När märker man av att man är...GRAVID???

morrn morrn
japp nu är morgonpasset här och har läst igenom flera sidor. Ni har varit flitaiga. Bravo

Välkommen hem muggles och vad kul att ni hade det bra. Kanske var det det avslappnade läge som krävdes för en trådkusin, vi kan ju hoppas...

koko: fyyyyyyyyyyyyyy vad skönt att de tog hand om dig så bra. Åh vad skönt det måste kännas. Vilken härlig känsla att bli så bra omhändertagen att du nästan längtar till op.
Men gyn på sös är fruktansvärt bra, jag håller med. Jag har gått därmånga gånger med mina problem. Bla så gjorde jag laser behandling (eller frys hmmm) efter cellförändringar där. Skirtbra.
Jag hoppas att få remiss dit. Jag ringde till dom också, men utan remiss så kan jag inte få tid förräns i april och så länge kan jag inte vänta.Hoppas hopppas hoppas på remiss.
koko: så det kan vara cystor du har och inte endo men är inte det konstigt att de inte sett skillnaden tidigare? Eller misstar man ofta dom?

Jag läste att ni haft just en diskussion om cystor. Jag har haft MASSOR!!!!!!!!!!! Ett tag hade jag oerhörda problem och fick cyctor som sprack varje månad vid mens. INTE skönt ska jag säga. och vad jag fick höra är att cystor är vanligt men många känner inte ens av dom.
Dom är i de allra flesta fallen även ofarligt. MEN om man som MIG haft problem med många så kan man få kroniska fel på äggstockarna...
känne som YTTERLIGARE ett skäl till att få stockarna kollade eller hur ?

sweet: jo jag tror att du visst kan känna av en ev grav redan nu. Vissa verkar ju känna tillochmed när ägget blir befruktat. jag tror definitivt att du kan känna något.

Mein gott!! nu har jag suttit och läst igen massor av sidor :)

vilken diskussion om cystor, måste erkänna att jag nog är en av dom som kanske haft men inte märkt dem. Usch kan bara tänka mig hur j*vla ONT det måste göra när en spricker!!

Kan oxå säga att jag kommer oxå göra nupp-testet och beroende på resultatet ev göra fostervattenprov.

Annars är det lika för mig, ont på utsidan på höger boobie + aladåbliknandeklump varje dag. Inga spår efter färgat slem som brukar komma innan mens.

oooooooo hoppas, hoppas, snartis!!!!! *hoppistuds* Är BIM imorgon eller på lördag??

Åhh - är både nyfiken och avundsjuk på dig Snartis, som har någon form av positivt symptom.

Hålller tummen av bara den!

För mig så droppar det vidare (rött och inte brunt eller gele), och syndafallet kommer nog imorgon - precis som vanligt. :(

Nästa vecka ska det inhandlas ÄL-stickor, leksaker och starkvinsglögg. :D

sweet: jag hade också ÄL i helgen. Misstänkt aladåb förra onsdagen, äggvita i urinen i helgen, och stickningar i sidomagen i tisdags.

Jag blev förresten mycket lättad av att höra att det inte påverkar så mycket det här med att tänka på att bli på smällen el inte (tror det var du som skrev det sweet). Vad skönt - bara det ett skäl till att slappna av! Det gööör inget att jag tänker på det! Det kan hända ändå... Jag blir mer uppstressad av att känna att jag MÅSTE SLAPPNA AV för att det ska bli ngt!
Men annars har NNÄ-tänkandet hjälpt mig. Varje gång tanken flöd i mig att "kanske den här gången" så har jag tvingat mig själv att sluta tänka så och tänka "nej det blir ju inte förrän nästa gång"

Och ja jag är glad att jag läste igenom de gamla sidorna, annars hade jag inte fattat vem Pickn var!

Men som sagt, har nog missat en del för när det blev sent skummade jag ganska kraftigt...

Och idag har vi konferens med jobbet så jag får väl köra en ny omgång genomläsning ikväll...

Vet inte när jag har BIM, borde vara lördag eller söndag. Kan lika väl vara måndag, var ju sen förra gången.

Känns skönt att jag inte tänkt så mkt på denna BIM, har haft massa annat att tänka på.

jag känner att jag ändå har väntat så länge med att INTE skaffa barn, så bara för att jag bestämt mig (eller vi har bestämt oss) för att nu försöka. så kan jag inte begära att det ska funka direkt och därför blir jag heller inte särskilt ledsen.
Tänker precis som du Mindre, att "nä, just det, det blir ju nästa gång" och tänker tänka så tills jag blir ruggigt överraskad. *s*

Självklart vill jag helst att det ska funka NU men har det funkat 11 år utan bebis så kan det funka några månader till.

Tycker att det ska bli lite trist att det inte kommer att bara vara jag och P som myser i soffan, även om jag längtar efter barn, men jag älskar att bara vara vi också. Så vi försöker njuta så mycket av varandra medan tid finnes och ta vara på tiden vi har här och nu - vi två tillsammans. Utan stress, press, rutiner, städning och mjölkstation. Jag tror att det kommer att bli riktigt tufft att bli föräldrar och är lite rädd att vi kommer glömma bort varandra och inte ens pussas om dagarna. Ibland kan jag känna att vi klarar oss utan ungar för vi har det ju så bra bara han och jag.

Nu känner jag mig som en katt bland hermelinerna... Är det någon mer än jag här som oroar sig för sitt eget förhållande? hur har ni tänkt göra för att hålla er på samma nivå som idag? JAg tro inte att vi kommer att separera bara för att vi får barn, det är inte det, men att helt försvinna in i föräldrarollen och vakna upp 20 år senare och fundera vem gubben är som sitter mittemot en, det är min stora skräck.

snart så
skumma geléklumpar... hmmmmm!

Nenne - definitivt en av mina orosmoment. Detta att inte få tid eller orka ha tid för varandra.

Vi har så svårt med tid och prioriteringar ändå - känns som att jag aldrig är hemma. Men samtidigt känns det som att jag aldrig gör något... förvirrat.

Hur skulle detta gå med en liten bebis som ska få uppmärksamhet också???