Knasiga kommentarer?

Jag fick frågan av en killkompis (som enligt en annan killkompis va intresserad av mig) om min bror va min pojkvän, eftersom jag tycker väldigt mycket om att krama på min bror och han hade sett det på en konsert vi va på allihop. Jag berättade det för min bror för jag tyckte d va lite cute, men efter d fick jag inte krama min bror mer... Han blev totalt förolämpad! :)

Jag kommer ihåg när jag precis gift mig(numera frånskild) och hade skickat ett tackkort till jobbet som tack för den fina uppvaktningen jag fick.
En arbetskamrat tittar på vårt bröllopsfoto och säger högt till alla: Tänk vilken otrolig skillnad det kan bli!Man kan knappt se att det är DU!
Ehh..tack..

MrsFellerA

Ojdå, jag föredrar att vara lik min bror, hihi

När jag var o provade min klänning frågade butikstjejen vilken storlek jag hade, 38-40 svarade jag då. Neeeeeej det har du väl inte, du är ju en 44!! sahon då.

Jag sa inget för att jag antog att det var lite skillnad på storlekar när det gällde brudklänningar. Men det visade sig att jag VISST var en 38:a :D

Sen när jag provade klänning hittade jag en som var jääätte enkel, nästan inga broderier, ville självklart ha slöja till den, men det fick jag inte prova! Hon sa att jag måste köpa den och SEN fick jag prova slöja, tiara etc. Det blev inte den klänningen!

Tills slut hittade jag min klänning..ville gå lite med den,ha på mig den några minuter men där stod hon bakom mig och glodde!!

Jag köpte den klänningen till slut för att jag blev förälskad i den men fick jätte dålig service. Slöja och tiara har jag köpt på ebay!

LaNovia:

för min del va d snarare tvärtom, butiksbiträdet satte på mig både slöja o tiara "för att jag skulle få känna mig som en riktig brud" när jag provade klänningar...

jag älskade damen i min affär...

min mamma sa när vi köpte brudklänningen:

"jaha då får fu inte bli tjock då." till saken hör att jag aldirg varit "tjock" så varför skulle det helt plötsligt ske nu?

sen sa hon" jaha då får vi hoppas att det här blir av nu"...

vad tror hon? men det fick hon höra för sen :)

På festen på vår bröllopsdag stod jag och pratade med en av gästerna som frågade hur det kändes.
- Helt underbart svarade jag, det enda som känns lite sorligt är att en sån underbar dag är över. Tänk att jag t ex aldrig kommer att få ha min fina klänning igen.
- Äh, nu är du ju gift, du ska se, snart har du gått upp i vikt och kommer inte i klänningen längre, det brukar bli så för er kvinnor när ni gifter er...

Tack för den! Till saken hör att han har rätt, för jag är gravid, men det visste han inte om...

Yllo- jisses......vilken K*****g...:-O Inte så viktigt Ursäkta...men jobbar du i en brudklänningsbutik eller

just det-jag fick enmärklig komentar av min mamma igår-visserligen så är hon mycket märklig men, men....vårt osa satum går ut i början av nästa vecka och hon har inte svarat....men igår så
_jaja...(helt ut ur tomma intet liksom9 sätt upp mig på den där listan då om du måste-eh...vilken lista?
_ja...bröllopet....jag kommer om jag måste...
_jag-paff
_fast det kommer att bli såååå tråkigt
-varför det?
-jag komemr ju få sitta helt själv
-nä, men du ska ju sitta brevid nn...
-ja...men jag sitter hellre själv då...för han är så tråkig


s'ger man så om sin blevande svärson

*tänker sätta henne själv i en garderob eller nått....*

Jag är en sån som folk alltid säger konstiga kommentarer till så jag räknar med att få massor när folk får veta att vi ska gifta oss.

Jag träffade nyligen m2b´s chef och vi stod o kallsnackade i en kvart. Precis innan vi skulle gå frågade han: "jaha, är det en pojke eller en flicka ni väntar?" jag blev illröd i ansiktet och försvann ut... herregud!! JAG SER GRAVID UT!!!!!!!! Måste ta tag i det här med viktnegång på allvar nu. Tröjan jag hade var inte så smickrande + att jag hade uppsväld mage pga mensen men ändå: det var en klar o tydlig markering! Ussch