I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag HATAR CSN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Komsikomsi nu Sven och Glen elelr Ada och Beda

Imorgon är det stora dagen( hoppas vi verkligen) när vi ska träffa endokrinläkaren i Gävle och börja med hormonerna( utgår vi ifrån annars j-vlar!)

Jag har precis plöjt pdf filen av Det blev ett barn och gråtit och förundrats ochs vurit över korkade läkare! Nu känner jag att jag måste maila folk om Karlstadsmodellen som man använder mkt med barn som har Downs syndrom, det kan ju vara så att Elise får lite problem med talet och då vill jag gärna vara proaktiv och börja tidigt, sen så är ju karlstadsmodellen inte något som är fel för barn som inte har några problem med att prata heller. Elise syndrom är ju väldigt likt Downs syndrom med skillnaden i utseende, maten( fast många med ds är ju besatta av mat de med) men störst skillnad är väl att barn med pws har större chans till att bli normal( vad det nu är) intelligenta.

Jag tänkte på en sak igår, jag hoppas verkligen inte att någon tar illa vid sig av att jag pratar mkt om PWS och DS  och om böcker jag läst. Det slog mig ju att det är så många som är gravida och som kanske inte vill tänka på att barn faktiskt inte alltid blir som man har tänkt sig, jag vet ju att det var min stora fasa att få ett barn med ds eller liknande. Alla vill ju ha friska "normala" svensson ungar. Jag sitter ju här i en helt annan sits, där vi måste upptäcka en helt ny värld, en värld som jag aldrig velat vara en del av och som jag nu måste leva i.

Jag ville bara be om ursäkt för det man har ju så mkt att oroa sig för som det är när man är gravid och så har ni mig som tjatar om en massa syndrom och modeller och metoder och hjälpmedel och mediciner. Men det är ju liksom min värld just nu.

Nu ska vi ta en promenad i det underbara men ack så kalla solskenet!
kram

Ja. Här i Skåne är det standard att göra TUL runt vecka 32.

Heloise, du behöver abslout inte be om ursäkt. Det är din verklighet och jag är så imponerad över hur ni hanterar den, du och Panzer.

Vi fick ju dåliga KUB-siffror för DS, men valde att inte gå vidare med FVP. Vi bestämde oss för att gå efter magkänslan (samt det faktum att KUB-blodprovet ofta är missvisade vid den typ av behandling vi har gjort) och inte oroa oss överhuvudtaget. Jag känner mig trygg i beslutet och jag går inte runt och oroar mig för att det är fel på Mini, men ibland slår det mig att vi faktiskt inte vet om han är frisk. Det finns det ju aldrig några garantier för, oavsett resultat på fosterdiagnostik.

Skulle det visa sig att vår Mini inte är frisk på något sätt så hoppas jag att jag kan få ta del av er kunskap och erfarenhet. Du är en enorm inspiration som mamma till Elise och du ska aldrig be om ursäkt för vad du skriver!

Muggles: vad jobbigt att ha så ont och inte få sova! Hurra för att ni klarat alla era mål men jag hoppas att Ada & Beda kommer snart!

Flamman: osis med huvudvärk på Valborg! Tur att bästa väninnan ställde upp!

Ninnis; vilken osis att maken inte kan vara med på TUL! Tänk va att Mini snart är här ändå!

Hvidis: donation Vad bra att han ligger med huvudet nedåt ändå, snart har vi Elvis hos oss också!

Fru sy: hur har ni det du och lille Eskil?

Andbeyond: hur går det för dig och lilla Mary?

Blommis & Bruttan: hur har ni det?

Leksi: hur var första arbetsdagen? För visst skulle du börja jobba idag eller har jag blandat ihop dig med nån?

Få se nu, vad var det mer jag ville kommentera? ..........

Just det;

Heloise; UNDERBAR läkare!!

Kramar till alla jag inte kommenterat!

Aha, verkar vara vanligare och vanligare med ett sent TUL. Det gjordes def inte 2007 när jag väntade Moa (och jag tror inte det gjordes någonstans i landet med tanke på alla de andra i granntråden som var gravida samtidigt och ingen nämnde det). På den tiden var det snarast motstånd mot att göra "för många" UL, dvs UL som inte var medicinskt motiverade. Den enda effekten jag känner till är dock större möjlighet till vänsterhänthet och det må väl vara då då... (vi har nu gjort så många UL så att jag tappat räkningen fullständigt).

Synd att maken inte kan vara med dig. Kan du få en inspelning med dig hem? Kanske kostar en slant men kan det väl vara värt?

Heloise: det stör mig inte alls att du "pratar" syndrom. Själv är jag nu efter alla UL helt säker på att DS har barnen inte (dels skulle läkarna ha sett det för länge sedan, dels skulle jag själv ha sett det på 3D förra veckan). Men det som jag är liiite orolig för är autism/adhd osv, saker som inte märks förrän senare. Jag har en kusin som har grav autism och jag vet ung vad det innebär. Sedan tanken att ha TVÅ med samma gör mig ganska matt... Så en oro finns ju alltid men den blir inte värre av det du skriver, snarare tvärtom. Du visar att man klarar det ändå.

Sitter här och tittar på "En unge i minuten" på fyran och blir nostalgisk. Idag för ett år sedan gick jag här hemma och var nervös, pirrig, förväntansfull & skitskraj inför igångsättningen dagen efter. Hade inte sovit bra på flera veckor, hade foglossning så jag knappt kunde ta mig uppför trappan och ville bara få det överstökat och äntligen få träffa bebisen. Så jag förstår precis hur ni har det Hvidis och Mugglan!! Hoppas det startar snart för er!  

Villemoa, jag har jobbat två dagar/vecka sedan januari så jag har mjukstartat kan man säga, men fr.o.m. nu går jag upp på heltid. Känns lite sådär men det blir nog bra. Om inte annat är det ju inte mer än rättvist att maken får vara hemma och bonda lite med lillkillen också innan det blir förskola i augusti. Och vår ekonomi kommer bli mycket bättre för vi har lite omvända förhållanden i vår familj.

Åh Korsika! Det ser så himla fint ut, dit skulle jag vilja åka. Vi hade det faktiskt som förslag på bröllopsresa men det föll på att avresedatumen inte passade så bra så det blev Skiathos i Grekland istället. Också fint!

I sommar blir det Åland. Vi har bokat stuga veckan efter midsommar nu. Bara vädret är på vår sida blir det nog hur trevligt som helst.