När märker man av att man är...GRAVID???

Humanisten har ett pytteliten biologivetenskaplig ådra i sig. I alla fall om man tittar på examenspoängen!

Japp, nu är det sluttjatat för min del!

Denna diskussion är ju egentligen baserad på allas barntankar! Synd bara att det inte kan hjälpa till vid själva befruktningen.

I dag har jag handlat två askar bisolvon. Har gömt de nu i handväskan, jag är inte så snorig att jag kan motivera förekomsten av de två askarna.

Jag tror att det var dessutom viktigt för mig att basunera ut att jag faktiskt har en utbildning, och inte bara ses som en arbetslös latmask! Jag är en utbildad, arbetslös latmask. Såååå mycket bättre eller hur??

Alla här på tråden verkar ha sånna superjobb/karriärer och god ekonomi så jag får lite mindrevärdskomplex. Och ALLA är dessutom snygga! Uhu, man skulle kunna tro att jag är en osäker tonåring.

Det var faktiskt min första tanke när jag började smygläsa era koversationer. Det känns lite osannolikt att de flesta här på tråden har bra arbeten, har det gott ställt och lever spännande liv!

Page,

Jag har varit arbetslös för ca 1,5 år sedan. Jag vet precis hur det kan kännas!!!
Tror det nu är jättevanligt /tyvärr!) med arbetslöshet. Jag har flera vänner som varit arbetslösa i omgångar. Alla var välutbildade och jätteduktiga. Så det handlar ju inte alls om vilka kvalifikationer man har som person utan att arbetsmarknaden i Sverige har varit för jävlig rent ut sagt!!!!!!!!
Ja, jag blir arg bara man pratar om detta! Totalt resursslöseri tycker jag! En massa välutbildade männsikor som inget hellre vill än att arbeta!!!! Men det får de inte för det finns inga jobb! Bah!!! *hjärtat börjar slå fortare*

Detta är faktiskt en av anledningarna till att vi lämnade Sverige för att jobba. Ja, inte enbart såklart eftersom en stark bidragande orska var att vi VILLE jobba här, men visst, hade man fått drömjobbet hemma kanske man inte åkt.

Bättre jobba utomlands än att gå arbetslös hemma tyckte vi. Men vi är ju cokså lyckligt lottade som båda ganska lätt kan få jobb utomlands.

Men jag tycker fortfarande att det är skrämmande hur få jobb som finns i Sverige.

Och gott ställt vet jag inte direkt om vi har det precis. Man blir inte fet av att forska så mycket kan jag säga!!!!! :(

Många inom akademisk forskning tycker dessutom att man ska vara tacksam för att man får jobba med det man tycker är intressant. Som om det vore något sorts kall eller så. Men det blir man ju inte mätt av precis...

Helt sanningsenligt kan jag itne tänka mig att lämna Sverige för gott, men jag ställer mig också frågande till hur man ska kunna komma tillbaks om det fortsätter vara sådan otrolig öken på arbetsmarknaden som det varit senaste åren. Visst till vis del är det ljusare nu när det är högkonjunktur (har jag förstått) men det är fortfarande sjukt svårt att få jobb ändå!!!

Och jag tycker som sagt att det är oförsvarbart att låta så många männsiskor utbilda sig men sedan inte kunna göra rätt för sig. Ex har min utbildning säkerligen kostat staten och skattebetalarna åtskilliga miljoner kronor! Men om man sedan bara ska utexamineras för att gå på A-kassa är ju hela systemet helt sjukt!!

Man kan inte enbart pusha in pengar i utbildning! Man måste även se till att de som utbildas har en chans att använda sin utbildning!!!!! Gaaaah!!!!
Ja, ni ser hur jag gick igång på alla cylindrar!!!!

Vad jag egentligen vill säga med denna låååånga utläggning är nog bara att Jag verkligen inte tycker du verkar värdelös på något vis Page! :) Bara för att du är utan jobb. Värdet ligger ju ändå i hur man är som person och inte i vad man jobbar med. Även om vi tyvärr lever i en kultur där det verkar vara viktigare vilken karriär man har än hur man är som människa!

Så, nu fick jag det sagt också! Puh!!!

Nu måste jag jobba vidare.

Och till alla trådisar som halkar in efter denna långa genus- samt arbetsmarknadsutläggning säger jag bara:

Hoppas ni inte tog illa upp för att vi varit så otroligt OT, men det är lätt hänt när inga andra inlägg droppar in som får en tillbaks till vårt vanliga spår ;)

Usch, det var ej min mening att fiska efter sympati, jag lovar! Jag är bara glappkäftig och berättar massa pinsamma saker om mig själv hela tiden.

Det spelar ingen roll att ditt arbete inte är så välbetalt för att det verkar vara så fantastiskt kul att få ägna sig åt forskning. Jag har tydligen en egen mental skala för vad som ses som ett "fint" arbete. Och då räknas inte vad man tjänar.

Jag ser fram emot att få läsa morgondagens inlägg. Symptom, fantomsymptom, piller, desperation och de vanliga nojiorna! Jag följer Sweets spår och ber om ursäkt för att det blev så OT.

Neej! Be inte om ursäkt nattsuddare! Jag tyckte det var jätteintressant. Behöver lite perspektiv på tillvaron som annars är så mycket 1:or och 0:or.

hmmm ettor och nollor skulle det stå. inte förvånade gubbar. :D

För övrigt känner jag mig lastgammal idag. Lämnade julfesten nästan innan de sista hämtat sin mat. Platsade inte alls i sällskapet. Tack och lov var det några fler kollegor som avvek då - vi kände oss alla som att partysminkning, dunkande musik och halvtaskig julmat inte var vår grej riktigt.

Men det var ju trevligt att bli bjuden i alla fall.