Oj, nä har inte ens tänkt tanken. Är totalt otroende :) och skulle aldrig gift mig vid 19 års ålder, då vi flyttade ihop. Det fanns liksom inte i vår värld.
Angående s*x mellan två "oerfarna" tror jag inte alls att det behöver bli problem. Det är ju inte så att man inte känner vad som känns bra... bara man har en öppen dialog och ger det lite tid kan det ju bli hur bra som helst!
För oss handlar inte sambolivet om att "testa på" inför the big thing, utan det är ett sätt att leva. Det är ingen prövotid där vi ska se om vi funkar tillräckligt bra och har tillräckligt bra sex för att sedan kunna gå in i det heliga äktenskapet. Vi bor ihop för att vi vill och för att vi älskar varandra. Vi lever som gifta, utan att vara det, och trivs bra med det. För oss är inte äktenskapet något som ska ingås för att följa Guds vilja utan det är ett juridiskt åtagande mellan två personer, ett sätt att komma ännu närmare varandra (om det nu är möjligt). Att säga till världen att det är vi livet ut oavsett vad andra tycker om det. Detta är vårt sätt att se på äktenskapet, det finns väl lika många sätt att se på det som det finns människor.
Så småningom när vår ekonomi stabiliserats vill vi gifta oss men det liv vi lever nu är alltså INTE en testperiod eller en färdsträcka. Det är vårt sätt att leva våra liv.
