I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*det sista hände inte egentligen. Bara för min inre syn*

Varför sitter jag fortfarande här?

Nog skulle man behöva resa sig med ganska så stor attityd och pondus för att välta det här köksbordet...

Jag är harig. Lite rädd för att inte höra om lilla M vaknar ifall jag går iväg till tvn.

Vi har ett nytt köksbord. En rejäl sak i furu med rejäla stolar i furu till. Återvinning FTW. Det skulle man också behöva mycket pondus för att råka välta. I alla fall sedan vi skruvade fast bordsskivan. Innan dess var det nära att min mamma rev omkull det.

Men varför sitter jag fortfarande här??

Nu är radion på.

PB, det låter ju som att du är mycket piggare redan. Men förta dig inte! Lätt sagt i dessa avslutningstider, jag förstår det.

Daa, jag tycker det verkar mycket klokt med de små ryggsäckarna. Att ha dem i vagn alltid när de vill gå bara för att det är mycket folk är ju inte långsiktigt bra heller, så det låter som att ni hittat en bra balans.

Andbeyond, jag har ju två barn där den yngsta blir två efter sommaren. Den stora var drygt tre när den lilla kom. Hos både maken och mig har det varit mycket starkt att vi vill ha flera barn om möjligt. Eftersom jag haft tre missfall innan varje barn blev processen lång. Vi startade försöken när stora var 1 år och fyra månader, att det nte blev innan hade med jobb och utbildningar att göra. Med facit i hand är jag väldigt lycklig för det avstånd som blev mellan de två, men hade jag sluppit alla missfall hade det gått mycket snabbare och säkert varit precis lika bra. På samma sätt finns inte i vår värld att inte försöka med en nr tre - om det går. Vi tar inget för givet och vet att åren har gått fort. De enda som skulle bromas mig skulle vara om våra större barn inte skulle må bra så att det inte skulle känns bra med en till eller om relationen verkade fara illa.  Nu är det inte så och då blev det försök, inledda när lilla var ca 1, 5 år. Första blev BOM btw. 

 Det är defacto jobbigt upp till ca 3 år tycker jag och jag har stor respekt för att få barn tätt.  Det är inga lätta beslut. När jag ser min familj nu fanns det inte på kartan att lilla inte skulle finnas. Blir det en till glädjs och svettas jag då, annars blir det nog bra ändå. Eller adoption, om vi har en chans till det och känner att vi inte är kompletta. Så länge bygger vi ut huset så att det finns rum för en eller två till. Och den sk karriären- fick just en befordran och det skulle lännas bra att jobba ett år i den rollen. Que sera, sera.

Hej, hej! Skriver på mobilen så ni får klara er utan radbryt! Blomman; låter klokt att ta det lugnt efter allt som har hänt! Daa: jag tycker också att det låter som ett bra alternativ, även om jag gissar att det kan finnas folk som ni kommer behöva "försvara" det mot..? A har aldrig varit något problem (kanske för att vi kunnat hålla hans tempo mer), L däremot är som skock får som helst springer längre ifrån om man ropar! Andbeyond: Hej hej! Vi har också två barn på 4.5 och 1.5.. Vad vi bottnade beslutet i när vi bestämde oss för en tvåa vet jag inte riktigt. Men det är nog lite samma känsla som september, att kunde vi bara få fler så ville vi ha ett till. En trea är vi inte lika överens om.. Vi ville inte ha för långt mellan barnen, men tyckte att det där med hur långt det skulle vara i mellan sköts längre och längre fram! Men som de andra varit inne på så finns det ju fördelar och nackdelar med allt. Här sover för övrigt lilla bättre än stora! Start september: spännande att ni är "på det igen", hoppas ni slipper alla missfall den här gången! Blir det någon behandling direkt om det nu tar sig någon gång? Lycka till iaf!! Vi har haft en härlig långhelg o Danmark (Legoland/Lalandia)!! Vi var hemma igår kväll och det känns så seegt att vara på väg till skolan idag! Men har bara sex gånger kvar innan jag är färdig!!!!