Nu har jag gjort det igen....... del 3

Jag har också en Ferdinand där hemma. Han tycker mest om att sitta under en korkek och läsa. Det har väl hänt att jag har kunnat reta upp honom lite men då har jag fått jobba riktigt ordentligt på det.

Omsan - jag förstår dig.. som tur är så såg jag bristerna hos maken redan innan vi blev tillsammans... så även om han är prinsen vet jag var skavankerna finns.... bland annat är vi oeniga i det mesta som handlar om politik - något som var väldigt viktigt för mig när jag var yngre.... nu fortsätter jag rösta medvetet och följa debatten, men är inte partimedlem sedan ganska lång tid tillbaka...

Dessutom är han inte tränad i konsten att prata känslor. Det går framåt men sakta. I hans familj diskuterar man vädret runt middagsbordet, i min familj världsproblemen, känslorna, livet och döden. Så jag har ett "litet" försprång.. men han är inte motvillig i alla fall.

En sak som jag märkt är att jag har lättare att säga ifrån nu jämfört med när vi blev tillsammans. Jag protesterar och försöker göra det så tydligt som möjligt och tack och lov förstår han. Röt ifrån igår kväll när han larvade sig om enligt mig fel saker och jag tror att han fattade att han var ganska tjatig och trist. Skönt!

Totaaaaaaala motsatsen... i det mesta, känns det som. men just DÅ, när man tycker att "kan inte människan dela något endaste litet sätt att se på saken med mig någon enda gång?!" så inträffar undret. Och jag häpnar lika snyggt varje gång :D

Vad lustigt hörrni, jag brukar också tänka att mina sambo är lite som just tjuren "Ferdinand"... :D

Men hallå där - får man ingen liten fanfar eller nåt när man kniper "2000-placeringen"?

*trular surt under luggen*

tutelitutelituuuuuut grattis Sis!

Grattis, Sis!

*tinar upp och myser*

åh, man tackar :D