Bröstförstoring 10

Tack föresten för alla era svar.
Trevlig stämning här inne :)

Måste fråga er lite till saker. Den som vill och orkar får gärna svara...

1) Hur lång tid tog det innan du bestämde dig för en op? Jag har tänkt på det här i 10 år men är fortfarande i funderingsstadiet.
Närmar mig dock med snilsteg :)

2) Vad tyckte din ev. partner?
Min sambo har alltid sagt, delvis på skämt, att han gör slut om jag gör en bröstförstoring. Tror och hoppas att han i slutändan kommer att stötta mig.

3) Hur kände du inför riskerna? Överväger dom op? Slutar man någonsin att oroa sig?

Snigelsteg skulle det så ;)

Bra funderingar Prinsessan!
Särskilt den sista intresserar mig... Jag har väl nästan, nästan bestämt mig för att göra en operation (som du kanske sett velar jag bara mellan runda vs. anatomiska samt kring ett ev. lyft) men just pga riskerna är jag ändå lite osäker på om jag vågar.. Man har ju hört om de som fått komplikationer och tagit ut sina implantat, samtidigt som det verkar som att många klarar sig bra. På den här punkten blir jag faktiskt inte riktigt klok så det är en jättebra fråga om man fortsätter oroa sig även långt efter man gjort sin operation. När jag träffade kirurgen sa han "Vad gör du här, du har ju jättefina bröst" och då börjar man ju undra om man är knäpp som vill göra en operation med de risker som trots allt finns. "Varför inte nöja mig", tänker jag ibland... Alla har vi ju olika anledningar till att vi vill göra en bröstförstoring. Somliga har aldrig haft några bröst. Andra, som jag själv, har haft men efter graviditet och amning är de inte som förr.. Ska bli spännande att se hur historien slutar. Om vi kanske snart skriver här att vi bokat tid och sedan berättar hur allt gått..

Jag är tacksam för det här forumet och alla härliga tjejer som är här inne och delar med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter. Något som kan vara lite "tabubelagt" att prata om i allmänhet känns väldigt naturligt här.

((Kram)) till er alla!

Polstjärnan,

Jag känner igen mig mkt i dina funderingar. Just att pendla mellan att känna att man kanske borde vara nöjd - men att ändå önska och sakna något - tills att oroa sig för riskerna. En del verkar kunna operera sig utan att oroa sig för mkt, men jag är en kronisk tänkare, och jag är rädd att jag efter min operation skulle ligga vaken på nätterna och känna på brösten och kanske oroa mig för veckbildning och gud vet vad.

Men jag vet också att jag under 10 års tid har längtat efter att få ha bröst. Jag är trött på mina bh:ar som är fyllda med inlägg, trött på att inte vilja visa mig på stranden utan silikoninlägg i bikinin. Trött på att aldrig få känna mig kvinnlig, vacker och sexig inför min sambo (eller mig själv, för den delen).
Jag vill inte känna såhär resten av livet.

Förstår hur du menar med, man kanske skulle nöja sig med det man har? Så har jag tänkt länge - och visst, det går ju. Jag kan NÖJA mig. Men jag vill kanske inte bara vara nöjd längre. Jag vill vara LYCKLIG i min kropp, det korta livet jag lever här på jorden. Det är mitt nya motto :)

Ska bli kul att följa dig och se vad du bestämmer dig för!

Misha**: Har du hittat länken till sidan där det stod om ökad energiförbrukning efter op?... skulle sååå gärna vilja läsa mer om det!

Lillah: Om jag hade ammat och ville göra en bröstop skulle jag helt klart ta det säkra före det osäkra och vänta i 6 mån - är ju ändå en stor op.

Polstjärnan: Min rumskompis på VK som hade utammade (men normalstora) bröst la in runda hgeléhallon soft touch FRAMFÖF bröstmuskeln, och därför behövde hon inte göra lyft, fast hon hade häng. Då fylldes ju huden ändå ut liksom - och hon fick verkligen jättefina, såg naturliga ut på henne pga att hon redan hade lite häng.

Prinsessan_: Jag håller helt och fullt med Misha** där. Jag har också hört att Charles kan va lite "I´m the man" liksom, och verka lite småstroppig - men ärligt talat så skiter jag i det. motr mej va han iaf skittrevlig, och jag va väl insatt i allt och påläst innan konsultationen, så den infon han rabblade då visste jag redan, och vi kom snabbt överens om vilken storlek och implantatsmodell (FF) som skulle passa mej. Jag kom väldigt tidigt till konsultationen, och han va inte alls försenad då, utan tog mej t.o.m. tidigare än planerat så jag slapp vänta så länge. Snällt! Det viktigaste är ju att han gör snygga bröst, för vi ska ju inte bli bästa polare liksom. Sen är det ju sköterskorna där som man träffar allra mest, och de är verkligen så otroligt gulliga! Tar sej verkligen tid, får en att känna sej viktig och sedd, och ingen fråga eller oro är dum liksom. Och servicen när man är där ska man inte tala om... Vadå bli bortskämd??! Nästan så jag inte ville därifrån!! Faktiskt! Och stället ligger ju så vackert vid vattnet också... Känns som man varit på ett lyxigt SPA med full service dygnet runt när man åker därifrån! Och min rumskompiis va av precis samma uppfattning. Hon sa att det kändes som hon drömde... Samma här!

Så jag kan verkligen varmt rekommendera Charles och VK - som sagt!

((Kram))

Vad man stavar som en kratta då! Ja ja - huvudsaken att ni fattar iaf!

Abra,

Taack! Ja, bli behandlad som en prinsessa gillar man ju. Det finns ju en anledning till att jag valde "prinsessan" som mitt nick :D

Nu är jag bara orolig för hur jag ska berätta detta för min pojkvän. Sist jag tog upp det på skämt så sa han att han skulle göra slut med mig om jag gjorde en bröstförstoring.
Jag tror ju ändå att han, precis som jag, skulle äääälska resultatet.
För jag vill ju bara ha lite större bröst, men fortfarande naturliga och fina ;)

prinsessan_:

1) Hur lång tid tog det innan du bestämde dig för en op? Jag har tänkt på det här i 10 år men är fortfarande i funderingsstadiet.
Närmar mig dock med snigelsteg.

SVAR: Ska jag va ärlig så vtänkte jag på det i ca 1 dag, sen ringde jag för att bara fråga lite, och vips (!) så hade jag plötsligt bokat både tid för konsultation och op. Det sammanföll så bra med min sem. och fanns inte så många tider kvar. Jag har innan varit hyfsat nöjd med mina bröst, har absolut inte mått dåligt över dem eller så. Och jag har aldrig sett mig själv som en som "har silikonbröst" tidigare, som att "sån är ju inte jag" liksom. Trodde även att de såhg mer konstgjorda ut, och att man aldrig kunde sova/ ligga på mage och att de kändes onaturliga etc. Hade alltså mycket fördomar, och ju mer jag läste och kollade på bilder på nätet, desto mer övertygad blev jag om att jag verkligen skulle genomföra det! Så det va faktiskt en ren spontangrej för mej! Men sån är jag med allt! Känns det rätt och jag vill det - så varfäör gå och grubbla? Jag "råkade" också ha pengar sparat då, som skulle räcka till op. Så det va många faktorer som spelade in.

2) Vad tyckte din ev. partner?
Min sambo har alltid sagt, delvis på skämt, att han gör slut om jag gör en bröstförstoring. Tror och hoppas att han i slutändan kommer att stötta mig.

SVAR: Men, så kan han väl inte säga heller?? Beror kanske på att han tror att "alla" killar kommer att vilja ha dej efter det, och tror att du kanske kommer att bli förändrad i sättet eller så. Men om du bara säger att du gör det för din egen skull, och att du kommer att va samma person och älska honom fortfarande, då kanske han blir lite mindre mot en op? Säg att det ju bara är han som får se och ta på dem sen! Min sambo är för det, han betalade t.o.m. hälften av vad op kostade (25 000 , och det va för att JAG ville det, inte eg. han. Men han har ju inte heller nåt emot att jag fått fylligare bröst, det kan man ju inte direkt säga! Han har ju tänt på mej mkt förut med, så det har väl inte direkt förändrats nåt. Men visst känner jag mej faktiskt sexigare och kvinnligare ändå! Det är nog det allra roligaste - att jag faktiskt känner mej mer KVINNLIG! För mej är inte bröst i första hand en "sex-grej", utan en "kvinnlighets-grej".

3) Hur kände du inför riskerna? Överväger dom op? Slutar man någonsin att oroa sig?

SVAR: Ju mer jag läste på om riskerna, ju mer insåg jag hur liten risken iaf är nuförtiden att det ska drabba en. Sen tror jag det är viktigt att man väljer en kirurg som är omtalat skicklig - och inte bara för att han är "så trevlig".

Har hört om flera stycken kirurger som misann är "såååå trevliga" på konsultationen etc., och även billiga - men sen blir det en massa komplikationer med bröstimplantaten och så - är inte så sällsynt alls.

Nej, det bästa är att tänka själv, och inte gå på några "försäljningsknep". Finns tyvärr mer eller mindre bra kirurger.

Ang. oro så oroar jag mej ingenting nu (6,5 v. efter op) - och det enda jag oroade mej för innan op va hur ont det skulle göra efteråt och hur det skulle gå att jobba och träna. Men inget annars direkt. Men har jag varit noga med att följa de rekommendationer jag fått om träning och så, för jag vill va rädd om min kropp - det är den värd!

((Kram))

prinsessan_

Hur länge jag tänkt på en op innan jag gjorde den... Ja du, i ungefär 10 år, sedan jag upptäckte att mina bröst fått pyspunka efter första barnet, och de blev bara mindre och mindre efter varje barn (5 st). Jag hade från början jättefina, fasta, fylliga 70 B-kupor och var jättenöjd med dem. Men den ynkliga 70 AAAAA-kupa med ett minus efter som blev kvar...suck. Jag är SÅ glad att jag gjort det här för mig själv.

Om jag funderar på riskerna. Ja självklart, men jag har precis som Abra läst på en hel del och känner mig inte så orolig längre. Det enda jag funderar på ibland är kapselbildning, men då jag tog en extra kapselförsäkring för 2000:- som gäller i 5 år, och med vetskapen att denna komplikation oftast uppstår under de första 6 månaderna så känner jag mig ändå inte så särskilt orolig.

Vad tyckte min man. Han bara superälskar mina nya bröst. Han har stöttat mig genom hela beslutsprocessen med orden - "Jag älskar dig precis som du är och jag kommer att fortsätta älska dig om du bestämmer dig för en operation, det är ditt beslut inte mitt." Men jag måste säga att de nya tuttsen får många beundrande blickar av honom. För att inte tala om hur vacker jag känner mig av detta.

Håller fullständigt med Abra om att man inte är på VK för att bli kompis med Charles, men som sagt, så himla otrevlig har inte jag heller upplevt honom, mera som en riktigt självsäker kille med en rejäl ego-tripp gällande sin kompetens. Men den har han ju fog för. Jag ser på honom med ett stort leende på läpparna, om man vet i förväg vad han är för en så kan man ta honom med en klackspark.
Hans skicklighet är värd det.

Kram på er alla

gabbe o Abra: Tack för svaret om amningen!

Om man gör op redan efter drygt 4 månader efter avslutad amning, vet ni/någon vad som kan hända då om det skulle hända nåt så att säga? Kan det starta mjölkproduktionen igen o är det farligt?