Yngre man / äldre kvinna - inte kul!

Har man en ytlig syn på sina medmänniskor, då är åldern viktig. Har man en något annan utgångspunkt för sin sin syn på medmänniskorna, då ÄR ålder bara en siffra.

Jag är gift med en 5 år yngre man som förutom att han är yngre är mycket trevlig och ser bra ut. Som har ett förflutet med råge. Så ville jag skulle jag redan från början kunat noja ihop och inte vågat satsa.

Eftersom jag inte fött några barn är väl kroppen någorlunda hyfsat i trim, men vid 43 har tyngdkraften såklart börjat ta ut sin rätt. Och jag har pratat med min man om det och hans mycket bestämda besked om mina inte-så-längre-fasta bröst och cellutliter är: jag tycker om dem för att de sitter på dig.

Det är det det handlar om i slutändan. Det är det som inte handlar om mitt utseende som han älskar och vill dela sin tillvaro med. Det man ser utåt, är trots allt bara yttre attribut.

För övrigt vet man ingenting om framtiden och vad den innehåller - att inte våga satsa på kärleken för att man k a n s k e ångrar sig om tio år, det tycker jag är att sätta upp onödiga hinder för sig själv.

Lev nu! I går har varit och i morgon vet vi inte ett jota om. Ta emot kärlek där den erbjuds, du vet inte vad som finns för dig i morgon.

Åldern är väl bara en siffra om man älskar varandra.......eller har jag SÅ fel?????

Hej!
Måste ju bara svara på detta inlägg!!
Jag är en kvinna på 45 år, gift med en man på 31år. Han älskar mig för den jag är, och jag honom för den han är. Att åldern inte spelar nån roll för oss är ju uppenbart eftersom vi gift oss. Vi har varit tillsammans i 3 år, och det är dom bästa åren i vårt liv. Vi är som 2 pusselbitar som passar ihop i alla situationer.
Jag blir smått tokig när jag läser detta inlägg. VADÅ 'du får dom 46åriga RESTERNA'??? Du borde skämmas som ens tänker sådär! Älskar du henne egentligen för inte tänker man så om nån man älskar?? Det undrar jag...
Och vad är det som säger att vi kvinnor hela tiden måste vara dom enda som ska 'leva med' att mannen i vårt liv är gammal och gubbig innan vi själva känner oss gamla? Vad är det som säger att vi vill ha 'resterna' när dom levt loppan i unga dar? För det är ju så det verkar vara? DÅ är det ok, när mannen är gubbe o äldre än kvinna... men om det är kvinnan som är den äldre så tänks det tydligen så trots att kvinna bevarat sin charm o är snygg. VARFÖR är det tabu att kvinnan är äldre??
Jag är så lycklig o så glad att mannen i mitt liv är STOLT över mig, och vill gladerligt presentera mig för allt o alla. Jag VET att han kommer alltid att stå vid min sida, liksom jag vid hans.

Nä, problemet för dig är nog att du i grund o botten inte ÄLSKAR till döden skiljer er åt......

gör slut så får hon en kille som förtjänar henne... och du kan gå vidare med en som är ung - men kanske inte så snygg som din nuvarande!!

Är du samma Peter som detta inlägget?
Här skriver du ju en annan ålder på 'din kvinna'... bara en undran....
****************

2004-08-02 12:12 Lord_of_the_flies

Bilden av sin partner...

Hej alla!

Jag har nyss inlett ett förhållande med en kvinna jag känt via jobbet i flera år....

Vi har det jättebra tillsammans och jag har "jagat" henne MYCKET målmedvetet för att få henne hit.

Jag borde vara överlycklig men det är precis tvärtemot. Jag älskar henne, men den bild hon gett av sig själv på jobbet stämmer inte riktigt.

Jag föll för henne för att hon är en självsäker, duktig yrkeskvinna med väldigt kvinnlig utstrålning. Verkade väldigt skötsam. Måttligt med alkohol, inga ciggaretter, inget hångel på personalfesterna.

Nu vet jag att hon fram till för ett par år sedan (hon är 42) levt rullan ordentligt. 35 sexpartners, ett par one-night-stands. Rökt och druckit en hel del sprit.... Erkänner t.o.m. att hon haft "dåligt rykte" i kompiskretsen.

Jag känner mig blåst! Hade ALDRIG uppvaktat henne om jag vetat om detta. hon har sannerligen dolt det väl.

Jag är medveten om att jag är rätt konservativ. Dock utan dubbelmoral för jag kräver inget av en kvinna som jag inte kan leverera själv.

Jag har aldrig haft en "one-nightare". Hatar att hänga på krogen och blir äcklad av tjejer som trycker sig mot mig vid bardisken för att få min uppmärksamhet.

Det är inte det att jag inte litar på henne- hon är jättekär i mig.
Jag mår bara så dåligt när jag tänker på henne i den miljön.

Är faktiskt redo att avsluta förhållandet trots att jag egentligen älskar henne...

Hur skulle ni resonera?
Tacksam för synpunkter!

/Peter

Anledningen till att jag inte skulle vilja bli tillsammans med nån 15+ år äldre man är den att på äldre dar så kommer ju mannen att dels gå i pension mycket tidigare än mig, normalt sett lever jag längre än honom och framförallt blir jag äcklad av äldre män (ta inte illa upp) eftersom det är som att man skulle kunna vara tillsammans med nån i ens pappas ålder typ. Yngre män skulle jag däremot inte ha nåt emot konstigt nog.

Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle kunna bli kär i en äldre person just p g a ovanstående. Spelar ingen roll hur snygg, snäll och trevlig personen än är. Jag skulle nog mest se honom som gubbsjuk om han skulle stöta på mig.

Hoppas ingen tar illa upp av mitt inlägg men det är så jag känner.

ÅLDER SPELAR ROLL!!!!

Ville bara säga det. Ålder är mer än en siffra, det är en livsstil.

Är så mkt runt omkring den där siffran.
Läs mitt tidigare inlägg här så kanske ni förstår vad jag menar.

Men Ostbågen, man kan ju faktiskt ha samma livvstil fastäm man är i olika åldrar. min bror tillexempel är 36 år gammal och hans tjej är 20. det märks ingen skillnad på dem, brorsan har alltid framstått som yngre än han är, man märker inte ett spår att han är 36, jag är 22 och han kunde lika gärna vara i min ålder, och DET beror mer på livsstil än på ålder. Hans livvstil är mera det man tänker sig en 26 årings än en 36 årings. Åldern spelar inte så stor roll om man ligegr nära varandra i nivå, ligger man däremot på helt olika plan som du och din sambo verkar göra så blir det såklart svårare. mellan mig och min sambo skiljer det 4 år, och trots att vi ligger relativt nära varandra i ålder, så ligger det steg jag skulle vara beredd att ta (som att skaffa barn) före honom, trots att det är jag som är yngre än honom. ålder spelar roll om det påverkar ens livsstil och gör så att man ligger på helt olika plan, om man däremot ligger nära varandra i livvstil och ambitioner, så betyder inte ålder någonting.

Jo, jag vet. Jag är en lugn person, var likadan när jag är 20 som jag är nu. Har inte varit mycket till "ute människa". Så kanske jag alltid passat ihop med äldre personer egentligen? Den här yngre killen som är intresserad av mig är shysst att prata med. Men att gå därifrån till en relation är förstås ett jätte steg. Både samhället i stort och jag själv har liksom svårt att tro på att det kan eller ska fungera. Men det konstiga är att män ofta kan ta sig yngre kvinnor hur karln än levt sitt tidigare liv, så varför en kvinna inte skulle kunna göra det, förstår jag inte!?

Kanske det också handlar om hur mycket man är beredd att anpassa sig, lyssna och förstå den andre? Är det någon här som har bra exempel på relationer med stor åldersskillnad där ni faktiskt VET att det har funkat en längre tid??? Är inte journalisten Uni Drougge tillsammans med någon mycket yngre kille??

Jag tycker det är en objektivisering av kvinnor detta med att hon ska vara yngre än mannen, att mannen ska ha henne som "statussymbol", hon ska vara ung därför att ungdom symboliserar skönhet och vitalitet! Men för kvinnor är det ofta nästan tvärtom, mannen ska helst vara äldre det symboliserar trygghet och han ska gärna ha mkt pengar, det är också trygghet.

Men jag tror att vid "extrema" ålderskillnader så blir det ofta problem, förr eller senare (det blir det iofs i de flesta förhållanden..) därför att den ena partnern är så mkt omognare, visst handlar mogenhet om annat än de år man har levt, MEN ofta mognar män senare än kvinnor, mentalt. Dock är ju detta inget problem om en äldre kvinna (eller man) kanske också är omogen, man är på samma "nivå" o retar sig inte på varandra, som fallet t ex tycks vara i Peters fall. Här har vi ju det ultimata exemplet på omomgen man som söker mammafigur han sedan äcklas av och vill kasta på soptippen TROTS att hon ger status i umgängeskretsen, för hon förfaller bara i hans ögon. Jag tror, att har man en ålderskillnad på mer än 10 år är det ju också en generationsgrej, man har ofta inte lika mkt gemensamt (o sådant binder ihop) den ena pratar t ex om det ljuva sextiotalet o då var inte ens den andra partnern påtänkt, sådant tror jag kan slita i längden. Men här är det ju ingen extrem ålderskillnad att det torde vara ett större problem.

Modestie!
Du har fattat precis rätt. Det blir en generationsklyfta. Han snackar om 70-80 talet, jag snackar om 90 talet...

Forsfor:
Jag tror inte vi ser på ålder på samma sätt. Jag bryr mig inte egentligen om själva siffran utan allt runt omkring. Vännerna och erfarenheterna tex.

Jag kan verkligen förstå Peter att han lider av hennes tidigare liv/erfarenheter. Man känner sig själv så tom när man inser hur mkt den andre varit med om som man själv på något sätt missat. Och fortsätter att missa iom att man fortsätter vara ihop.

Det är då man får välja. Väga upp. Vad är viktigast för mig. Min nuvarande partenr eller att få ut i välden och "leka" av mig? Den frågan bör du nog ställa dig Peter. Väljer du då att fortsätta leva med den här kvinnan tror jag att dina tankar kommer försvinna.

Jag får dessutom intrycket av att du inte tycker att du är värdig henne?
Känner igen det också... Tro mig, d e du!!! Hon har valt dig för at hon vill ha dig, inte någon annan!