Idaälskarlennart
Jag förstår inte riktigt din aggressivitet eller ditt inlägg, jag tycker jag var väldigt tydlig med att åldern inte spelar någon roll då det alltid kommer att finnas människor i alla åldrar som aldrig mognar och växer till sig och även motsatsen d v s unga människor med stor insikt om livet och vad det bär med sig. Livserfarenhet kommer med livet och ju fler år du lever desto mer livserfarenhet får du med all sannolikhet, och nej det sker inte lika mycket efter 25 - 27, inte i samma rasande takt som innan. Därmed inte sagt att man inte kan ta mogna och genomtänkta beslut när man är yngre. Men ju äldre jag blir, desto ödmjukare blir jag, livet är så långt ifrån svart eller vitt som jag så gärna ville att det skulle vara när jag var i yngre tonåren - det är väldigt mycket gråzon och alla typer av männsikor finns i alla åldrar.
Jag efterlyser dock fortfarande lyhördhet och ödmjukhet vilket jag knappast tycker du visar mig i det här fallet, du har inte den blekaste om vad jag hade upplevt när JAG var tjugo år lika lite som jag har kännedom om alla dina erfarenheter och sidor. Jag har ingen aning om vad du har gjort för erfarenheter i ditt liv, lika lite som du vet vad jag har sett och gjort i mitt. Min poäng med mitt inlägg är just att jag är så trött på den aggressivitet som väldigt ofta visar sig i just unga skribenters inlägg, behovet av att tala om att JAG minsann är mogen och DU vet IGENTING om mig följt av utropstecken och frågetecken - jag har aldrig ifrågasatt dig eller ditt val i att gifta dig eller skaffa barn ung (om du nu tänker göra det, vad vet jag). Jag säger bara: Lyssna & tänk efter INNAN du skriver ditt svar - kanske finns det ett råd som du faktiskt kan ta till dig om du lugnar ner dig lite först? Jag skrev om ÖDMJUKHET inför det man står framför och i många fall modet att faktiskt kunna erkänna att man inte VET allt för gudarna skall veta att vi har alla saker kvar att lära, oavsett vart i livet man befinner sig.
