I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Daa, här har du något att fredags-dansa lite till:


">

Daa, under en period-eller man ska nog säga DE perioder-jag inte mått sådär lysande, så måste jag säga att det faktiskt varit blandat det här med att träffa andra. jag menar, visst , man behöver ju någon slags social kontakt och det kan vara nyttigt att i viss mån komma utanför sin bubbla och kanske behöver man då nästan tvingas till det. Eftersom det vid depression finns klara tendenser att isolera sig.
Samtidigt är huden öm och allting skört och man behöver också skydd från allt lalla andra kan råka ösa över en i allt från okunskap till omtanke. Man orkar inte samma saker som annars och man behöver egentligen ofta väldigt lite av alla de där siskussionerna som jämt går av stapeln runt fikaborden. Jag hade ett klart behov av att få vara ifred med mitt barn och göra som jag själv kände. Och jag lyssnade mycket lite på andras sätt och vis och sket faktiskt rätt högaktningsfullt i om de tyckte si eller så. och jag sa det också. ibland ganska argt...

Det jag vill komma till, är att om du märker att du tenderar att ramla i skuldträsket sådär, så ska du kkanske skydda dig lite extra mot det där jämförandet? Ibland genom att skita i att gå dit om det känns som en sådan dag, ibland genom att at på ringbrynjan av dvärgsmitt stål under koftan. Du har ju avslöjat en klar fiende till ditt välmående och sinnesfrid hrä. Se nu till att inte släppa in den i huvudet i onödan! Tankens kraft tankens kraft tankens kraft.....

Heloise, har messats med logopeden, som kommer att hälsa på oss i tråden framgent. Bra va!

Strålande

HJÄLP! Här blev allt jättebråttom alldeles bara för att vi tydligen kommunicert helt om varnadra, jag och sambon. Jag var helt säker på att han jobbar till 19:30 och att vi sedan skulle åka så fort det bara gick. Nej. Han säger att han absoult sagt att han jobbar till 17:30. Så han kom hem här mitt som jag vaxade benen i godan ro (i den mån man nu kan vaxa sig själv i godan något som helst), ochhinte alls var klädd, packad och klar.
Men nu har jag kastat ner champaGNen i väskan, ihop med klänning och skor, hårspray och vad man nu mer kan behöva. Hunden är kissad och klar och vi har stängt av allt utom den här datorn. Nu drar jag och ska fira in mogna och aktningsvärda ålder ihop med två av mina äldsta (på alla sätt) vänner. Om det så är det sista jag gööööööör!!! *gastar* Kommer fogden sedan, så får jag väl fråga om han vill ha en kantarellmacka eller så.



Kram på er allihop och ha en skön helg!

Hej på er i granntråden! Logopeden här
Heloise, om du vill kan du ta ta det här i tråden eller så kan du inboxa mig

Trevlig fredagskväll på er alla!

Nu är det som i gamla goda tider, massor av härligt Ingis-spam med massor av på fredagseftermiddagen...

Fru Bygg, nu vet du att lillan inte ska heta Gina i alla fall... hehe...

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver!! Det är precis så jag kände det från A var ca 4-5 månader och började får svårt att somna på dagtid. Hur många gånger har jag inte undrat vad jag gjorde för fel? Nu har jag glömt hur länge det varade, men det var under bra många månader som jag ägnade 2-3h per dag åt att få A att sova. Det tog minst en halvtimme varje gång och sedan sov han 25-30 min... Då sov han tre tupplurar per dag och sedan kvällsnattning därtill som ofta tog en timme eller mer.

Egentligen blev dagsovandet ett "icke-problem" först i somras när han gick från att sova 2 ggr/dag till 1. Då är han så trött att han oftast somnar på 5 min och sover 1½-2 timmar, ibland mer.

Vad hade den där Duktiga Mamman för råd då? Jag förstår faktiskt inte hur man får ett barn att sova längre...? Jag tror barn är olika helt enkelt och om parvlarna är pigga & glada verkar de ju få precis den sömn de behöver.

Flamman, kan tyvärr inte komma på trådträffen på onsdag, jobbar då.

Jag vet så väl att ni och maken har rätt. Men när jag väl sitter där och knappt orkar ta hand om min dotter då har jag svårt att inte få de dumma skamkänslorna.
Idag har det varit en mycket bättre dag. Visst har jag haft lite ont men jag har klarat av att röra mig o göra lite ialla fall. Hjälpte kanske med en siesta mitt på dagen. Lät bli att gå ut o gå när E skulle sova utan la henne i spjälsängen, smart sätt att se till så vi borde fick en sovstund. Hunden fick så snällt vänta några timmar extra på sin promenad. Hon är den som drar kortaste strået just nu, men väl ute fick hon en lång promenad och sedan jaga boll så hon blev nöjd hon med... till slut.