Yngre man / äldre kvinna - inte kul!

Män får pondus och status ju äldre de blir. Kvinnor får gäddhäng och måste putsa på sin yttre fasad för att ha en chans att konkurrera med sina yngre medsystrar om en man. Ledsamt men sant. Jag skulle aldrig själv kunna bli ihop med en yngre man. Tänk vad förnedrande den dagen då man blir dumpad för en yngre förmåga. Hur kul kan det bli? Trenden med yngre parnters är inget för mig. Kanske bara för de orädda kvinnor med stor självkänsla som vågar chansa. Peter68 avslöjar nog vad många män tänker och det ska han ha en elloge för. Men för en man är en kvinna över 30 ( och gud förbjude om man är ännu äldre....) fortfarande bara någonting man sätter på men binda sig med en sådan gör man inte. Trist. Synd och skam att det är så ont om mogna, kloka äldre män att hitta på singelmarknaden.

Stinatina, Peter och ni andra. Jag vet att ålder och erfarenhet betraktas oerhört olika om man är en kvinna eller en man. Oavsett hur en man än ser ut, har han bara pondus, statut, makt eller pengar så kan han hitta en 20 åring att gifta sig med även om han är 90...titta på fallet med Anna Nicole Smith....och försök hitta ett liknande fall där kvinnan varit lika gammal men ändå fått en "fett läcker" man!

Det jag undrar är ju förstås om dom extrem fallen handlat om kärlek eller något annat? Vi har ju som ett fint exempel Kjerstin Dellert som levt i runt 30 år med sin 20 år yngreman....men det betraktar jag snarare som undantag än regel.

Kvinnor förlorar helt enkelt sin attraktion och plats bland männen när hennes ungdom och skönhet försvinner och det är tvärtom för männen. Sorgligt men sant.

Peter, jag tycker det är ärligt och schyst av dig att ställa dig de frågor du gör om dina känslor. Däremot tycker jag inte att det är okay att inte prata med henne om dom eller ens för huvud taget att du tycker att hon är passé för att "hon gjort sitt roliga i livet". Var istället stolt för att du är tillsammans med en kvinna som vet vad hon vill i livet och som haft vett att ta för sig. Hon har ju varit så tydlig med att hon väljer dig känns inte det smickrande om du tänker på alla alternativ hon haft till buds?

Är det så att dina funderingar mer handlar om att du inte tycker tillräckligt mycket om henne eller att du helt enkelt söker efter något annat i en partner så säg till nu. Det verkar nämligen som om hon tar seriöst på er relation.

Jag funderar, vad är bäst? Att ta en äldre och känna att du kanske blir snuvad på konfekten för att hon haft så roligt i sina dagar???? Eller att ta en yngre och bli snuvad på konfekten för att hon kommer lämna dig när du gjort ditt och dessutom blivit gammal???? Som du resonerar kanske det bästa vore att hitta en som var född samma år och samma månad så riskerar du ingenting beträffande ålder i alla fall???

Jag tycker det verkar gå "trender" i det här med hur man väljer partner. Det blir allt vanligare med att välja yngre partners hos kändisarna och då ser vi vips en massa" vanlgt" folk välja yngre att leva tillsammans med. Men jag måste säga att jag undrar hur många av dessa relationer kommer att hålla. Visst vi har Kjerstin Dellert som exempel på att det kan funka men, men....jag är mycket tveksam. Kanske den yngre bara vill ha någon att luta sig mot ett tag och den äldre vill köpa sig lite "ny ungdom". Är det så du känner Peter? Att den kvinna du lever med inte är din? Att hon vill ha dig av något annat skäl än kärlek? Ditt inlägg handlar ju mycket om din tveksamhet, men den kan väl inte enbart bero på att hon haft fler älskare än du?

Tja loppran, jag har själv kommit att bli 40 år och kvinna och jag är förvånad hur jobbigt det är att hålla kroppen i trim...och lättare lär det väl inte bli? Inte för att jag egentligen är negativ snarare realist.

Så det är klart att jag har svårt att tro att en yngre kille tycker om celluit lår och hängmagar och hängbröst *skrattar*. Vi lever i en utseende fixerad tid och jag tror att en man som väljer en äldre kvinna måste vara starkare än de flesta i sitt val och jag tror inte att det finns så många män som vill visa upp en äldre kvinna för sina kompisar helt enkelt. Det handlar väl om mig själv och hur jobbigt jag tycker det är själv att bli äldre helt enkelt rent fysiskt.

Däremot så håller jag med dig om att man rent personligt kan ha det fint ihop och trivas och mysa på alla sätt, men samhället har ju sina konventioner och det kan vara tufft att leva upp till dom och man får nog orka med kommentarer kan jag tänka mig. Jag är själv intresserad av en yngre man och han av mig....men jag tvekar till att gå vidare till en seriös relation.
Okay, man kan inte tacka nej till nuet pga framtiden, men jag känner mig så rädd. Idag kanske man ser bra ut, men hur är det när man är 50, 60 (?) och hur roligt är det att bli lämnad för en yngre kvinna..
och den dagen kommer väl ju äldre man blir som kvinna i en ålders relation??

Jo, jag vet. Jag är en lugn person, var likadan när jag är 20 som jag är nu. Har inte varit mycket till "ute människa". Så kanske jag alltid passat ihop med äldre personer egentligen? Den här yngre killen som är intresserad av mig är shysst att prata med. Men att gå därifrån till en relation är förstås ett jätte steg. Både samhället i stort och jag själv har liksom svårt att tro på att det kan eller ska fungera. Men det konstiga är att män ofta kan ta sig yngre kvinnor hur karln än levt sitt tidigare liv, så varför en kvinna inte skulle kunna göra det, förstår jag inte!?

Kanske det också handlar om hur mycket man är beredd att anpassa sig, lyssna och förstå den andre? Är det någon här som har bra exempel på relationer med stor åldersskillnad där ni faktiskt VET att det har funkat en längre tid??? Är inte journalisten Uni Drougge tillsammans med någon mycket yngre kille??

Jag vet inte hur jag är egentligen? Förmodligen lite gammaldags och traditionell. Men för mig är kärlek något fint och känsligt och något man vare sig kastar sig in i eller ut ifrån. Jag är en långsam person både med mina känslor och handlingar.

Om det ska bli något med min yngre uppvaktande kille så önskar jag givetvis att det är seriöst från båda parter. Tycker inte om slit och släng, man blir trasig och sliten.

Undrar så egentligen över livet och hur svårt det faktiskt är att bli äldre som kvinna---och då är jag egentligen ingen person som någonsin brytt sig om mitt utseende ---förrän nu! Hemsk upplevelse att se något i spegeln som kan inte känner igen :) och ännu hemskare att veta att det är efter det yttre paketet man först blir dömd...

Nåja, den som lever får se hur allting slutar. Jag önskar bara att det fanns mer kärlek och ännu mer tid till kärleken. Vi lever i en kärlekslös och ytlig tid och därför är det än viktigare tycker jag att veta vem man väljer att leva tillsammans med....

Kul att läsa ett så fint inlägg Lena L!

Jag har under ett par år levt som singelefter en lång och lycklig relation som slutade av saker som inte gick att påverka. Under min tid som singel har jag mött "en hord" av män som vill vara otrogna, ha lite kul på sidan om, inte vill binda sig osv. Jag är en självständig och självgående kvinna och normalt sett har jag gott självförtroende. Men det som mött mig ute på "marknaden" gör mig gråhårig. Män som tror dom kan bete sig hur som helst och ändå vara attraktiva.

Därför tycker jag det är fint att ha träffat en yngre man som visar intresse. Men jag är så fylld av tvivel. Dels för att jag tycker att en relation med mig kanske tar ifrån honom en fin tid med en yngre lika gammal kvinna. Trots allt kommer han ju inte få uppleva det "normala" livet med mig som med en jämnårig. Dels känns det lite "tabu" och jag tvivlar på att min familj och vänner kommer att se på vår relation som något seriös och hållbart. Utan där kommer jag väl i så fall ständigt behöva bevisa att det duger. Jag har heller aldrig haft åldersnoja eller brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Men efter att ha dejtat den här killen två gånger börjar jag plötsligt inse att jag inte längre är 25 och upplever en nästintill liknande sorgkänsla och undrar om han inte är värd bättre?

Är det någon på denna sida som känner till om det finns något forum i Sverige för personer som är involverade i "åldersrelationer"? Kanske kan man bättre där diskutera alla sina tvivel och söka svar på frågor?

Kan det vara så att ett förhållande beror på hur synkroniserade man är? Alltså hur väl man fungerar och trivs ihop? Och att det är svårare helt enkelt att vara "tajmade" ju större ålders skillnad man har emellan sig? Att man då får räkna med att sannolkheten att bli "osynkade" är större?

När jag försöker hitta litteratur om relationer kring detta så är det mesta från Amerika och där verkar ju inställningen vara något friare, men helt vanligt med ålders relationer verkar det inte ens vara därborta. All litteratur som finns skriven ser ut att inrikta sig mot fördomar som finns mot äldre kvinnor som tar sig yngre män och man kan ju undra varför det behövs skrivas böcker i ämnet? Förmodligen finns det ett behov?

Tack för insiktsfulla synpunkter!