I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hejom fejom!

Visst kan man äta praliner till frukost? Det får man. Åtminstone om man som jag bor i ett Pippi-Långstrumphus och därmed borde få göra lite som man vill.

Jag sitter och väntar på Anticimex som ska besiktiga badrummen nu på fm.
Bara detta inte är alltför omfattande (som att det tex under lång tid läckt utan att vi märkt det och behövs rivas ur totalt så vi blir utan båda badrummen tex), så tänker jag just nu i banorna om att "ja, men då blir det ju av nu då, att göra något åt det där lilla och ganska muggiga gamla badrummet däruppe, som jag faktiskt verkligen skulle vilja få fräscht."
Jag menar, vi skulle knappast ens tänkt tanken mitt i allt annat just nu-men om det väl blir gjort så kanske man kommer att tycka det är lite trevlig-även om jag inte riktigt ser vart stålarna ska ramla in ifrån. Förresten är det ju beklämmande att när man kikar i en katalog och tänker "jamen det där var ju en fin kommod" så kostar den 16.000 kr exkl blandare-och då har vi inte ens pratat om spegelskåpet, som man väl också hade velat ha till. Och duschhörnor, WC-stolar och handdukstorkar...det verkar inte vara särskilt svårt att bränna sexsiffrigt på ett litet badrum, om man kan.

Jag menar femsiffrigt!

Så-nu var han här! Det var ju snabbt gjort.
De kommer att riva ut och återställa skadade material, sedan får vi själva stå för hur vi vill att ytskikt och badrum sak se ut i framtiden, så vi kommer iaf inte att behöva betala för arbetsdelen för själva rivandet och lagandet av sådant som börjat ruttna/mögla osv. Men däremot täcker det inte att sätta nytt kakel tex.

Och då ska vi nu alltså fundera över hur vi vill ah det med det där. Ska man kakla så kräver det en helt annan underkonstruktion, som är kraftigt dyrare än om vi bara ska lägga matta-alltså får vi stå den mellanskillnaden själva. Och dessutom är plastmattan det tätaste och säkraste. Tar man det då, fast man eg tycker svartvitrutigt kakel vore fint?

*lite att fundera på*

Flamman, vad bra att han kom iväg till läkaren, din musiker! Inte så konstigt med så stor livsstilsförändring om kroppen reagerar lite ilsket "hallååå??? vad håller du på med nu då karl?". Fast varför tog han inte kortisonet? Det behöver ju hållas lite lugnt nu där i knät.

Jag förstår att det är deppigt för honom-man känner sig så jäkla nöjd med sig själv när man gör dådana där förändringar och kommer igån-och så ska kroppen liksom motarbeta en så man kommer av sig. Det är inte alls roligt. Och det kräver mental strategi och tålamod, uthållighet och envishet att ta de motgångarna. Dessutom skulle jag tro att det finns en starkt känslomässig bit för honom att hantera efter det han varit med om-jag tänker att på samma sätt som jag känner inför min hjärna, så är det så skarpt läge när det är "herregud-mitt hjräta!" det blir så på skarpen att det är ens liv det handlar om. det enda liv man har. Jag tror han kan behöva både reagera och bearbeta ganska mycket ett tag och att saker kan komma i för både en själv och närstående i ologisk ordning. men då får man tänka att det är bar att det kommer ut! För, inombords kvävs, drunknar och förtärs man annars.

Jag måste säga, att han tycks varit lite av en hjälte och riddare, den här mannen, dels i er ganska speciella start med allt som kommer med dealen i er kärlek liksom, men också att få sådana här chockerande besked som han fått för egen del. Jag hoppas verkligen hans knä läker snabbt så ni får dela en sommar full av aktiv gemenskap som bär framåt på samma väg ni börjat. Jag tror på er.

Ingis-GUD vad roligt att köpa nya springkläder i mindre storlek! Jippi!
Hur ser ditt upplägg ut? Har du märkt någon skillnad tex på värdena med diabetesen eller så? Jag tänker att man lär ju sätta olika mål och ha olika saker att referera till för att motivera sig. Det är sällan bara vågen känns så vidare tillräcklig tycker jag

Åh, jag längtar tills att jag själv kan komma ut igen på samma villkor som förut och få känna att "jag kan, jag är stark och frisk och jag kan röra mig"

Hela grejen med att komma i och hålla sig i form, har totalt ändrats för mig under den här resan. Jag har visserligen hela tiden ahft mer fokus på att "jag vill ju må bra, kunna knyta skorna och inte dö i förtid". Men nu, nu är det så himla starkt att jag känner HUR viktigt det är att man tar hand om kroppen man bor i, så man klarar av utmaningarna i livet. det spelar roll om man har kondis eller inte när man ska opereras, det är lättare att hantera olika typer av stress om man har bra hjärta och utöver det: jag VILL kunna springa för att jag VILL kunna röra mig. inte som ett tillfälligt projekt som man ska spka sig igenom för att sedan kunna sluta, utan för att det är ett privilegium att kunna gå, stå, springa och vara ute ensam i skogen utan att vara rädd att inte ta sig hem eller orka fram.

Daa-jag ser dina små telningar framför mig där de traskar fram i ojämn takt. Och känner precis din stress också-håll ihop! Usch, det är så otäckt just de där plötsliga infallen de får då de bara drar rakt ut i vägen utan koll. Jag förstår ifall du överväger att knyta ihop dem...

..fast samtidigt så fascinerande att de är så olika och så vill du ju såklart låta var och en av dem vara just sig och på sitt sätt. Men opraktiskt, när man ska ta sig någonstans...

Syrinx-HEJJA dig och maken och era spelningar! Vad duktiga ni är!
Och jamen shit vad sjuk du blev då, när värdena sjönk! Jätteläskigt! Tänk vad mycket som kan hända med våra kroppar-vi är en komplicerad, urstark men skör konstruktion.

Lanovia, trivs du på nya jobbet? Några roliga kollegor? Man kan ju behöva ett skratt om dagen tänker jag. Känns det OK eller rent av skitbra att lämna barnen åt andra och vara vuxen vuxen?

Solde, hur i all världen går det egentligen med ditt jobb och hela snurren? Tycker det var lite väl länge sedan vi hörde något.

Och alla andra-vad ligger i tiden just nu? Hinner ni andas lite vår och förnimma solen, eller vad pågår?

Blomman: Vilken dag du hade igår!! Hopaps verkligen att det är lugnare för dig idag! Finns det inte vit och svart rutig matta då?

Odla tycker jag är roligt, men brukar ha lättare för att få upp dem från frön än att sedan få de att överleva..  Och sen när tomatplantorna blev upp- (och till viss del av-)ryckta av små händer så är det liksom inte lika roligt.... Odlar mest ätbart, och allra bäst är bärbuskar! har dock planer på att fixa till vårt typ 15kvm stora land, men det kommer sedan minska med typ 5-6kvm, men vet inte vad jag vill ska försvinna (förutom ogräset).. Så vi får väl se hur det går..

Annars blir det långweekend kan man säga den här helgen, så det är fix för det som gäller idag, och ikväll ska stora på sin livsförsta fotbollsträning, kan bli spännande då han inte är världsbäst på att hantera konflikter och han kan bli totalt vansinnig om han inte vinner... Både bra och svårt för honom att träna på lagsport tror jag..

I kväll blir det föräldramöte inför sommarens konfirmandläger. Jag ska berätta lite om undervisningen, häromåret var det en rätt aggressiv mamma som ställde mig mot väggen och krävde att det skulle vara ordentlig kristen undervisning, annars kunde hon ju skicka sin son på vilket läger som helst. Och det hade hon ju rätt i...

passionsblomman skrev 2013-05-14 11:21:26 följande:

Flamman, vad bra att han kom iväg till läkaren, din musiker! Inte så konstigt med så stor livsstilsförändring om kroppen reagerar lite ilsket "hallååå??? vad håller du på med nu då karl?". Fast varför tog han inte kortisonet? Det behöver ju hållas lite lugnt nu där i knät.

Jag förstår att det är deppigt för honom-man känner sig så jäkla nöjd med sig själv när man gör dådana där förändringar och kommer igån-och så ska kroppen liksom motarbeta en så man kommer av sig. Det är inte alls roligt. Och det kräver mental strategi och tålamod, uthållighet och envishet att ta de motgångarna. Dessutom skulle jag tro att det finns en starkt känslomässig bit för honom att hantera efter det han varit med om-jag tänker att på samma sätt som jag känner inför min hjärna, så är det så skarpt läge när det är "herregud-mitt hjräta!" det blir så på skarpen att det är ens liv det handlar om. det enda liv man har. Jag tror han kan behöva både reagera och bearbeta ganska mycket ett tag och att saker kan komma i för både en själv och närstående i ologisk ordning. men då får man tänka att det är bar att det kommer ut! För, inombords kvävs, drunknar och förtärs man annars.

Jag måste säga, att han tycks varit lite av en hjälte och riddare, den här mannen, dels i er ganska speciella start med allt som kommer med dealen i er kärlek liksom, men också att få sådana här chockerande besked som han fått för egen del. Jag hoppas verkligen hans knä läker snabbt så ni får dela en sommar full av aktiv gemenskap som bär framåt på samma väg ni börjat. Jag tror på er.

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

Tack ♥

Jo, det var chockartat för honom (och mig). Bara tanken att de har varit in i hans hjärta och kranskärl och pillat. Det är inte helt oriskabelt... Det kan bl a framkalla en ny hjärtinfarkt. Mor o fars granne gjorde samma. Han fick en hjärtinfarkt när de höll på. Hjärtstillestånd i 15 minuter. När de höll på med hjärtmassage så bröt de två revben på honom. M säger själv att det här med ändrad livsstil gör han för sin överlevnad. Han vill leva. Inte dö i hjärtinfarkt vid 42 års ålder.

Btw var han och gjorde arbets-EKG och han har nästan fysik som en brandman nu! Skidåkningen har gett effekt Han gjorde 220 watt på cykeln och branmännen ska göra 250 watt. Hjärtat funkar jättefint även när han har nästan maxpuls. Och beter sig precis som det ska. Tack gode Gud! Ett gott kvitto på att han är på rätt väg. Och blodfettshalterna var mycket, mycket lägre nu (även tack vare medicinerna förstås).