Tillbaka igen en stund...
Jag funderar också mycket på att få friska barn. Jag har jobbat med funktionshindrade ungar några somrar och kom då i kontakt med ett antal familjer. Alla hade det gemensamt att livet och framför allt synen på livet ändrats radikalt när barnet kom, men ingen verkade vilja ha det på något annat sätt. Dock var det flera äktenskap som hade kraschat, ofta hade pappan haft svårare att acceptera barnet än mamman. Flera pappor hade dock kommit tillbaka.
Läste en jättefin artikel i senaste Amelia om just en tjej som fått en dotter med Downs. Hon och hennes man bestämde sig för att lämna bort barnet, men ångrade sig. Nu var dottern 10 år och jättegullig och familjen verkade lycklig. Himla starkt av mamman att berätta om att hon tänkt lämna bort barnet. Tårarna trillade när jag läste det.
Summa summarum, det kan vara så att man får ett barn som inte är fullt friskt. Även om man är medveten om det tror jag inte att det går att förbereda sig på hur man ska reagera. Man får försöka lita på att man själv och partnern klarar att ställa om sitt liv och göra det bästa av det tror jag.