Ibland inser man att man har bara sååååå underbara vänner.
Har en vän som jag pratar rätt ofta med på msn. Hon bor en bra bit bort, så hade inte bjudit henne till bröllopet. Men hon är ändå en sån där underbar vän som man kan säga allt till. En vän som jag bara vill ha där. Spelar ingen roll vad, hon känns som ett stöd.
Men vi bjöd ju bara närmsta familjen och några få vänner som fanns här i närheten.
Men ändå har hon funnits där i bakhuvudet. Vad skönt det hade varit om hon var där.
Vi pratade ikväll, och ja nämnde att jag inte löst detta med brudbukette och hår än. Hon sa då bara spontant. Men du, det fixar jag. jag e bra på det. (och det är hon). Åhhhh vad hon e underbar. Hon skall flytta hit, kommer hit till stockholm bara dagarna innan. Och så ska hon nu va med mig, fixa brudbuketten, mitt hår och finnas där. Vilket lugn som spred sig i mig, helt otroligt vad glad jag blev. Jag har kännt mig så stressad över detaljer på senaste. inte bara praktiskt, utan mest en oro, en nervositet över vigsel och allt. Vill ha någon jag litar på där vid min sida, som kan hälla i mig en cider eller två :D och få iväg mig till kyrkan. Och hon bara kastar sig över den uppgiften så fort jag nämner det.
Ni må tro att jag är glad just nu. Kan man få en bättre mer underbar vän och gäst till sitt bröllop?