I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Det lät mysigt 
Vad kom ni fram till?
*håller tummarna för att undersökningen går bra*
Jag är en öppen person rent generellt. Dessutom pratar jag gärna, mycket och fort, ibland utan att tänka innan. Jag har lätt för att prata om både lättsamma och jobbiga saker. Däremot vill jag ju inte fläka ut mitt innersta till vem som helst, vilket jag säkert hade kunnat göra om jag var obetänksam. Dessutom är det faktiskt inte alla som VILL höra. Man vill ju inte heller uppfattas som själcentrerad. Öppenhjärtlig men med ett lyhört filter, kanske 
EA, hur har det gått? 
Jaha, det här kunde jag skrivit alldeles själv...
jag förstår precis vad du menar!
Vi kom fram till att det är viktigt att veta VARFÖR man är öppen. Om det tex är så att vi får en miljon frågor om varför vi köpte ett så stort hus för bara tre pers, så tycker jag det är enklast och lika bra att säga till nästan alla,att "vi hoppas fortfarande på att få förmånene att bli fler men har fått lära oss attddet är inget man väljer själv alltid och barn beställs inte på postorder. Men för vår del får gärna hela sagohuset bli fullt av barn. Blir det inte så får vi väl stå ut med att vara tre"
Man kan ju välja i vilken grad man vill prata om hur jobbigt detta är. I mitt läge räcker det att meddela folk att jobb inte har så stort fokus då barnkarusellen är i full gång. Det stoppar allla karriärsfrågorna och alla råd om vad jag borde skaffa för jobb. Det gör också att folk fattar att man kanske har det lite jobbigt. Då är det skönt jämfört med att hitta på en massa andra vaga svar om allting.
Sedan är jag såpass nufiken och intresserad av andras liv och blir glad när grannfrun öppet berättar om sin barnresa och tycker inte det gör något att vi pratar om så privata saker. Men jag har ju hjärtat på kragen också.
Jag brukar för övrigt säga "ursäkta om du fick veta en massa du inte ville nu" fast oftast verkar folk tycka det är intressant med lite mer "riktiga" samtal.
När det gäller tex mina svärisar gäller det att inte berätta med ett behov av en massa stöd och uppmuntrande ord. De är helt handikappade när det gäller att prata om riktiga saker. Dem berättar jag för för att de gottkan veta vad som egentligen pågår och kanske då låta bli att tjata om oväsentligheter som att vi borde tilläggsisolera eller vad som helst...
Sonens fröken har jag berättat för för att vi ju måste ta med oss honom upp när det är dags. Alltså behöver han ledigt med mycket kort varsel.
Mamma och pappa berättar jag för så att de ska be till Gud om hjälp och nåd och tröst. För att de delar min tro och då är det skönt att de är med mig i tankarna.
Mina vänner berättar jag för för att jag skulle bli galen ifall de bar omkring på så stora saker ensamma och inte sa något. Jag vill ju veta hur de har det!
Undrar hur det har gått med EA?! Håller tummarna så att de är blå!
I mitt fall känner jag att graden av öppenhet påverkas ganska mycket av den faktiska situationen just nu. Utan att utlämna något på det öppna forumet så känner jag att jag inte kan tillåta mig att ensam besluta hur öppna vi ska vara med vår situation. Ni förstår nog, ni som vet vad jag pratar om. Sen kan man ju iofs bara säga att "det var visst inte så lätt som vi trodde", utan att säga mer om orsaken. Personligen hade jag gärna varit öppen med det när någon frågar, men vi är ju två om det och ibland är det lättare att bara säga "nu har vi ju börjat med att skaffa hund, så vi får se hur det blir"...
Så lagom lullig med mat i magen är vi nu hemma igen
När vi kom in fick vi gå till vårt rum och jag fick byta om till en oerhört sensuell rock/skjorta i large strumporna fick vara på och hade långt linne under som skylde de heliga delarna. Efter en stund kom en sköterska in med lugnande tablett och fick en kanyl i armen för ytterligare smärtstillande inne på operation. En stund efter tabletten kom en annan sköterska med makens burk som vi tillsammans fyllde trots en liten konstig situation, tur att männen inte är så svårflörtade
Sedan var det dags att hoppa upp i gynstolen och få ännu mer smärtstillande. Maken satt bredvid och höll handen vilket kändes tryggt. Fick även lokalbedövning inuti men det kändes i princip ingenting. Allt gick oerhört snabbt när de plockade äggen men det kan kanske bero på att jag hade lite svårt att fokusera på skärmarna som man kunde titta på vad de gjorde *host harkel* men maken följde allt.
Sedan var det tillbaka till rummet med eskort för att vila lite innan jag fick skorpor och kaffe *gott*.
14 st ägg blev det totalt och nu får vi hoppas att de uppvaktas flitigt av makens kavaljerer under dagen/natten. Antar att de ringer imorgon för att meddela hur det ser ut innan vi ska dit på fredag eftermiddag.
Vet inte om det var allt lugnande medel men det kom lite tårar både innan ovh efter äggplocket om hur allt ska gå.
Ninnis-svårt det där med hur mycket man ska berätta men jag pratar öppet med de 3 närmaste tjejkompisarna som inte för det vidare. Föräldrarna vet än så länge ingenting men brodern med familj vet.
Fru Bygg-vill ni vara kvar där ni bor nu?
Nu film med maken i soffan 
Åh, EA, vad härligt att det har gått så bra hittills! 14 ägg låter ganska mycket, eller? Skönt att det inte gjprde så ont (länge leve smärtstillande )
Hoppashoppashoppas att simmarna och äggen har en riktigt romantisk natt och att ni har en massa befruktade ägg imorgon!
Jag förstår att det kommer både en och två tårar, det är inte ett dugg konstigt.
*kramar hårt*
Förresten, "vi tillsammans fyllde"?? 
Nu ska jag åka hem och ta en morfar innan kvällens tjejmiddag i stan. Kram på er!
