I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Da: jag har ingen aning om hur man gör för att få till radbrytningarna, men har du frågat teknisk support? Det är kanske något de har missat i programmeringen? Problemet har ju funnits länge när det gäller iPhone/iOS, men om det gäller vanliga stationära datorer får de ju faktiskt fixa det. Tycker jag.

Tjocka släkten har infunnit sig. Här är det liv och rörelse, min halvdel av släkten kommer klockan två och det är mycket som ska ordnas tills dess... Maten blir assyrisk, så det har jag delegerat.

Daa: parvlarna är ju för ljuvliga! Att släppa lös båda mina samtidigt har jag bara gjort en gång- med tvång att hålla handen. Resultatet var att e drog iväg med j och jg hittade dem vid godishyllan i Ica....

Ska till kontoret idag och skriva under på uppsägningspapperna.... Och min lust att komma in på utbildningen har vuxit sig allt större. Skulle vara så bra på det!

Hej vänner!
Nu är jag hemma igen. Det är mycket konstigt och jag känner att jag verkligen helt och fullt förstår varför indianerna som flög första gången, satte sig ner på flygplatsen för att vänta på sin själ.
Jag har varit med om något som är mycket mer för själva ens varelse än man sammanfar och bara "jaha, men det gick ju bra det här-nu är jag piggare, fint, då kör vi"

Att titta ut genom fönstret
Att känna olika ytor under fötterna-asfalt, trägolv, gräs
Att andas luft genom äsan (första gången igår genom båda näsborrarna) och känna skillnaden på torr innomhusluft och luft fuktad av ett ösregn
Att se saker passera mot en snabbt snabbt när man åker bil
Intryck intryck intryck.
och ovanpå alla intryck som redan varit på intensivvårdsavdelning och dessutom kombinerat med allt våren innebar och som inte fanns plats att reagera fullt ut på då.

Jag inser att min del av det här inte är över. Det är läkarna som gjort sin och jag har bara än så länge varit modig nog att underkasta mig-och välja stark stark stark.

Det är slående att man kan vara stark som urberget och skör som en såpbubbla precis samtidigt. Som om man är ett eget kosmos som rymmer allt.
Jag är trött, spröd och skör-men väldigt tacksam att allt blev av trots de dåliga oddse. hade de fått skjuta upp mig som de ville, så hade jag legat på uppvaket alldeles ensam igår. Nu är jag istället hemma.

Ni ska veta att jag verkligen känt att ni varit med mig där i sjukhussängen. Jag är i djupet av min själ så glad för att jag har er!

Nu ska jag vila lite igen. *matt*

Hjärtligt välkommen hem Blommis!
Jag har tänkt på dig så mycket och det är underbart att höra att allt gått så bra så du redan fått komma hem. Om sambon jobbar nu - har du någon annan som tar hand om dig?

Stora kramar!

Tack Daa för ljuvliga anektoder ur parvel-livet! ♥
Min A är ju mycket äldre än dina barn (han fyllde 3 år i lördags) men han har inte börjat prata om det fysiska som skiljer kvinnor och män åt, men det kanske kommer snart nu när han fått en lillasyster...

Kjell, jag måste bara särskilt säga till just dig, att detta att sätta sig här nu efteråt, och få läsa välsignelsen och sedan se alla "amen" det rör mig på djupet. Jag gråter iofs just nu för minsta lilla, men det där var starkt. Jag är helt och hållet säker på, att alla böner var det som gjorde att ingen annan behövde operas just exakt den fredagsmorgonen, utan att möjligheten kom till mig. Natten som följde hade de så mycket att göra att precis allt som inte var superakut fick vänta! Jag hade inte tur-jag var välsignad.

Förutom det, vill jag gärna påpeka att jag skulle tycka det var jättekul om vi fick se dig mer här i tråden-det ÄR faktiskt ingen bebistråd det här, även om festerna här är barntillåtna. (Faktum är ju, att det inte ens känns särskilt lämpligt att folk med "problem att skaffa barn, eller stor barnlängtan" söker sig just hit längre, eftersom vi alla kommit så långt ifrån den fasen att vi knappast är det stöd för de personerna som de antagligen behöver.) Det är ju en gammal veternatråd det här, och en gammal vetarantantpräst som dig känner vi ju alla igen vid det här laget!

Blomman: Nu är det jag som torkar tårar. Tack för dina ord. Och jag tänder fortfarande ljus i "min " kyrka varje morgon.

Tänk, är det inte ganska fränt vad det med tiden kan leda till, att man en gång i tiden blev så irriterad på myter och desinformation, att man loggade in sig på ett bröllopsforum?
För det här, som jag upplever av möten med andra människor, hade jag aldrig i livet ens funderat på att föreställa mig innan dess. Och nu är ni så nära och viktiga-fast flera av oss aldrig sett varandra! Jag tycker det är fantastiskt!

Det har sina fördelar, det häringa internätet...

Blomman, så gott att "se" dig! Välkommen hem!!! Jag har tänkt så mycket på dig. Så skönt att det verkar ha gått bra! Jag undrar precis som Leksi, om du har någon som finns där och tar hand om dig när sambon jobbar?

Nä. Jag får ta hand om mig själv. Idag har det gått bra, så jag hoppas det ska göra det framöver med.

Daa, så underbart du skriver om parvlarna! Verkligen härligt att läsa. Men det låter som att det är full tupp mest hela tiden med dem. Både härligt och lite jobbigt ibland, kan jag tänka mig.

Hvidis, vad är det för utbildning du sökt? Det har du kanske skrivit tidigare, men isåfall har jag missat det och nu är jag nyfiken! Och jaa, jag vill ju träffa dig också på riktigt! Vill gärna fika med alla töserna om ett par veckor!

Förkylningen är nog äntligen på reträtt, hoppas jag! Fortfarande lite feber och med djup hosta, väldigt ont i halsen på morgnarna och väldigt, väldigt trött. Men idag kunde jag iallafall komma ut på en liten långsam promenad till parken för att dofta på hägg, beundra körsbärsblommor, äta glass, njuta av allt det skirt gröna och beundra de vackra planteringarna - tydligen inspirerade av Monets näckrosor i år. Det var alldeles ljuvligt att få njuta lite vår! Energin i själen är påfylld, så det spelar ingen jättestor roll att jag säckade ihop i soffan, trött och frusen, och fortfarande inte kommit upp. Nu har vi en äkta fredagskväll här hemma - lyxar med hämtpizza framför tvn! En hög av ben, tassar, svansar och armar i vår lilla tvåsitssoffa. Livet är gott!