nu har jag inte läst hela tråden men tänkte skriva lite hur jag har det. Visa att allt är inte svart och vit. Ung betyder inte automatiskt att man är oansvarig osv.
Jag är 20 år. Har varit tillsammans med min sambo i snart 5 år, vi äger vår bostad. Har en dotter på 3½månader. Folk, även de som är över 40 kallar mej moralt tant, om jag ser någon som gör något som inte är bra för deras barn så rättar jag dem, även om de är dubbelt så gammal som jag. Min barnmorska blev förvånad över hur pass mogen jag var. jag köpte de säkraste sakerna till min dotter. bilbarnstolen, vagnen, skötbordet osv. Jag har fast anställning och en utbildning, detsamma gäller sambon. Kollar upp allt dubbelt som har med min dotter att göra. När jag pratar med någon i min ålder känns det som om de skulle vara 15 år yngre än mej, de är så barnsliga, tänker bara på fester och att supa sig fulla osv. När jag talar med folk som är 35+ så känns det som om vi skulle vara jämngamla, de har även sagt det till mej. Jag känner mej inte som 20, men jag fick växa upp tidigt men fick ändå "leva livet" Bor i en liten stad, en förstföderskas ålder är i medeltal 23. Så om man ser till det så är jag inte så ung.Osv osv. orkar inte tala mer om mej själv.
Men, har en bekant som är 18. Hon är raka motsatsen mot mej, hon har en dotter på 7 månader som hon struntar fullständigt i. Enda som hon tänker på är att få gå ut och festa och strulat runt. Så alla är inte som mej, så jag tycker att man ska strunta i ålder och se hur pass mogen personen är i stället. Hoppa inte på varandra, om ni läser något som ni hajar till på så säg till med en vänlig ton, ropa inte direkt ut ung mamma. Alla är vi nyblivna mammor någon gång, man har rätt att fråga utan att bli påhoppad.
Hoppas att ni förstog nått av det jag skrev, väldigt svårt att skriva på "rikssvenska" då jag bor i Finland och är van att skriva på dialekt.
