Hej alla!
Sambon friade lite oväntat och nu ska vi gifta oss i februari. Det känns som om jag håller på att trötta ut alla mina tjejkompisar eftersom jag (nästan) bara har bröllop och bröllopsfixande i huvudet. Är det några blivande Stockholmsbrudar som har lust att t ex ta en fika och prata bröllop framöver?
Rydén, känner igen mig!!!
dags att ta fram ett kladdvänigt block och en bra penna och börja skriva en massa z:an det nya namnet innehållerflera stycken nämligen...
Jag ska oxå välja min m2B efternamn. Har nu ett väldigt vanligt namn medan hans namn är ett släktnamn. Har väl dessutom alltid tänkt att jag kommer att byta när jag väl gifter mig.
Har redan börjat öva! 
skratt-maja: nu blir man lite nyfiken på ditt blivande efternamn... massa z... Paparazzi? Zvenzzon? Zazzi? Är han släkt med hon, Robinsonvinnaren/kocken? ;)
Skratt-maja: klart man måste styra upp det hela! Ser fram emot det!
usch stackar Brud 05, inte ska du väl bli sjuk nu! Det vore inte kul... Hoppas du kryar på dig, drick mkt vatten, vila och ät! krya på dig kram!
Tack Antonia. Nä, inte roligt, men min älkling kom hem med ett "fett" bröllopsmagazine till mig!!! Så nu har man iaf trevlig läsning när man ändå ska ligga hela hela helgen.
Va roligt för dig! Jag fick foton när jag kom hem som jag ska sätta in i album, men orkar inte ikväll.
Just nu är min blivande och jag lite osams. Det känns så knäppt. Sen han flyttade till mig så har vi varit tillsammans hela tiden, förutom när jag varit iväg och träffat vänner på fika. Jag har varit ute fre lör nästan varje helg innan vi blev tillsammans och har inte alls samma behov längre. Men jag har bara singelkompisar och de tjatar
på mig att jag ska ut med dem. Hittills har jag och min PV varit med ut då och då. Imorgon är det bara ett gäng tjejer som ska ut och de vill ha med mig, vilket jag verkligen vill. Fast på sätt och vis vill jag ha med honom oxå. Men det känns inte rätt att alltid ta med honom när jag ska ut med bara singelvänner. Just nu pratar vi inte för jag tror att han känner sig besviken för att inte han inte känner att han är välkommen imorgon. Sen han flyttade till mig så har han lämnat alla sina vänner hemma i sin hemstad. Jag vet inte hur jag ska göra, känns jobbigt hur jag än gör, vad skulle ni gjort? Är bara ledsen nu och hur det än kommer bli så kommer det inte bli kul imorgon, även om jag verkligen sett fram emot att gå ut. Behöver lite råd och lite tröst just nu!
:(
Vad tokigt, Antonia. Aldrig roligt sånt där och jag förstår vad du menar, brukar oxå oftast ha med mig pojkvännen. Vet inte om det är ett bra förslag, men kan du inte vara hemma med pojkvännen imorgon då, och gå ut med vännerna en annan dag då ni planerat det tidigare så han är mera "beredd" på det?
Jo visst, men detta har varit bestämt sen förra helgen, fast vi inte riktigt pratat om det. Hans vänner i N-tälje ska ut imorgon men han ville nog att jag skulle följa med dem isf. Annars att han skulle följa med mig. Självklart vill jag vara med honom, men vänner betyder oxå så otroligt mkt och jag har verkligen bojkottat alla "tofflar" tidigare och nu känns det som jag själv har blivit en. En tjejkväll är inte samma sak som en kväll ute med pojkvännen även om det oxå kan vara trevligt. Usch sitter i en rävsax. Önskar bara att han hade fler vänner här i sthlm så vi båda var upptagna ibland. Jag jobbar ju så mkt på helgerna oxå så jag förstår att varje ledig helg är "helig". Men vi har ju ändå ikväll, imorgon på dagen och söndagen tillsammans., Ska försöka träffas på söndag om du känner dig pigg Lollo!
behöver lite tips och råd hur ni skulle göra. nu verkar han ha somnat i soffan men jag vet inte om det är på riktigt eller inte.
Jobbigt, tjejen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, vet bara att jag måste sova nu...
Har förresten mailat dig.
Natti natti
Det måste vara jobbigt att känna att du inte kan gå ut en kväll med dina tjejkompisar utan att göra honom besviken. Det är dock hans problem och jag tycker du gör helt rätt som träffar dina vänninor själv. Det är en sund inställning.
Även fast man är i ett förhållande så måste man ju förstå att man fortfarande är två skilda individer och vill man ha några kompisar kvar så måste man vårda de relationerna också. Det är inte sunt att som par alltid se sig som en gemensam individ.
Jag hade blivit besviken och faktiskt förbannad om mina tjejkompisar (som inte är singlar) alltid släpade med sig sin kille (speciellt om han var enda killen). Det hade givit mig ett konstigt intryck, eftersom det inte känns riktigt normalt. En tjejkväll är en tjejkväll. Jag hade aldrig släpat med mig min kille på en sån kväll liksom jag inte krävt att gå ut då "grabbarna" tar en helkväll ibland. Det unnar vi varandra!
Ni kanske behöver prata igenom de här känslorna. Det är kvävande för ett förhållande att känna att man inte kan göra någonting utan den andre utan att få dåligt samvete. Man måste kunna lita på varandra och glädjas åt att man har härliga vänner att umgås med, så länge det inte blir att man umgås mer med dem.
Hoppas det gick bra i helgen för dig! :)
