Välkomna till Tivoli Empatia!

God förmiddag tråden.

Jag fortsätter snöa in på julklappsavdelningen (är lite rädd för att det beror på att jag för första gången i mitt liv inte ser fram emot jul...)

Även jag för en ojämn kamp vad gäller julklappsutdelandet - jag tycker att det är jätteviktigt att alla, även de små, vet vad dom har fått av vem!

Jag har också en utpräglad "rättvisetanke" vad gäller julklappar. Mera med fokus på antal paket än på ekonomiskt värde. När det är stor åldersspridning på barnen är det svårt att få till ekonomisk rättvisa, en ny mobil till äldsta kostar ofta mer än önskeleksaken till yngsta.

Det är direkt smärtsamt att se besvikelsen hos ett syskonbarn i 10-års åldern som får bara ett par paket när syskon och kusiner får stora högar.
Man måste vara äldre för att faktiskt kunna förstå att det enda paket kanske är vart mer pengar än alla de andras klappar tillsammans.

Även i "kusinskaran" (mina och mina syskons barn) är åldersspridningen stor, från 30 till 8 vilket både är en fördel och en nackdel.

Vi har alltid firat jul hos våra föräldrar efter varannat års-principen på julafton och juldagen och  därför också delat våra egna barns julklappar i en större julaftonspott och något som delas ut på juldagen.
Detta ställde till bekymmer när mina brorsbarn var små och det firades juldagsjul med dom - våra barn fick jättehögar och brorsbarnen fick ett i var från oss.
Förklara det för barn i 4 - 8 års åldern...

MSW - fy vilken tung dag du fick En liten kram till dig

*skrämde jag månne bort alla?*

I går kändes det som att jag kunde andas lite. Jag har fått en psykopattid i mellandagarna och det kändes i går som en livlina.

I dag är ångesten här fullt ut och jag har lyft telefonen flera gånger för att avboka tiden. Ena gången för att den är så långt fram att jag inte klarar mig dit, nästa gång för att det inte är någon idé och självklart så kommer jag bli skrattad åt och få veta vilken vidrig människa jag är så det är ju inte ett dugg konstigt att det blev så här osv i all oändlighet.

Rackarns så sund jag känner mig just nu...

Zappar hysteriskt på fjärrkontrollen för att hitta nåt som kan distrahera men lyckas dåligt även där.

Vandrade iväg till tvättberget för att hjälpa äldsta dottern att ha allt rent som hon behöver för sin vecka i London - hon är så illa tvungen att hänga sen för det fixar inte mina händer.
Lämnade tvättberget orört eftersom "det ialla fall är snökaos i england också så hon kommer säkert inte iväg på söndag och det är också mitt fel och stackars barn som behäver ha en mamma som mig"
Å sen grinade jag en stund.

Får väl vara tacksam att jag har några timmar på mig att sortera till mig innan barnen kommer hem...

Känner fortfarande att det är "fel" att spy galla här i tråden men är livrädd för att vända tillbaka till läget där jag har dåligt samvete för att jag inte lyckas ha kontakt med nåt annat än mina egna maror.

Klockarbol, avboka inte!!!!!

Och försvinn inte till marorna heller!

Snigel. MIG får du gärna sms mitt i natten! Jag är dessutom antagligen vaken.

Klockarbol - håll ut och gå dit! Du måste få komma iväg och bearbeta alla tankar som snurrar omkring och få tillbaka din självkänsla. Varför skulle du vara en vidrig människa??! Du behöver få allt stöd du kan få, har du ingen som kan stötta dig?

Gällande julklapparna och barnet som var otacksamt i vår familj så fick hon masor med klappar (men kanske ett par färre än året innan) likväl som hennes bror (de enda barnen), så det var aldrig någon orättvisa att tala om. Det var bara det att hon slet upp och letade fram vartenda paket under granen som var till henne .. ibland ville hon även ta andra släktingars paket som hade samma begynnelse bokstav i all iver över att få julklappar. Eftersom hon sprang runt och slet till sig och slet upp så var ju hon självfallet klar med sina julklappar långt före oss andra som tog det lugnt. Det var inte alls trevligt att se detta beteende från vårt favorit syskonbarn.

Jag blir mer och mer stärkt i mitt beslut att omdana julklappsutdelningstraditionen för makens släkt! Så länge vi är hemma hos mig så bestämmer jag. Framförallt eftersom mina barn är de enda närvarande barnen och inte ska sabbas för livet.

Jag blir även mer och mer stärkt i min övertyglese om att Yasuragi är galen. Nu har han frångått vår uppgörelse i Hyresnämnden och börjat skicka förslag på ombyggnationer igen. Det som gjordes upp var att VI ska ge förslag på en MINDRE ombyggnad. Han vill fortfarande byta plats på rum osv. Förstörde mitt humör ytterliggare. GUBBJÄVEL!

AM - han verkar inte lyssna, förstå eller så kanske han är döv?! Kan han inte ge upp och flytta in någon annanstans?

Snaily: Inga problem med sms mitt i natten

AM: Idiot-Yasuragi! Har han ännu inte fattat att det är ett HYRES-kontrakt han har, inte ett ägarkontrakt???

Klockarbol: Avboka INTE!!! Du är absolut inte vidrig på något sätt, utan du behöver ha den här tiden för att kunna få litet ordning på tankar och känslor! Ännu viktigare om du inte har någon närstående som du kan älta frågan med...

Du FÅR även spy galla här i tråden. Men bra om du säger till vad du vill ha för respons. Ibland har vi kommit med massa tips, råd och peppning när någon faktiskt mest bara vill berätta att allt känns för jävligt, och inte alla ha peppande uppmaningar...

Lappis - Jag hade nog ingen orättvisetanke i det du berättade, var nog mera sånt som snurrade upp i mitt huvud medan jag skrev.

Jag har också sett det du beskriver, både hos syskonbarnen och mina egna!
Får lite samma känsla som när man ser en "bolltokig" hund - helt fixerade och hart när omöjligt att bryta beteéndet! Inbillar mig att det ibland kan vara en åldersgrej eller nåt?
Precis som att barnet blir så till sig över allt spännande så att det spårar ur.
Fast då har det inte handlat om ilska när paketen är slut - mera ett hystiriskt slitande så länge det finns nåt att slita i.

Har även sett ett liknande beteende hos ett par av mina syskonbarn och där handlar det om något helt annat.
Oavsettålder så handlar det om att "JAG ska ha mest annars är alla dumma!" och det blir ett fruktansvärt liv med vredesutbrott över få få paket, fel paket och det upprörande faktum att man inte har fått ALLT! på sin önskelista...

Tänker sticka ut hakan och konstatera att dess två syskonbarn aldrig nekas någonting. Ever. I deras fall är det dessutom en självklarhet att de alltid ska stå i centrum. Att inte avbryta när andra pratar är ett okänt fenomen i deras värld. Går det för lång tid utan att någon av dom fått den uppmärksamhet de anser sig förtjäna så är det en självklarhet att börja sjunga, prata högtljutt, skrika en stund eller kasta saker...
Det finns heller inte på kartan att man dukar av efter sig eller tackar för maten. Är man törstig så reser man sig inte och hämtar dricka i kylen utan man säger att man är törstig och väntar på att någon ska ge dom dricka.

Så beter man sig även hemma hos min 78 år gamla mamma...
Och barnen i fråga är idag 17 och 14 år gamla...

Egentligen ska man kanske tycka synd om dom för livet kommer att bli tufft för dom tror jag?

Min bror hävdar att "man måste ta sig tid att SE sina barn så att man inte skadar deras självkänsla" - själv undrar jag stillsamt om han aldrig orkade läsa kapitlet om vikten av gränser?

Lappis igen - Tack för dina ord. Nej, jag har valt att inte berätta för just någon vad som händer i mitt liv just nu så det blir ganska ensamt. Och ja, jag inser också att det är skammen som gör att jag inte berättar.

AM - Kan man inte vräka Yasuragi? Kan han inte köpa en villa som han kan fixa bäst f-n han vill? Han verkar ha mer än en skruv lös alternativt att det fattades skruvar från börjar?
Eller så har hans föräldrar inte heller läst kapitlet om vikten av gränser?