Tycker du resonerar klokt, Ninnis. Ni är ju två om det.
Det finns tillfällen då det inte känns rätt att vara öppen, antingen om det handlar om vem man pratar med eller om situationen.
Det är inte alltid man känner för bli tyckt synd om eller att samtalet ska börja handla om en själv.
Är det nytt, den här känslan att det inte blev så lätt som man tänkt, kan det behövas en del bearbetning innan man är redo att berätta.
Annars tycker jag att öppenhet är att göra världen en tjänst, för som Blommis skrev ryms det mycket kvinnosmärta bakom köksgardinerna. Och det mesta är något lite lättare att bära när man vet att man inte är ensam.
Ninnnis skrev 2010-03-10 14:17:34 följande:
I mitt fall känner jag att graden av öppenhet påverkas ganska mycket av den faktiska situationen just nu. Utan att utlämna något på det öppna forumet så känner jag att jag inte kan tillåta mig att ensam besluta hur öppna vi ska vara med vår situation. Ni förstår nog, ni som vet vad jag pratar om. Sen kan man ju iofs bara säga att "det var visst inte så lätt som vi trodde", utan att säga mer om orsaken. Personligen hade jag gärna varit öppen med det när någon frågar, men vi är ju två om det och ibland är det lättare att bara säga "nu har vi ju börjat med att skaffa hund, så vi får se hur det blir"...