Ingång i kyrkan!!!?????

Det är, som nämnts, inte brudparet som avgör om det är okay med brudöverlämning, det är prästen. Säger prästen ja så är det okay - och här är vi präster olika, vissa tillåter brudöverlämning, andra (som jag) gör det inte.

Jag vill gå in med min pappa och har alltid velat göra det. Men då vi inte vet vem som ska viga oss så vet vi inte om denna går med på det.
Vi ska viga oss (om vädret tillåter) i en kyrkoruin och den är verkligen inte stor så där skulle det inte funka att mötas halvvägs.

Absolut!
En rent nyfiken fråga, ta inte illa upp...
Om du var på en väns bröllop där brudparet valt att bruden går fram med sin pappa, hur skulle du som gäst känna då? Skulle du sitta där och reta dig på symboliken som du tolkar, eller skulle du tycka det kändes helt ok och tycka det är fint ändå och vara glad för din väns skull, för att de har valt att ha det så?
Som sagt valde vi att gå in tillsammans vilket var helt självklart för OSS, men på min väns bröllop som gick in med sin pappa kunde jag liksom känna kärleken och hur nära de stod varandra hela familjen och tyckte det var fint på sitt sätt. Som sagt, alla kanske inte tolkar som jag, men jag är ganska öppen av mig... därför jag är nyfiken, även om jag fortfarande står fast vid att man ska skita i vad andra tycker och köra på det man känner sig mest bekväm med själv.

Oj..många åsikter;)) vilket jag ville ha!

Ja, de tål att tänkas på hur man vill göra

Kanske går in själv men min blivande möter upp mig halvvägs och sen går vi resten tillsammans!

 

Lycka till alla andra.

Jag var på ett sånt bröllop för ett tag sedan. Och nej, jag tyckte inte det var fint, även om det var lite mer begripligt eftersom brudparet inte är svenska utan kommer från två olika kulturer där man gör så. Jag hade mycket hellre sett dem komma in tillsammans, som det jättefina och starka par de är.

Däremot sa jag självklart ingenting om det till brudparet, utan log och gratulerade och var såklart glad för deras skull. Det fanns ju så mycket annat som var fint, inte minst det faktum att de fick varandra till slut (det var en del krångel innan de fick gifta sig).

Här kan jag berätta om ett samtal som jag råkade bli vittne till. (Jag var inte inblandad.)
Två äldre damer  satt och diskuterade vilket fint bröllop de hade varit på i helgen. Underbar musik, god mat, vackert väder, vacker brud osv. osv. men plötsligt:
"Jag kan bara inte förstå att hon gick in med sin pappa!"
"Nej usch, så tråkigt, men hon står ju sin pappa väldigt nära, fast det hade vi ju vetat ändå."
"Ja, det är verkligen inte trevligt, men Xxxxxx är ju en så fin flicka, så hon kan inte ha vetat om vad det betyder."
"Nej, prästen borde verkligen ha informerat henne."

Här vänder de båda sig till prästen som ritter vid samma bord och ger honom en rejäl avhyvling för att han inte hade stoppat detta. Han försökte förgäves berätta att han hade informerat om att överlämning symboliserar en unken kvinnosyn som han absolut inte står för men attt bruden ifråga vägrade ge med sig och han kände sig tvungen att ställa upp.
Damerna vägrade tro honom, för Xxxxx är en så trevlig flicka, hon skulle aldrig ha genomfört detta om hon hade förstått!
Prästen mådde uppenbarligen dåligt av att dels ha gått emot sin egen övertygelse och dels över att behöva stå till svars för de äldre församlingsborna.

Alltihop avslutades med att de båda damerna sinsemellan kom överens om att aldrig någonsin berätta för bruden Xxxxxx vad de tyckte om detta.

Jag tycker Aletas historia är väldigt intressant och tankeväckande.

TS, vi ska självklart gå in tillsammans. Det är vi som tagit beslutet att gifta oss och det är min blivande som står mig allra närmast, även om jag alltid har varit "pappas flicka" och har en mycket tät och fin kontakt med min pappa fortfarande. Men fästmannen och jag har varit tillsammans i dryga fem år vid vigseln och bott ihop i princip hela den tiden, vi tar hand om varandra i både glädje, sorg, sjukdom, ekonomiska svårigheter och lycka, vi är varandras själsfränder och bästa vänner, varandras stöttepelare och bollplank, varandras dåtid, nutid och framtid - VARFÖR i hela världen skulle jag då gå in i kyrkan, mötande alla våra nära och kära, tillsammans med någon annan än honom? Det är ju min blivande som jag vill ha som stöd i allt pirr innan portarna slås upp och det är ju min blivande jag vill dela den stunden med! 

Härligt Syrinx med folk som vågar stå på sig trots att det tydligen fortfarande finns de som upplever det som en "unken kvinnosyn".
Trodde verkligen inte att detta skulle uppröra mig så mycket hehe, men det gjorde det visst. Brukar inte vara aktiv i såna här diskussioner... Trodde dock att vi levde i en tid där kvinnans självständighet var såpass självklar att det inte spelade någon roll med såna här gamla seder och att man inte behövde göra på ett visst sätt för att bevisa något för andra. Men oj vad fel jag hade! Jag menar till och med kronprinsessan gick in halvvägs med pappa kungen, jag trodde att vi levde i en modern tid.

Självklart respekterar jag att folk har olika åsikter och varför man väljer att själv göra på ett visst sätt. Det jag inte förstår är att folk ska bry sig så mycket om hur andra väljer att göra...

Nä... sorry TS om du tycker jag snodde tråden lite, men du fick ju höra lite olika infallsvinklar i alla fall, hoppas ni hittar det som känns bäst för er. Lycka till!

AnnC81, en anledning till att det finns många som upprörs är troligen att jämställdheten inte är så självklar som många kanske tror.
Framförallt räcker det med att man lyfter blicken lite, lite grann. Man behöver inte ens lämna Sverige för att finna tusentals ungdomar som tvingas in i äktenskap.

Kanske kan en ynka liten brudöverlämning verka oviktig och något som inte alls spelar någon roll men jag t ex tror att de symboler vi spelar upp inför barn och andra bränner in en liten undermedveten bild av hur saker och ting "ska" vara.

Att det blir allt vanligare att bruden lämnas över av sin far till sin man tycker jag är oerhört synd. Speciellt med tanke på att den svenska traditionen att gå in tillsammans är näst intill unik i världen.
Jämställdheten i Sverige är ju också bland den bästa i världen, kan det finnas ett samband mellan små, små saker i vår vardag och vårt sätt att tänka? Det tror jag.

Sedan tycker jag att man ska respektera att det inte är OK för alla med överlämning i kyrkan. Vill man ha detta bör man välja en privat, borgerlig ceremoni.
Jag tycker att det var förkastligt att kronprinsessan gick in med sin far. Det var först efter starka påtryckningar som hon bara gick halvvägs. Ärkebiskopen avrådde ju, men han kände väl inte heller att han kunde vägra helt och hållet. I mina ögon tappade Victoria trovärdighet som symbol för Sverige. Vill hon syssla med sådant så får hon göra det på egen bekostnad och inte som en symbol för det land jag lever i. Jag gick från att vara rojalist till att vilja avskaffa kungahuset.

Det kan vara bra att veta hur pass starkt många känner inför detta fenomen. Då vet man åtminstone vad man ger sig in på och vad somliga kommer att tycka att man representerar.

Att man skiter i vad andra tycker är upp till en själv, men det finns många som aldrig har funderat över betydelsen och att inte få veta detta förrän efter bröllopet vore synd. Jag själv skulle vill veta vad mina val innebär så att jag kan ta informerade beslut.

Tänk vilken mardröm att ha haft brudöverlämning och i efterhand inse och hålla med om betydelsen. Då skulle ju minnet av ens bröllopsdag få en smutsfläck i kanten. 

Det finns många tjejer som har ändrat sig här på BT när de har fått veta innebörden (för många) och valt att istället gå in tillsammans. Jag tror också att när många rannsakar sig själva och inser att överlämningsbilden till stor del kommer från filmer som inte är svenska och att man faktiskt aldrig har sett ett svenskt bröllop så börjar man ifrågasätta  varifrån man får sina influenser och att det är något speciellt att ha unika traditioner sett ur ett globalt perspektiv.

Just därför tycker jag det är viktigt att den här diskussionen kommer upp då och då. De flesta har nog sett fler bröllop på film än i verkligheten, och tror därför att de amerikanska traditionerna är så man gör även i Sverige.  Därför kanske man aldrig har reflekterat över vad brudöverlämning står för utan tror helt enkelt att det är så det ska vara. Då är det bra att få veta att det för många är en mycket kontroversiell symbolik och något som knappt förekommit alls i Sverige förrän på senare år.

Jag tyckte också det var otroligt synd att kronprinsessan valde brudöverlämning, eftersom det självklart skulle spä på trenden. Å andra sidan finns det väl just i hennes fall en poäng med det eftersom hon faktiskt är den enda i hela Sverige som inte har laglig rätt att gifta sig med vem hon vill utan faktiskt är tvungen att ha både pappas och regeringens tillstånd. Så hon är ju de facto inte en fri och självständig individ, som vi andra har turen att vara. Vi behöver inte ens gifta oss med någon av den sanna lutherska läran.

Så allra mest korrekt hade det väl varit om hon gått in med kungen på ena sidan och Reinfeldt på den andra, för att visa att de båda nådigast gett sitt tillstånd till äktenskapet.