2012-06-30? I need you!

Jag har midsommarafton så om 15 dagar är du också nere på hundra dagar. De flesta här inne har ju 108 dagar kvar. Imorgon är man nere på 99, 2 siffrigt! Men sen får jag nog sluta räkna.. hehe Träffade våran fotograf idag och planerade lite och imorgon är det dags för att träffa vigselförättaren. Så nu känns det som det händer saker.

Haha, mjaa... inte riktigt. Hon är lite längre än mig nämligen.

Jag drömmer såhär knäppa saker i princip varje natt ^^ Bröllopsrelaterat eller ej, knäppheten består.

Och WOAH, Babben Larsson i den klänningen... *batterisyra i ögonen*

Idag var jag förresten supertelepatisk. Drömde om blombuketten och att det var ett helt galet äventyr involverandes den, så när jag vaknade tänkte jag att det nog var lika bra att träffa min lilla florist nu när hon är i stan (hon bor i Göteborg annars). Planerade att skicka ett litet PM på facebook till henne så fort jag kom till jobbet. När jag kommer hit och loggar in på facebook så har jag ett PM från henne där hon frågar om vi ska ta och träffas i dagarna och prata om buketten. Känner mig lite som han Professor X.

Det är mest en massa klagande och flum i mina inlägg, men nu skulle jag behöva lite seriösa åsikter om något som inte har speciellt mycket med bröllop att göra. Lite råd, pepp eller en snigel på ögat, vilket som passar bäst.

Jag och min fina fina kille har alltid båda föreställt oss att få barn när vi är unga (ca 21-22 någonstans). Nu är vi 21, men det är ju inte precis någon brådska. Vi började prata om det lite löst förra året och liksom känna av läget med varandra. Han brukar ha väldigt svårt för att prata om saker som ligger "långt" fram i tiden, men han pratade på om det ändå - vilket kändes väldigt bra. Han satte upp några punkter han ville skulle uppfyllas först. Större boende, högre lön (om än bara lite) osv.

Vi flyttade till en större lägenhet och han fick ett löneök i slutet på förra året och jag kommer få ett i april. "Kraven", eller rättare sagt "checklistan", var uppfylld och det kändes bra. Jag förde det på tal igen, men han kom med nya punkter. Sa att han vill att vi ska vara gifta först. No problemo, fin tanke! Dessutom är det ju inte världens lättaste att tima graviditet med bröllop. Och bröllopsplanerandet var ju redan igång.

Men för ett tag sedan när vi pratade om det igen så märkte jag rätt tydligt på honom att han var lite ... slingrig kring ämnet. Alltså, jag är ju inte dum, han känner sig inte redo. Jag frågade rakt ut ifall han kände så och visst hade jag rätt. Det var ju inte värre än så och min biologiska klocka springer ingenstans. Även om det var lite frustrerande att han inte bara kunnat säga det från början så är det ju ändå okej. Det är ju inget man tvingar på någon precis.

Men för någon månad sedan var jag hos tjejdoktorn för att ta lite tester (jag har mycket mens för att vara någon med p-stav, så de vill bara kolla av läget). Massvis med tester och pillande senare berättar doktorn för mig att jag måste vara VÄLDIGT tålmodig när jag vill skaffa barn. Det kommer med största sannolikhet ta lång tid och att behöva försöka i upp till (eller över) 2 år var något jag kunde räkna med, sa hon. En förkrossad Lilique går hem och tröstäter.

Berättar naturligtvis detta för min sambo, med en kaka i handen. Sen pratar jag inte mer om det. Efter ca en vecka så kommer han till mig och säger att efter bröllopet, då kan vi börja försöka. Först blev jag glad, men sen... vet jag inte alls vad jag känner. Skulle han ha gått från "inte redo" till "nu kör vi" på så kort tid? Inte likt honom. Han tar god tid på sig, så är det bara.

Har frågat honom rakt ut både en och två gånger om det inte bara är så att han säger ja nu bara för att göra mig glad. För det känns verkligen inte rätt! Båda måste ju vara helt ombord liksom. Han sa att så är det inte alls, men jag vet faktiskt inte. Det verkar konstigt helt enkelt, att han skulle ändrat sig så fort efter att jag berättat det. Men samtidigt kanske det bara är jag som är löjlig och paranoiar mig över ingenting. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra, för jag vill ju, så så gärna. Jag vill bara inte att han ska sitta där om fem år och ångra att han inte bara kunde säga nej (han är rätt dålig på det nämligen).

Vad säger ni om det hela? Det är ju svårt med tanke på att ni inte känner varken mig eller honom, men någon spontan åsikt har man ju alltid.

min spontana reaktion till de flesta som vill skaffa barn unga är först oj. då jag tänker på hur jag var i den åldern och kände att jag inte "lekt" klart än. Men det har ju inget egentligen med att göra om du är redo eller inte för att skaffa barn. 

Jag har sett många av mina vänner kämpa för att bli gravida och de har verkligen blivit jätte besvikna varje gång mensen kommit så tipset jag vill ge är att just tänka på att
1. Medel för alla är att det tar 7 månader att bli gravid 
2. Ta ut staven en stund innan du försöker bli gravid (även om skyddet försvinner ur din kropp inom 24h, värre med p-piller som kan ta upp till 1år innan cykeln stabiliseras) och får igång din vanliga mens så du vet hur din cykel är. 
3. Använd ägglossningsstickor om du verkligen vill maximera dina försök.
4. Ha kul och ta det med en klackspark och tänk inte att världen går under om jag får mens igen. Jag vet att detta är svårt, då jag sett det på nära håll, för när man väl börjar försöka vill man ju egentligen att man hade blivit gravid igår och varje mens blir ju bara ett bevis på att man inte är det. MEN om man pressar för mycket kan det nästan ta längre tid bara för att kroppen inte blir lika mottaglig och känner av din stress, förstår dock att det är svårt.
5. Du kan faktiskt bli gravid på ett försök (jag är ett levande bevis, tog ut min stav i feb, fick igång min cykel och vi körde på med kondom. Hade sex en gång i april runt ÄL utan kondom och det tog) 

Sen kan jag tänka att din sambo kanske känt att han vill ha barn om vi säger 1 - 2 år och när han får höra att det kanske kan ta 2år innan ni ens blir gravida, sen får man även räkna in nästan 1år av att vara gravid, då kanske hans biologiska klocka också börjar slå lite och vill också börja försöka. Behöver inte bero på att han vill göra dig glad utan en faktiskt önskan från hans håll. 

Hoppas det inte blev för svamligt och Lycka till. Vi kommer börja försöka igen för bebis nr.2 i juni. Vem vet vi kanske kan följas åt även genom det, fast då kan vi byta till familjeliv.se istället. hehe

Lilique: Jag håller med lillzan i vad hon skriver. Förstår att det är jobbigt med ovissheten om han vill ha barn eller inte. Men jag tror nog att du kan lita på det han säger, hade du inte märkt det annars? Det verkar ju som att du såg på honom att han undanhöll något tidigare när han var osäker & nu säger han att han vill försöka i alla fall. 

Kan det inte vara så att eftersom du berättat för honom att det kan ta 2 år innan du blir gravid har detta kanske gjort honom lite "lugnare" & han förstår att det inte kommer att gå "för" fort i vilket fall. 
Sen kan jag känna såhär... Ha ingen brådska att bli gravid, njut av varandra, njut av att vara nygifta då kommer det säkert när ni minst anar  Ni är ju unga & har egentligen inte bråttom innan ni blir så kallat gamla i detta sammanhang 

Min mamma fick höra av en läkare att hon troligtvis aldrig skulle kunna få barn efter att ha försökt i 2 år. Nu har hon FYRA!!! Så försök att inte stressa upp dig/er. Prata med din kille igen, det verkar som att ni har väldigt bra kommunikation. Berätta hur du känner, låt honom berätta hur han känner. Han kankse bara behöver förbereda sina tankar kring barn innan han kommer till samma sida som du redan är på?!?

Nu skulle jag behöva lite tips & råd från er som ev har samma situation som jag... Eller har en idé om hur man går tillväga!

Vi kommer att hyra in en "Dj-in-a-box" till bröllopet där vi själv mixar vilka låtar vi ska ha med. Vi kommer att ha en mapp för mingel, vals & fest. Mingel & vals låtarna är inga problem för de är redan bestämda  MEN... Hur gör ni andra med festmusiken? 

Vi tänkte börja lite lätt med låtar många känner igen som de äldre inte kommer dö i förtid av  Sen dra på med mer klubbmusik så den yngre generationen får skaka loss på dansgolvet... Men hur fixar man en bra blandning & hur många låtar av varje genre ska man ha i följd??

Får jag aldrig stå med i trådstarten? hehe 

idag träffade vi våran vigselförättare och allt gick bra. Hon ville verkligen veta att det var vi som var huvudpersonerna oc hon var där för att vi skulle få en fin vigsel och ja såklart att allt gick rätt och riktigt till. Men de 3 sidorna jag skrivit ihop vad jag ville hon skulle säga och hur vigseln skulle gå till skulle inte vara några problem med alls.

Ända problemet som jag fick veta sen är att de gamla stolarna/fotöljerna får inte flyttas från de platser de står på idag och jag vill ju ha det lite som en atlargång men ett 20tal stolar fanns ändå att tillgå och kanske några fler som kan tas från fullmäktigesalen som ligger brevid och som vi ska göra entre från sen när vi kommer in. Så det känns som det kommer ordna sig iaf. Så himla skönt att detta är klart. Nu ska jag försöka få iväg hindeskapspapprerna så det kommer kännas ännu mer på riktigt. hehe alla steg mot vår stora dag. <3  

Förlåt lilla söta rara! :) Skriv din info-rad så petar jag upp dig med detsamma.

Lilique - hehe lungt, tänkte på dig och dina drömmar. Om du har skruvade drömmar nu undrar jag hur det blir när du är gravid, då får ju typ alla får jätte konstiga drömmar. hehe :)

lillzan: 
22/6 2012 - Eskilstuna - Eskilstuna stadshus - lila, vitt och grönt - 65 000 kr

HAHA lite virrig man är! skrev just ett inlägg i Kinaklänningar tråden som var menat här..

detta skrev jag:
btw i senaste inlägget på min blogg har jag lagt upp en bild på eskilstuna stadshus, rummet vi ska vigas i är det i mitten precis under klockan, rummet med de 5 stora fönstrerna. Dock är det typ uppdelade på typ 2 rum så vi kommer in från det ena och går in i det andra, om ni förstår va jag menar.lillzan.blogspot.com/