E det ok att bli förd fram till altaret av min pappa?????

Sorry TS för att jag blir lite OT i din omröstningstråd om brudöverlämning.

Bl a pga mina två ovan nämnda skäl är jag ingen förespråkare av morgongåvan. Den lagstadgade morgongåvan skyddade inte alla samhällsklasser och var därför inte ett optimalt och rättvist änkestöd. Min uppfattning är att morgongåvan fanns för att kvinnorna skulle bevara sin jungfrudom till sin rätte make (den kyska kvinnans belöning).

När vi ser på sängledning som borgerlig rättsakt så må vi ta på oss dåtidens glasögon och inte våra moderna synsätt. Studerar man dåtidens språkbruk så ser man att sängledningen på intet sätt var stötande.

Var det inte så att kvinnans giftorätt utgjorde en tredjedel av det gemensamma boet? Jag får leta fram Västgötalagen vid tillfälle för jag tror att det reglerades där. Och var det inte så att stadslagarna gav kvinnan hälften i giftorätt? Nu är inte arvsrätt mitt område dock.

Låter jättespännande, berätta gärna om du hittar något kul! =0)

2 0 1 2 - Naturligtvis. Jag kan ju inte låta bli en sådan uppmaning!

Äldre Västgötalagen (1220-talet):

”Så skall i giftermål sägas: så snart de komma samman på en bolster och under ett lakan, då äger hon tredjedel i boet och i morgongåva tre marker av hans lott”.

Först efter det gemensamma sänggåendet hade hustrun alltså förvärvat tredjedelen i boet och morgongåva.

Vi får ta med oss att den fasta egendom som mannen eller kvinnan förde med sig vid äktenskapets ingående var hans eller hennes enskilda egendom i vilken den andra parten inte hade någon giftorätt. Den jord som förvärvades efter äktenskapets ingående, den var gemensam egendom och underkastad giftorättens bestämmelser.

Jag tror att jag kommit på hur jag kan sammanfatta mina känslor runt brudöverlämningsfenomenet.

Vi har en massa fenomen och traditioner som kommer från en ganska unken(för att använda ett uttryck som förekommit här tidigare.) kinnosyn.

Räcker det inte med att vi har dessa saker att hantera och kämpa emot, måste vi även IMPORTERA traditioner som objektifierar kvinnor?

När det gäller sängledning tar vi med oss att den enligt svensk landskapsrätt från början varit uteslutande symbolisk. Så snart brud och brudgum kommit ”på bolster och lakan” var äktenskapet fullbordat och den kroppsliga föreningen var ur rättslig synpunkt inte nödvändig.

Annat var det enligt kanonisk rätt. Enligt den var kvinnan även efter vigseln trolovad så länge äktenskapet inte fullbordats genom copula carnalis (makarnas kroppsliga förening), först då blev hon gift kvinna.

Undrar vem som blir först att fråga om det är okey att bli sängledd av sin pappa? Det är ju en sådan fin gammal tradition. Det finns vittnesmål att sängledning har praktiserats i Sverige så sent som i början av 1900-talet.

 

Hahahaha!!!

Jag kan se det redan nu!

"Jo jag står ju min pappa så nära och det är en så fin gest att han godkänner min fästman och vill se att vi blir ordentligt gifta...."

Detta håller jag med om!  

Wawawiwa! Lever man på stenåldern så gör man :)

Som sagt var. Precis!
Detta, i kombination  med att man ofta hör varianter av att personerna som vill detta, gärna tycker att kyrkan och gudstjänsten är deras att utforma precis som de själva vill. Som om man hyrt en lokal och en snubbe som ska göra enligt brudparets regi, inte tvärtom-att brudparet kommer till ett trossamfund för att vigas i en gudstjänst som man må vara centralapersoner och i centrum i, men där det finns en större bild än så- hela den bagen, gör att jag sammantaget har svårt att se något bra och framåtskridande (!) med hela fenomenet.
I synnerhet när attityden också ofta är att får man inte som man vill hos den ena, så "är det bara att byta kyrka och präst"istället för att kanske ta till sig varför man fått nej från början. Då blir det för mig en kombo av onödig import av omodern kvinnosyn, och bortskämd respektlöshet mot det samfund man valt att gifta sig i-för notera att det verkar vara så, att de flesta som vill överlämnas, tydligt talar om att "ledas till altaret" och att just skridandet längs altargången är centralt i bilden av det vackra och oförglömliga.

1 !!!

Är det inte även hyckleri att då välja att gifta sig i kyrkan när man inte heller är troende som vi i Sverige gör?

Det tycker jag att varje människa måste gå till sitt eget hjärta för att avgöra. Om man är beredd att godta den svenska kyrkans vigselordning och känner att man vill vigas under de formerna, så ser jag personligen inget fel i det. Och skulle det vara något fel, så är det mellan den personen och Gud, inte upp till enskilda människor att döma. Jag tror på en öppen kyrka, där alla är välkomna.
Observera att det inte ska blandas ihop med att alla därmed är välkomna att göra som de vill, för att det är deras dag.
Börjar man vilja plocka bort "snacket om Gud" och allt vad det är man läser att folk vill göra, då tycker jag däremot rakt av att man är ganska respektlös och undrar stilla varför man då väljer kyrkan istället för en borgelig vigsel.

Förresten så brukar det, när allt kommer till kritan, inte minst när katastrof och riktigt svåra saker inträffar, visa sig att vi kanske inte är fullt så långt bort från tanken på något större än oss själva, ränteläget och marknadsvärdet på vad vi äger (eller har lånat oss till). Och jag är övertygad om att finns där en Gud, så gläds han åt att se sin skapelse komma till hans hus och dela både glädje och sorg med varandra. Och han kan antagligen beröra hjärtan och möta människor på sätt och nivåer som vare sig de som redan tror eller de som inte gör det kan föreställa sig.

Uppmaningar som "Byt präst" och/eller "Byt kyrka" gör att jag drar mig till minnes fader Jonatans vittnesmål:

 

"I några fall har jag varit med om ren utpressning - bruden börjar låtsasgråta och brudgummen börjar muttra om att det kanske finns någon annan präst som är mer tillmötesgående... "

"Vid något annat tillfälle har jag gått med på det av ren svaghet, eftersom hysteriska människor ringt och gråtit i telefonluren kvällen innan vigsel och jag inte visste hur jag skulle hantera det hela. "

"I ett par fall har jag varit med om att bli "kuppad". Brudparet går med på gemensamt intåg, men TIO MINUTER innan vigseln börjar så får jag veta av brudgummen att det blir "amerikanskt" i allafall, eftersom "det är jätteviktigt för oss"... Eftersom det inte är läge att ställa till med bråk, går jag MOTVILLIGT med på att bruden ska "gå själv" och möta brudgummen nedanför kortrappan, men tamejtusan om det inte dyker upp en pappa som leder bruden i allafall... > "

Ja, ibland funderar jag på strukturen på en del personers tankestil.

 

När min lilla syster gifte sig fick pappa inte lämna över henne för enl prästen var det taget från USA och det gäller inte i en svensk kyrka :(

Usch, att det finns folk som kan bete sig på det viset!
Bortskämda brats! 

Det är ju helt förfärligt! Hade jag varit prästen hade jag vägrat att viga dem! Okej att jag inte tycker att brudöverlämningen är någon big deal men att ljuga för prästen och "kuppa" in det är inte okej någostans. Då har man uppenbarligen inte lärt sig att kompromissa och man bör tänka en gång extra ifall man är mogen för ett äktenskap.