Ingång i kyrkan!!!?????

Intressant Aleta!

Ja visst kan jag hålla med om att det här med jämställdheten kanske är mer självklar i Sverige än i andra länder, och att det kanske inte är självklart för alla ändå. Men finns det då inte andra sätt att kämpa för detta på i så fall, utan att det ska behöva påverka någons bröllopsdag? Att en brud går in med sin far kan ju lika gärna representera kärlek?

Och varför är det just i kyrkan som detta inte skulle vara ok, men ok i samband med en privat, borgerlig ceremoni? Gäller inte det här med jämställdheten då? 

Ja visst är det bra att veta att det tydligen finns måndag som tar detta väldigt seriöst, så man kan ta ett beslut utefter det. Tycker ändå det är synd att någon som kanske egentligen vill ha det på ett visst sätt kanske inte vågar gå emot strömmen för att få den upplevelse som känns mest rätt för just de. 

Hehe, vilken syn det hade varit ;)
Men om det nu skulle vara SÅ så hade det ju verkligen symboliserat att hon hade "fått tillstånd" till äktenskapet! Då hade jag ju faktiskt hållt med er.
Nu gick hon ju in bara med kungen så inte kan det då symboliserat att hon "fått tillstånd", utan att hon står nära sin far och ville att han skulle vara en del av det hela.
För det är väl heller ingen som tror att Victorias avsikt med detta var att representera unken kvinnosyn?

Men alltså, jag måste säga att efter alla gånger denna diskussion kommit upp har jag fortfarande inte hört ett begripligt, logiskt argument för varför man vill ha brudöverlämning. De anledningar som ges brukar vara att "det är fint" (men man kan inte precisera exakt vad det är som är fint), eller  att man står så nära sin pappa och vill visa hur viktig han är. Jag tycker det är lite konstigt. Inte att man står nära sin pappa, men eftersom nu jämställdheten inte har kommit så långt som vi tror så brukar det ju i de allra flesta fall vara mamman som står närmast sina barn. Ändå är det extremt sällsynt att någon vill gå in med sin mamma. Och det är heller aldrig brudgummen som vill manifestera hur nära han står någon av sina föräldrar. Om det verkligen var en så personlig och unik handling för att just den här bruden stod så nära just sin pappa, så borde det väl lika ofta (eller åtminstone nån gång ibland) hända att bruden stod så nära sin mamma, eller att brudgummen stod så nära sin pappa eller sin mamma. Men nej, det bara råkar slumpa sig så att en massa kvinnor anser sig stå så nära just sin pappa att just han måste ges en framträdande roll när de ska gifta sig. Och det bara råkar sammanfalla med den historiska bakgrunden att kvinnor inte var myndiga utan att just pappan hade ansvar för dem tills ansvaret övergick till deras make. Är inte det en väldigt märklig slump om detta skulle inträffa utan att någon blev påverkad på något sätt av större strukturer i samhället?

Mina föräldrar är viktiga för mig, och min mans föräldrar är viktiga för honom. Det framgick på bröllopet. Våra föräldrar (och syskon) satt på första raden i kyrkan, de var de första som gratulerade oss och vi blev fotograferade tillsammans med dem på kyrktrappen. Under middagen satt de närmast oss vid honnörsbordet, och om min pappa hade varit med hade han suttit på min högra sida.

Men själva vigselakten handlade om mig och min man, och den var de åskådare till och inget annat. Jag står jättenära min mamma, men jag är inte hennes att överlämna till någon annan.

Jag har alltid velat att min pappa ska lämna över mig.

När min moster gifte sig så var det min morfar som lämnade över henne och hennes dåvarande man stod framme och väntade på henne. Jag tyckte det var så fiiint och så vill jag med ha det.