Yngre man / äldre kvinna - inte kul!

Tja loppran, jag har själv kommit att bli 40 år och kvinna och jag är förvånad hur jobbigt det är att hålla kroppen i trim...och lättare lär det väl inte bli? Inte för att jag egentligen är negativ snarare realist.

Så det är klart att jag har svårt att tro att en yngre kille tycker om celluit lår och hängmagar och hängbröst *skrattar*. Vi lever i en utseende fixerad tid och jag tror att en man som väljer en äldre kvinna måste vara starkare än de flesta i sitt val och jag tror inte att det finns så många män som vill visa upp en äldre kvinna för sina kompisar helt enkelt. Det handlar väl om mig själv och hur jobbigt jag tycker det är själv att bli äldre helt enkelt rent fysiskt.

Däremot så håller jag med dig om att man rent personligt kan ha det fint ihop och trivas och mysa på alla sätt, men samhället har ju sina konventioner och det kan vara tufft att leva upp till dom och man får nog orka med kommentarer kan jag tänka mig. Jag är själv intresserad av en yngre man och han av mig....men jag tvekar till att gå vidare till en seriös relation.
Okay, man kan inte tacka nej till nuet pga framtiden, men jag känner mig så rädd. Idag kanske man ser bra ut, men hur är det när man är 50, 60 (?) och hur roligt är det att bli lämnad för en yngre kvinna..
och den dagen kommer väl ju äldre man blir som kvinna i en ålders relation??

men det finns väl massa yngre kvinnor med "fula" kroppar också... (jag är definitivt en sån)

eymdbest: jag är 22 och har både cellulitlår och hängmage. Det har jag alltid haft, så ser jag ut, duger det inte så får killen dra. Lämnar de en för en sån sak så var de inte värda ens kärlek, det anser jag. jag kommer alltid att ha min hängmage och mina celluliter, har gått upp och ner i vikt mycket, har varit smal och har varit tjock, magen har hängt mer eller mindre beroende på tjockleken, platt mage har jag aldrig haft och lär inte få det heller om jag inte tar till kirurgiska ingrepp. Oavsett ålder så kommer det alltid finnas någon som ser bättre ut än en själv, men det spelar ingen roll, för ingen ser ut som mig.

Hej Flickor!

"Trollet" här!

Jag tänker inte kommentera misstankarna om samröre med Lord of the flies. Det spelar antagligen ingen roll vad jag skriver så ni får tro vad f-n ni vill.

Eymdbest - Du och jag verkar tänka ganska lika ibland... Ser oss själva som realister men blir antagligen betraktade som cyniker av vår omgivning.

Nej - jag tror inte hon är med mig av annat ä lärlek. Trodde jag det skulle det ju vara jättelätt för mig att avsluta den här historien.
Jag tror faktiskt att hon vill dela sitt liv med mig, och jag tror att hon verkligen vet vad hon vill ha ut av en relation.

Problemet är mina egna tvivel och mina tankar om att gifta mig med en äldre kvinna...hur det kommer att kännas när jag är 40 och hon 50.

Till er som hävdar att ålder endast är ett nummer...det är helt enkelt inte sant!

/Peter

Du har två val här:

1. stanna och strunta i åldern.

2. Gör slut och bli tillsammans med någon yngre.

Verkar som att du har väldigt svårt att komma över den där åldersfaktorn, jag vet inte vad som skulle kunna hjälpa dig heller, så mitt föreslag är att du väljer nr 2. tycker man att åldern spelar så stor roll att det inverkar på förhållandet och man inte kan ta sig ur det, då är det bättre för båda parter om man avslutar förhållandet, då är det inte rättvist mot någon av er att fortsätta.

Peter68 - du lyssnar uppenbarligen bara på de råd som du vill lyssna på. Men jag kan ärligen säga att om du tycker att ålder är mer än en siffra så skall du göra slut. Jag fattar inte vad du håller på med. PRATA MED DIN TJEJ!!! Detta råd har du inte kommenterat en gång. Är du så förbenat feg att du inte vågar säga det här till henne?? Visst kommer hon att bli sårad, men sånt är livet. Och visst är olika ålder ett problem i förhållande. Men älskar man så ser man över det problemet. Precis som man kan se över att den ene kanska har fel åsikter, eller gillar fel mat etc. etc. Och är man inte beredd att se över felen så älskar man förmodligen inte tillräckligt. Men såvitt jag förstår så är ni två i det här förhållandet. PRATA MED HENNE! Skriker jag igen. Fattar inte varför det skall vara så j-kla svårt att förstå att man måste kunna prata med varandra i ett förhållande.

eymdbest : Jag är helt otränad, har tjock mage, gropiga lår, hängbröst och stora fötter, men ändå tycker min man att jag är det bästa som finns. Och det är inte så att jag var snyggare när vi blev ihop. Vi lärde känna varandra för ett och ett halvt år sedan, när jag var 36 och han 33.

Men jag tror att det beror på hur man ser människor. Om det är så att utseendet är väldigt viktigt, då tror jag att man kommer hamna i de här tvivlen och kanske till och med livskriserna som åldern kan innebära. Om man ser till andra värden - intellekt, sinnelag, humor, intressen osv - så är ju ens kroppsliga företräden mindre viktiga. Dessutom finns det faktiskt killar som föredrar rundlagda tjejer och definitivt inte vill ha en vältränad atlet som partner. Och det gäller även yngre killar. Jag hängde på internetdejtsajter förr och hade en bild på mig i helfigur (med kläderna på förstås!) och jag fick massor av flörtar från yngre män och killar som var så unga som 15 år. (Dock var jag ute efter en mer jämnårig man som jag sedan också hittade... )

Så för min del är jag inte orolig att bli utbytt mot en yngre, snyggare tjej, för jag är älskad för den jag är, inte för den jag ser ut att vara...

StinaS

Ber om ursäkt för at jag inte kommenterat dina svar.

Och visst - du har helt rätt.

Jag HAR diskuterat detta med henne och hon har visat en förstående attityd. Hon är väldigt trygg i sig själv och säger då vidare att hon är helt övertygad om att vår relation är "rätt" och att hon är beredd att kämpa för att det skall fungera mellan oss.

Med andra ord så gav det inte mer än att hon känner sig säker på sin sak och att jag är ensam med mina grubblerier...

När man kommit till den åldern som ni/ vi (jag 35 snart)är i så tycker jag inte det är så stor skillnad på 30, 40 eller 50. Några av våra bästa vänner är både 40 och 50 år.
Om man är intresserad av samma saker och älskar varandra så har inte åldern nån betydelse och verkligen inte i erat fall tycker jag. Ni är båda vuxna och älskar du henne så varför tvivlar du igentligen?
Behöver du tid till att leka av dej? Inte vid den åldern tror jag. Då har man oftast gjort allt sånt färdigt.
Känner du att du fortfarande inte vet så kanske en paus kan vara lämpligt ett tag.
Angående det där med korten och utseende så är jag säker på att även du blivit lite äldre med åren
Det är väl super att hon lekt färdigt och fastnat för just dej! Bara positivt!
Lycka till....

Peter!
Jag förstår dig!!! Min kille är 11 år äldre än mig. Vi älskar varandra hur mkt som helst, personkemin stämmer perfekt men ålders skillnaden utgör ett problem.

Till en början var allt frid och fröjd. Meningen "vi skiter i vad alla andra tycker, bara vi har varandra" sades ofta...
Omgivningen accepterade tillslut vår relation så det hindret kom vi över, ganska snabbt t.o.m.

Men nu har JAG börjat störa mig på åldersskillnaden. Det är ett stort problem när det gäller våra vänner. De accepterar oss och vårt förhållande men jag klarar inte av att umgås med hans kompisar! Jag tycker de är töntiga och gamla. Han tycker att mina kompisar är barnsliga. Vi umgås därför inte så ofta ihop med våra vänner utan delar upp oss. Han med sina och jag med mina.

Då kommer även det problemet med att åka ut. jag vill ut, ofta, o umgås med mina vänner. Äta mat ihop, tjejkvällar eller bara ut och festa. Naturligtvis vill jag också ha med honom. Men han vill inte, orkar inte, är för gammal säger han. Vilket jag kan förstå. Han har "lekt" av sig.

Nästa problem är barn. Jag vill vänta pga min unga ålder vilket han förstår helt och hållet. Han vill heller inte ha barn just nu men om något år kanske. För mig handlar det inte om något år utan 10 år! Detta har gjort att vi sakta men säkert börjar inse att barn kanske inte är aktuellt i vårt förhållande.

Jag är så rädd för att vakna upp bredvid honom om 10 år och inse att jag har slösat mitt liv på en gubbe!

Det jag lider av mest är hans erfarenheter. Han har varit med om så mycket, han har haft förhållande tidigare. Jag kommer med en tom ryggsäck. Precis som du säger Peter så kan jag också äcklas av att han varit med en massa andra, att han haft ett liv innan mig.
Tyvärr har det gått så långt att jag precis som du funderar på detta ofta. Det går iofs i perioder, upp och ner. Jag ältar hans ex, hans resor, de fester han vart på... Vissa dagar är jag så nere över detta att självmordstankarna varit nära!
Men positivt är att ju längre vi är ihop desto mer förstår jag att han älskar mig och vill leva med mig.