Flytta ihop först eller gifta sig först?

Två av mina bästa vänner flyttade ihop med sina makar dagen efter bröllopet.. Båda frireligiösa och för dem var de otänkbart att flytta ihop före. Båda hade känt sin make i något år innan bröllopet och idag lever de fortfarande lyckliga..
Jag har svårt att se att de skulle skilja sig även om deras förhållande knakade i fogarna. Då jag och mina vänner diskuterar skiljsmässa så säger de att sånt är otänkbart.

Själv flyttade jag ihop med min sambo efter 6 veckor, det skulle gått fortare om jag inte hade haft sluttentor att koncentrara mig på..
Jag tror inte jag skulle vilja flytta ihop efter bröllopet.. Med den erfarenhet jag fått under de senaste 5 åren som sambos gör mig extremt säker att min älskling är rätt för mig och att vi klarar av allt jobbigt kan hända..

Jag igen!
Känner att jag är lite ensam om mitt sätt att leva...
Jag kan hålla med om att det är förlegat, men eftersom jag tror att det är Guds vilja så vill jag ju göra det... Det är ju min tro... Många flyttar ihop av praktiska skäl. Hade vi haft det på något annat sätt så hade vi säkert flyttat ihop kanske nån månad före, men inte år...

Sen det här med sex... har diskuterat det så mycket med äldre människor och eftersom man är helt oerfaren - och han åxå - så lär man sej ju hela tiden. Det här med att gräset är grönare osv osv osv bla bla bla... Vi har lovat varandra trohet och vi litar fullständigt på varandra och jag tror att bara man VILL tillräckligt mycket så går allting! Och det är ju det vi lovar, Vi vill älska varandra... Tror det ligger mycket i det. Min erfarenhet av otrogna människor är att de är osäkra och har en känsla av otillräcklighet...rätta mig om jag har fel...

Vi har varit tillsammans väldigt länge och har sett både ljusa stunder och dåliga stunder även om vi inte har bott ihop. Det jag var väldigt noga med var att han skulle ha bott själv innan. Och när man väl har valt varnadra så spelar faktiskt inte en uppfälld eller nerfälld toasits speciell stor roll...(bara för å ta ett banalt exempel )

Håller väldigt mycket med ellte som hon säger... Även om man inte bor ihop och har sex så är man inte främmande för varandra... Det är ju inte så att man har en jätteplastvägg mellan sig när man träffas!

OJOJ! det blev visst långt!!! Tycker detta är ett väldigt intressant ämne!! Kul å höra åsikter från folk som inte tänker som vi!!!

He en undebra dag allihopa!!

OJ, ha en underbar dag ska det ju naturligvis stå!!

I vissa fall i äktenskapet kan en uppfälld toasits spela väldigt stor roll...
Skämt å sido jag tror aldrig jag skulle gift mig med någon jag inte bott ihop med. Har haft flera killar tidigare och ingen har kompletterat mig (på alla sätt) som min nuvarande man. Ändå bodde vi ihop 4 år innan vi tog steget att gifta oss.

Det är nog lätt att glömma att bara för att man väljer att gifta sig som oskuld och utan att vara sambo så måste det inte vara den första man är tillsammans med och man behöver inte vara oerfaren för det.

Jag tror att man är avsevärt mycket noggrannare i sitt val om man VET att man inte kan välja om hur som helst (framförallt inte om det finns ett religiöst skäl i botten).

Flera skriver om att inte våga - vad är det som gör att man vågar bli sambo men inte gifta sig? För det är ju inte ovanligt med sambos som skaffar barn eller köper hus utan att gifta sig. HUR kan det vara mindre läskigt och bindande att skaffa barn??? Eller hur vågar man försätta sig i en ekonomisk risk tillsammans med en sambo som faktiskt inte har några egentliga skyldigheter mot varandra genom att köpa bostad? Det är fasen så mycket lättare att skilja sej än att lösa upp lån och sånt...

Det här med sex då? Det är troligen olika, men är VERKLIGEN s*x det som äktenskapet står och faller med? Jag tror att om man är överens kring värderingar och sånt så är samlivet något som oftast går att lösa.

Måste säja att jag nog kunnat gifta mig snabbare, men föll för konventionen att man SKA bo ihop först... Mitt livstidsåtagande i vår relation började betydligt tidigare än vårt äktenskap - vad är det som är konstigt om man väljer att göra detta samtidigt?

Ejnie: Anledningen till att jag vågade bli sambo är att jag tycker det är ett större steg att gifta sig än att flytta ihop även om man har i stort sett gemensam ekonomi även som sambo. Dessutom ser jag allvarligt på äktenskapet; jag gifter mig en gång och det ska helst hålla hela livet. Det är inget jag bara går och gör och då vill jag verkligen veta att vi klarar av vardagen tillsammans.

Jag vill däremot vara gift innan jag skaffar barn för det är ändå det största steget för mig!

Vi har inga gemensamma lån (än) just av den anledningen att om det inte skulle funka så bra att bo ihop som vi trodde så skulle gemensamma lån och sånt krångla till det för mycket.

Vill bara tillägga att vi skulle naturligtvis aldrig flyttat ihop om det inte var så att vi trodde på en framtid tilsammans!

"Det är nog lätt att glömma att bara för att man väljer att gifta sig som oskuld och utan att vara sambo så måste det inte vara den första man är tillsammans med och man behöver inte vara oerfaren för det."

Hur kan man vara erfaren om man är oskuld?
Okej, man kan göra mycket utan penetration men jag tror att väljer man att vara oskuld så är det väl inte så vanligt att man har massor av erfarenhet på att gå "nästan hela vägen" heller? Eller missuppfattar jag?

Sex är självklart inte allt i ett förhållande men för mig, och jag tror ganska många, så är det viktigt.
Det skulle vara rätt jobbigt om det inte fungerade även om det säkert ibland går att lösa.

Min poäng är att varför ska man utsätta sig för risken att det går helt snett på grund av sexbiten?

Provar man sig fram och skaffar sig erfarenhet själv så blir det ju så mycket bättre när man väl har hittat rätt partner.
Jag har svårt att tro att jag skulle kunna tillfredsställa min partner speciellt bra
om hon hade varit den första för mig.

Men vi är ju alla olika, jag har ju inte erfarenheten av att "hålla på mig" så jag kanske är helt ute och cyklar.
Jag tycker bara det är konstigt

Jag ser äktenskapet som ett heligt förbund som man inte skall ingå i med bundna ögon (eller med rosa glasögon på, för den delen). Därför var det oerhört viktigt för mig att lära känna min man mycket väl innan vi gav varandra löften om evig trohet. Ja, vi bodde tillsammans i några år innan vi gifte oss.

Nu får inget annat än våld eller upprepad otrohet mig att bryta mitt löfte. Allt annat är jag säker på att Gud hjälper oss igenom.

Oj, nä har inte ens tänkt tanken. Är totalt otroende :) och skulle aldrig gift mig vid 19 års ålder, då vi flyttade ihop. Det fanns liksom inte i vår värld.

Angående s*x mellan två "oerfarna" tror jag inte alls att det behöver bli problem. Det är ju inte så att man inte känner vad som känns bra... bara man har en öppen dialog och ger det lite tid kan det ju bli hur bra som helst!

För oss var äktenskap inte aktuellt när vi flyttade ihop. Inte för att vi ville "prova på" först, utan för att det kändes som lagom commitment att börja med.

Vi är helt otroende, inte med i någon församling. Men vi har alltid haft en väldigt stark känsla för att det "är vi", vi har bara valt att ta stegen i den här ordningen.