Yngre man / äldre kvinna - inte kul!

Peter68: jag är då inte rädd att min sambo ska tänka som du, speciellt inte med tanke på att jag är yngre än honom.

Som du själv skriver så är sannolikheten att du ska träffa någon bättre tjej inte så stor, gräset är oftast inte grönare opå andra sidan. jag hoppas att du hitatr ett annat sätt att tänka om din partner, och att ni om ni gifter er får ett långt och lyckligt äktenskap tillsammans. Lycka till.

Ostbågen jag håller med dig!

Det är många klychor här nu tycker jag, typ "ålder är betydelselös" och att man skulle vara kär i endast personen och inte i åldern, men man påverkas ju som person av sin ålder, onekligen. Dock tycker jag inte 10 år hit eller dit är så extremt och det är överkomligt, men när deyt börjar barka hän åt åtskilliga decenniers skillnad, då tror jag en stor del av förhållandet ofta bygger på faders-moderstrygghetslängtan och kanske att man vitaliserar varandera genom att båda känner sig unga och sexiga när man är tillsammans.

Håller med om att Peter behöver en terapeut, detta tycks vara mer ett problem han skapar för sig själv för att han rär rädd för att gå in i en relation överhuvudtaget kanske, det handlar ju om att utlämna sig mkt

Jag vet inte hur jag är egentligen? Förmodligen lite gammaldags och traditionell. Men för mig är kärlek något fint och känsligt och något man vare sig kastar sig in i eller ut ifrån. Jag är en långsam person både med mina känslor och handlingar.

Om det ska bli något med min yngre uppvaktande kille så önskar jag givetvis att det är seriöst från båda parter. Tycker inte om slit och släng, man blir trasig och sliten.

Undrar så egentligen över livet och hur svårt det faktiskt är att bli äldre som kvinna---och då är jag egentligen ingen person som någonsin brytt sig om mitt utseende ---förrän nu! Hemsk upplevelse att se något i spegeln som kan inte känner igen :) och ännu hemskare att veta att det är efter det yttre paketet man först blir dömd...

Nåja, den som lever får se hur allting slutar. Jag önskar bara att det fanns mer kärlek och ännu mer tid till kärleken. Vi lever i en kärlekslös och ytlig tid och därför är det än viktigare tycker jag att veta vem man väljer att leva tillsammans med....

Ja, när en man åldras, får han de grå tiunningarnas charm, en kvinna blir enl. många bara "ful"

Men i botten tror jag detta handlar om projicering, att man lägger över känslor inför sig själv på någon annan, dvs att Peter är rädd för att själv åldras och nu är extra rädd eftersom han tydligt märker åldrande hos sin partner, tidigare har han ju varit "förskonad" i o m att han själv var yngre o hade yngre partner

blev ett hastigt avbrott då telefonen ringde..jo, alltså, som så många påpekat börjar väl P:s 40-årskris att närma sig med stormsteg, han är själv ingen ungdom och för antagligen över sitt äckel på sin partner som han f.ö fått känslor för och total förvirrring uppstår. Låter troligt,va? Har inga råd att ge annat än att rannsaka sig själv, döden kan ingen undfly

Om man någonsin älskat nån vet man att en siffra inte spelar nån roll. Spelar det roll, då tycker jag man ska dra å det snabbaste:D

Undrar fortfarande... är du samma Peter som nedanstående inlägg tidigare i detta forum, och vad hände med hennes ålder????

*****

2004-08-02 12:12 Lord_of_the_flies Anmäl inlägget
Bilden av sin partner...

Hej alla!

Jag har nyss inlett ett förhållande med en kvinna jag känt via jobbet i flera år....

Vi har det jättebra tillsammans och jag har "jagat" henne MYCKET målmedvetet för att få henne hit.

Jag borde vara överlycklig men det är precis tvärtemot. Jag älskar henne, men den bild hon gett av sig själv på jobbet stämmer inte riktigt.

Jag föll för henne för att hon är en självsäker, duktig yrkeskvinna med väldigt kvinnlig utstrålning. Verkade väldigt skötsam. Måttligt med alkohol, inga ciggaretter, inget hångel på personalfesterna.

Nu vet jag att hon fram till för ett par år sedan (hon är 42) levt rullan ordentligt. 35 sexpartners, ett par one-night-stands. Rökt och druckit en hel del sprit.... Erkänner t.o.m. att hon haft "dåligt rykte" i kompiskretsen.

Jag känner mig blåst! Hade ALDRIG uppvaktat henne om jag vetat om detta. hon har sannerligen dolt det väl.

Jag är medveten om att jag är rätt konservativ. Dock utan dubbelmoral för jag kräver inget av en kvinna som jag inte kan leverera själv.

Jag har aldrig haft en "one-nightare". Hatar att hänga på krogen och blir äcklad av tjejer som trycker sig mot mig vid bardisken för att få min uppmärksamhet.

Det är inte det att jag inte litar på henne- hon är jättekär i mig.
Jag mår bara så dåligt när jag tänker på henne i den miljön.

Är faktiskt redo att avsluta förhållandet trots att jag egentligen älskar henne...

Hur skulle ni resonera?
Tacksam för synpunkter!

/Peter

Nån mer som tycker det är snarlika historier och vilken är det som stämmer?

Jo, men Peter havdar bestamt att han inte ar samma kille som skrev som "Lord of the flies", sa vi maste nog tro honom trots allt.

Ja.. kanske är det bara ödet som gör att 2st Peter har snarlika problem och skriver här på torget.... men står fast vid vad jag skrivit tidigare:

Tycker inte att det verkar vara mycket äkta känslor i detta förhållande om han tycker att han får 'rester'. Jag tycker att han borde vara ärlig mot sin tjej och sig själv och göra slut, så att HON kan få nån som förtjänar henne.

Tilläggas ska att min make är 14 år yngre än mig och jag är och kommer alltid att vara hans prinsessa, vilken ålder jag än är i. Han har läst dessa inläggen och sitter i häpnad över Peters tankesätt o banor... KAN bara inte vara äkta kärlek när man tänker o skriver på Peters sätt!

Önskar dom lycka till på varsitt håll...

från 2 som älskar i nöd o lust!

Kul att läsa ett så fint inlägg Lena L!

Jag har under ett par år levt som singelefter en lång och lycklig relation som slutade av saker som inte gick att påverka. Under min tid som singel har jag mött "en hord" av män som vill vara otrogna, ha lite kul på sidan om, inte vill binda sig osv. Jag är en självständig och självgående kvinna och normalt sett har jag gott självförtroende. Men det som mött mig ute på "marknaden" gör mig gråhårig. Män som tror dom kan bete sig hur som helst och ändå vara attraktiva.

Därför tycker jag det är fint att ha träffat en yngre man som visar intresse. Men jag är så fylld av tvivel. Dels för att jag tycker att en relation med mig kanske tar ifrån honom en fin tid med en yngre lika gammal kvinna. Trots allt kommer han ju inte få uppleva det "normala" livet med mig som med en jämnårig. Dels känns det lite "tabu" och jag tvivlar på att min familj och vänner kommer att se på vår relation som något seriös och hållbart. Utan där kommer jag väl i så fall ständigt behöva bevisa att det duger. Jag har heller aldrig haft åldersnoja eller brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Men efter att ha dejtat den här killen två gånger börjar jag plötsligt inse att jag inte längre är 25 och upplever en nästintill liknande sorgkänsla och undrar om han inte är värd bättre?

Är det någon på denna sida som känner till om det finns något forum i Sverige för personer som är involverade i "åldersrelationer"? Kanske kan man bättre där diskutera alla sina tvivel och söka svar på frågor?

eymdbest - jag förstår också så väl dessa funderingar. Jag var SÅ bestämd med att fem år upp eller ner var max i ett förhållande. Mer än så skulle jag aldrig gå med på. Sedan träffade jag min sambo. Som är 12 år yngre än jag. Och det fanns liksom ingen stopp. Och det ÄR klart att åldern är ett problem. Men man måste fundera på om det är problem man kan leva med. Som andra saker man har problem med när man träffar en partner. Jag håller inte med dem som säger att ålder är bara en siffra. Lika lite som en viktig åsikt bara är en åsikt. Men man måste fundera på hur viktig åldern är. Vi hade många funderingar och pratade mycket innan vi kom fram till att vi ville inte vara ifrån varandra. Hans släkt tyckte nog det var lite konstigt först, men ingen har varit besvärlig. Min släkt reagerade inte överhuvudtaget.

Vi är väldigt lika i sättet och kommer så otroligt bra överens. Någon skrev här att man har inte koll på vad som är "inne" om man är så mycket äldre. Det beror nog på vilka intressen man har. Jag har bättre koll på vad som är "inne" än min sambo. Jag har t.o.m. bättre koll på vad som var "inne" när han var i farten än vad han har. Så det där beror på intresse, inte bara ålder.

Vi har varit tillsammans i drygt sex år nu och det finns inget som tyder på att det inte skall fortsätta. Tvärtom egentligen. Man tänker mindre och mindre på åldern efter hand. Och jag kan ärligen säga att jag är inte rädd för att han inte skall gilla min kropp etc när jag blir äldre. Min kropp var inte snygg från början. Jag har aldrig varit snygg. Vilket förmodligen är orsaken till att jag inte bryr mig så mycket om att jag åldras. Min sambo har, förutom att han är yngre än jag, en högre snygghetsfaktor. Minst två steg över mig. Men uppenbarligen duger jag ändå. I vårt förhållande tror jag faktiskt att det är han som älskar mest. Han kan inte gå förbi mig utan att röra vid mig, fortfarande efter sex år!

Så det är därför jag tycker att trådstartaren skall göra slut. Jag tror inte det är åldersskillnaden som är problemet utan förhållandet. Och han har fastnat för åldersskillnaden som själva problemet. Ibland kan det vara att partnern smaskar, eller inte sätter på locket på tandkrämen etc. När förhållandet inte är bra hittar man något att skylla på. Killen är för gammal för att snacka om hennes större erfarenheter med män. Är han 36 och har inte lekt rommen av sig får han nog skylla sig själv.

Jag är inte det minsta orolig för att vårt förhållande skulle ta slut pga ålder. Tar det slut kommer det att bero på något annat. Där är man så klart aldrig säker, ett förhållande kan alltid ta slut. Oavsett vilken ålder man är i. Att ta ut alltför mycket problem i förväg är bara dumt. Man vet aldrig vad som händer. Vi hade ett par bekanta där också åldersskillnaden var ganska stor. Förra året fick den yngre i förhållandet cancer och dog inom bara några månader. Alltså inga problem med hur det skulle gå vid eventuell pensionering i framtiden. Det är bara dumt att spekulera i hur framtiden skall bli alltför mycket. Se till att vara lycklig idag!

Kan det vara så att ett förhållande beror på hur synkroniserade man är? Alltså hur väl man fungerar och trivs ihop? Och att det är svårare helt enkelt att vara "tajmade" ju större ålders skillnad man har emellan sig? Att man då får räkna med att sannolkheten att bli "osynkade" är större?

När jag försöker hitta litteratur om relationer kring detta så är det mesta från Amerika och där verkar ju inställningen vara något friare, men helt vanligt med ålders relationer verkar det inte ens vara därborta. All litteratur som finns skriven ser ut att inrikta sig mot fördomar som finns mot äldre kvinnor som tar sig yngre män och man kan ju undra varför det behövs skrivas böcker i ämnet? Förmodligen finns det ett behov?

Tack för insiktsfulla synpunkter!