Ingång i kyrkan!!!?????

Jag tror t ex att barn som är på ett bröllop och ser en brudöverlämning undermedvetet programmeras till en viss kvinnosyn.
Javisst, just den där brudöverlämningen är bara några få rader i programkoden, men den påverkar! 

Bröllop är ganska starka saker med starka känslor och starka symboler. Därför gör det intryck.

Jag brukar berätta om några släktingar i USA.  En mycket stark, självständig kvinna emigrerade dit från Sverige. Idag är hennes barnbarn en kvinna som acceterat att vara sin man underlägsen, för så ska det vara. 
Jag är helt säker på att detta beror på samhället de lever i och inte på uppfostran.  

Tror eller ej, men det är precis det vi tror att vi håller på med!

Precis samma sak hände mig.
Min älskade pappa frågade om han skulle överlämna mig. (Han hade också sett Hollywoodfilmer.)
Jag sa instinktivt nej till det. Detta var när jag var yngre och jag ångrar mig verkligen inte trots att pappa är död och jag saknar honom innerligt.

Jag vet nämligen att det hade varit ett pinsamt minne för mig med tanke på hur han levde och hur han kämpade för att släppa in kvinnor i gubbvärlden han verkade inom (oftast ett helt hopplöst företag, men han försökte verkligen).  Hans uppfostran fick mig att säga nej. Det stämde inte med de värderingar jag hade fått lära mig. 

Så vi är alla olika.
 

Vi måste ju uppenbarligen vara kvar för att visa var skåpet ska stå...

Nä men, det här är ett klassiskt exempel på hur man försöker reducera en motståndare med oönskade åsikter.
Ett klassiskt sätt att framförallt bemöta feminister som tyvärr anammas även av kvinnor.
Det är nämligen väldigt lätt att få tjejer att ge sig på varandra och klösas lite verkar det som.

Jag tackar alltid min man för att han lärde mig att se igenom sådant här och förhoppningsvis inte själv ramla dit. Det var när jag gjorde det som han tydligt visade vad som pågick och hur skickligt debatten har gått genom tiderna mot just feminister på ett sådant sätt att det är helt OK att ge sig på deras karaktärer. Tänk bara hur snabbt det pratas om att manshatare och annat trams.

Jag hade lämnat den här tråden för länge sedan efter att ha gett min syn på brudöverlämning och förklarat varför vi hade det. Men nu blev jag inslängd på ett nattpass på jobbet för första gången på ca 3 år och för att hålla mig vaken så kikade jag in i lite gamla trådar här.

Jag ska inte ge mig in i debatten igen om brudöverlämingens varande eller icke varande. Eller dess betydelse, för där har jag redan sagt allt jag har att säga.
Men jag läser och förundras över att diskussionen blir så hetsig.
Även om jag är relativt neutral (även om vi hade överlämning själva) så måste jag säga att jag instämmer i Aniara4, passionsblomman, Silketuss, Norrskensflammans och många andras åsikt om diskussionsmomentet i sig.

Att säga att "jamen jag tycker så" eller "ni är elaka" eller klanka ner på någons utbildningsnivå för inte diskussionen framåt, oavsett vilken sida i debatten man står på.

Ni som är för brudöverlämning - ni kanske kan fundera över hur man skulle kunna ändra betydelsen av överlämningen i allmänhetens ögon? Vad borde brudöverlämning stå för i dag, och borde även mannen då föras fram till altaret av sin mamma/ pappa?
Eller är det något annat som borde förändras i den ritualen?

Ni som är emot brudöverlämning kanske kan fundera över hur brudöverläming står sig emot dagens samhälle med starka kvinnor med egen bestämmanderätt. Borde inte en stark kvinna kunna bestämma själv vem hon vill gå längs altargången med, utan att det symbolerar något mer än ett kärleksfullt förhållande till sin far/ mor/ bror/ syster? Och hur skulle man i så fall kunna komma dit?
Och hur skulle man kunna få de starka självständiga kvinnorna att välja att gå in tillsammans med sin make av egen fri vilja när romantiseringen genom dessa Amerikanska bröllopsfilmer översvämmar oss?

Svenska Kyrkan har varit föregångare för många "nymodigheter" som andra samfund inte ens har kommit fram till i dagsläget. Men i vissa fall är den också bakåtsträvande eller har fastnat i ett synsätt som nästan kan upplevas som trotsigt.
Det ligger ju även i Kyrkans intresse att modernisera sig, men givetvis utan att ge avkallelse på vad Kyrkan står för.
Dock måste jag säga att jag tycker att det är värre med de som vill ha Kyrkan som en vacker kuliss "men få plocka bort det där snacket om Gud" - Än de som väljer brudöverlämning. Kyrkan handlar ju om Gud och kärlek om man går in på de essentiella bitarna. Kvinnans rätt i samhället är ju inte en trosfråga (no fun intended ) om man ska hårddra det.
Har kyrkan gjort sitt för kvinnornas frihetskamp?
Nej jag tror inte det... deras engagemang är fortfarande viktigt. Men är det lika viktigt som för 50-100 år sedan?
Fokus nu borde kanske ligga på samkönade äktenskap, och allas rätt att vigas inför Gud och dennes församling?
Bara lite tankar i natten... Vet inte ens om jag kommer svara på detta om någon har åsikter om det jag skrivit. Jag ville mest ge en tankeställare och försöka styra tillbaka debatten till sak, istället för som vissa verkar tycka att den ligger på - person...

Jag inser att det här börjat halka off topic, men jag måste påpeka att min kommentar om att vissa var elaka helt handlade om att det faktiskt är rätt och slätt elakt att anklaga någon för brist på abstrakt tänkande efter att ha läst ett par rader som en främmande människa skrivit.

 

När jag började planera bröllop öppnades en helt ny värld av femtielvamiljoner småsaker att fundera över, planera och genomföra. Eftersom allt detta var okänt för mig för bara ett par månader sen kan jag erkänna att jag upplever bröllopsplanerande som en slags subkultur. Helt plötsligt är man insatt i massa nya termer, indragen i ny problematik och har man inte vänner som också planerar bröllop har man plötsligt inte så många att diskutera med. Därför är det ju väldigt trevligt att ha tillgång till andra i samma situation och få utbyta idéer och tankar med dem. Det är även kul att de som klarat av sitt bröllop rapporterar om hur det gick, lite erfarenhetsåterkoppling. Däremot förvånar det mig att det finns numera gifta, före detta bröllopsplanerare, (försöker inte peka ut någon särskild här) som verkar dyka upp i varenda tråd för att pressa på oss nykomlingar sina väl inrepeterade åsikter.

 

Över till det faktiska ämnet:

Nej, min pappa är nog inte speciellt hollywoodpåverkad, han ser sällan på film. Men däremot leddes min mamma fram till altaret av min morfar. Och tänka sig, trots det har de lyckats skapa ett jämställt, lyckligt och stabilt äktenskap och är tillsammans trettio år senare. Jag tror att det är med lyckliga minnen från sin egen bröllopsdag som pappa gärna leder mig fram.

 

Sen tycker jag att det är en fin symbolik att man går in enskilt och kommer ut tillsammans. Bröllopet symboliserar ju ändå övergången från sina respektive familjer till en helt ny egen liten familj.

 

Förresten är det ju lite kul att just peka-finger-exemplet kommer upp, eftersom det är ett gammalt internskämt mellan mig och min fästman; vi pekar finger åt varann i tid och otid. Det betyder inte att jag gör det mot nån annan, för jag vet att den skulle nog ta illa upp. Men det hindrar ju inte att vi får göra det mot varann.

 

Nu är jag ingen inbiten och övertygad överlämningsförespråkare, jag tycker man får göra precis som man vill så länge man har tänkt igenom sina handlingar och inte vill skada någon. Personligen ska jag ju inte ens gå in i en kyrka, så vad det gäller hur jag själv går in gör jag ändå precis som jag vill. :)

Jag gav mig in i diskussionen för att jag upplevde att det var en allmänt överdrivet hård ton emot dem förespråkarna. Jag kan förstå att man inte i första taget vill avslöja sina inre reflektioner om överlämning här, bara för att få dem trampade på av de härinne som beter sig så intolerant och illa. Det är skillnad på konstruktiv diskussion och att bara hacka på och förlöjliga andras åsikter.

 

Ja, det har jag redan medgett och bett om ursäkt för. Men du tycker fortfarande att det var ok att raljera över föredettingar? Om en person säger något som du inte tycker är snällt, ger det då alla andra carte blanche att vara precis hur elaka som helst utan att behöva be om ursäkt?När jag var ny här och lite vilsen, precis som du beskriver, så hade jag mycket stor nytta av att det fanns andra som redan gått igenom det jag gick igenom och kunde ge bra tips och råd. Att jag nu hänger kvar och delar med mig av mina erfarenheter och tankar är mitt sätt att ge tillbaka. Tråkigt att det stör dig, men det ger dig inte rätten att vara oförskämd eller antyda att de som redan är gifta inte borde få yttra sig.

Jag föreslår att vi i fortsättningen håller oss till ämnet, och avstår från att försöka förminska och raljera över de personer som har en annan åsikt än vår egen. Jag diskuterar gärna brudöverlämning för alla som orkar lyssna (och i en diskussion ingår att man ifrågasätter andras argument, om de inte håller att vridas och vändas på kanske det säger något om hur bra de är), men jag har ingen lust att få mina (verkliga eller tillskrivna) personlighetsegenskaper indragna i diskussionen.

Antaglien för att man vill ha kyrkorummet för att det är vackert, för att det är tradition o s v. Men som du skriver, man glömmer (förtränger?) att man, om man väljer kyrklig vigsel, faktiskt är del av något så mycket större, än ens egna önskningar.

Inte bara det, i min stad kan man endast gifta sig borgligt på vardagar mellan kl 8-15 med max tio vittnen...och vill man gifta sig på vintern blir det plötsligt rätt dyrt om man inte vill ha en vigsel och mat i samma lokal...

Det visste jag inte. Vilken begränsning!