Flamman, påminn mig, hur gamla är dina tjejer nu?
Vad bra med länken till FK, på dem bara!!!
Piggelin, jag läste någonstans alldeles nyss att man kan peta ner lökar nästan hur sent som helst, så länge det går att gräva kan man sätta lökar. Det kan ha varit typ senaste Vi i villa-tidningen eller nåt.
Heloise, usch, det där påminner mig om när jag lät Astrid ramla utför trappen. Jag trodde jag stängt grinden men det hade jag inte, Astrid är mellan mig och trappen och sätter fart mot den och jag vet att jag inte kommer att hinna fram och jag springer och hon tumlar och tumlar och skriker och skriker men jag hinner inte fram och förbi henne för att kunna få fatt i henne. Ungefär halvvägs ner hinner maken fram från nedre våningen och får stopp på eländet. Astrid klarade sig finfint men jag grät halva natten och var nog inte människa på flera dagar. Fy fan. Iris ramlade ned från sängen en gång men det har inte lämnat samma psykiska spår hos mig.
Heloise, alltså, jag menade att det du skrev väckte till liv mitt eget fruktansvärda minne av händelsen med Astrid och trappen, jag menade ju inte att det var så hemskt att hon ramlat ner från sängen! Det jag försökte få fram var att det nog var värre för dig än för henne!
MSW, vad mysigt med dagisbesök!
Flamman, då är dina flickor lite äldre och förståndigare än mina här hemma då! När är det egentligen han flyttar, den där karln? Usch.
Flamman igen, men det har aldrig funnits något krav från honom att han vill ta barnen med sig eller så väl?
Nu har jag lyckats komma ihåg hotellänken, här kommer den:
www.royalcrescent.co.uk/the_bath_house.asp
Flamman, NU såg jag att jag blivit inboxad för ett tag sedan och har svarat också! Det är den här nya, usla layouten med en liten pyttesymbol i ena hörnet när man fått ett meddelande som gör att jag missar det titt som tätt. Bah.
Flamman, OK, 23/12 alltså, då hjälper vi till att räkna ner här!!! En dag mindre kvar idag än igår! Du milde, jag har överhuvudtaget inget med saken att göra och ändå känns det som att JAG vill fira när han åker!
Muggles, stackarn med lös mage som inte ger med sig. Med Astrid kändes det ofta som att reaktionen kom lite sent minns jag, hård mage och man öste på med lösande puré och så hände inget och inget och mer och mer puré gav man och så plötsligt dunderreaktion och man fick försöka börja med stoppande och så hände inget och inget och så gav man mer puré och ja, så där höll man på. Har inget minne av det från Iris.
Heloise, usch, den där plusjakten minns jag tydligt. Med Iris gick det fort men med Astrid fick vi hålla på ett tag, fast ändå inte jättelänge, jag tror det var sju eller åtta försök. Grejen var att jag hade bespetsat mig på att det skulle vara två år mellan barnen så att de skulle vara nära varandra i ålder och för varje gång som tog det där födelsedatumet närmre och närmre årskskiftet så blev jag ledsnare och ledsnare, faktum är att det fortfarande gnager i mig. Jag ville ha ett höstbarn men det gick inte, Astrid är född 10/1. Vad 17 spelar det för roll kan man undra och jag undrar också men jag kan inte släppa att det inte blev som jag ville. Helknasigt.
Hvidis, så där var det med Iris också, jag minns att jag bara grät och skrek när maken kom hem från jobbet, jag skrek att jag inte hade något liv längre, att jag inte klarade mer nu och allt var bara åt helvete. Senare har jag fattat att hon var ett jäkligt skrikigt och besvärligt barn och jag kunde uppskatta andra barnet mer. Jag känner starkt att det där första eländesåret, det skulle man skippa, tänk om man kunde få hem en fix färdig ettåring!
