I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Tänkte väl det-jag spanade efter er när jag såg bilarna göra stan på nyheterna...

Jaså, mera prover imorgon, då får jag väl helt enkelt hålla tummarna då också!

Apropå hålla tummar; EA, OMG jag får knottror och ståpäls av bara orden. Jag önskar av precis hela hjärtat att den här gången får bli den då allt klaffar! Kom igen nu embryosarna! Get stuck and stay put!
Snackade lite via sms med Nenne, det var ju för väl att allt gick fint den här gången!

Flamman, men herregud vilka tråkiga nyheter!   *kram*
Vaddå barnlösa? Har ungarna alltså de facto åkt iväg med sin farsa eller vad?

Jaha, här är det kväller och äntligen dags att varva ner. Vi har varit iväg på dans och sedan raka spåret till träningsmatch. Sonens första insats i nya fotbollslaget. han gjorde ett nickmål, kan ni tänka!  Han blev ju såklart skitglad. Laget spelade urbra och det var så att säga en total utklassning, med 11-0 i resultat. Det är en viss skillnad på det och hur hans handbollslag brukar få lämna planen. Kan ju vara kul att få känna hur det känns att vara bäst någon gång ibland också. Och en blandning av båda delarna är antagligen utvecklande. Han smälter in fint iallafall och jag ser oerhört positivt på att han fått börja i det här gänget. Jag står gärna ut med iskalla aprilvindar i underställ och regnkläder, timme efter timme vid sidan av den där planen, bara han får växa och ha gemenskap, känna sig som att han kan och vågar, och att han är en i ett härligt gäng.

Hej hej!

Här regnar snöblask och jag borde gå ut och kolla saker på kgd men kan inte säga att jag känner mig jättesugen...

Heloise - jag håller alla tummar och tår för bra testresultat i dag. När jag läste ditt inlägg så höll jag även andan men det gjorde jag bara en stund.

Fru E - även här hejjas det på embryosarna! Med innerlighet och eftertryck önskar jag att det är er tur nu

Så roligt med en Nenne-bebis och så fantastiskt skönt att höra att allt gick bra!

Ingis - jag kommer inte in på din profil *lägger huvudet på sne och ber snällt* Jag vill också se lillebror!

Å där tog kom-i-håget slut.

Åh Flamman, sjuka mammor borde vara förbjudet i lag,  sänder en stor och varm tanke med vidhängande kram och går ut en stund för att sortera mina egna mardrömmar och rädslor.

Klockis: nuuuuuuu får du prova igen!

Flamman
- får en härligt varm, lite tårögd känsla i hela kroppen när jag läser om er torsdagmorgon. Så ska det vara!

- det låter som om ni kommer få en kanon helg!

- förstår precis vad du menar med att du mår riktigt dåligt av att veta att ärkeexet är i närheten.
Mitt blivande ex finns ju på närmare håll på ont och (för yngstas skull) gott så jag får ju det tvivelaktiga nöjet att må så rätt ofta. Det blir väl marginellt lättare att hantera allt eftersom och jag drabbas allt mer sällan av förlamande panikslaget obehag (who am I kidding, regelrätt ångest handlar det om)  när jag rör mig på ställen i staden där jag skulle kunna råka på honom när jag är oförberedd.

Jag tänkte mycket efter att jag läste om det här med behovet av att visa upp *se bara så jävla mycket bättre/roligare/lyckligare/framgångsrikare/snyggare jag har det/är utan dig din loser* för ett ex som har gjort en illa. Att klart och tydligt visa *titta noga vad du valde bort*. Att få revansch!
Det behovet finns väl för allt i världen även gentemot andra som har gjort en illa också, inte bara ex.

Jag försökte sortera lite i hur mycket av det jag gör som jag gör av "fel" anledning?

Jag sticker inte under stol med att det är viktigt och prestigefyllt för mig att det är dammsuget och undanplockat & rent när jag vet att han ska komma för att hämta Yngsta eller hämta grejer. Det är jätteviktigt att visa att vi faktiskt inte längre lever i stök och skit och hur lätt det faktiskt är att ha fungerande vardagsrutiner och ett hem som det är trevligt att vara i.
Jag inser också på något plan att budskapet går honom helt förbi.

Men sanningen är ju att jag njuter så vansinnigt mycket av att inte drabbas av skämsigt illamående om det knackar på dörren. Att det faktiskt är roligt att få gäster nu. Att kunna bjuda hem en väninna eller granne på middag utan att städa och röja undan saker hela natten innan. Det går till och med att slänga ur sig ett "Men kom förbi och ät middag med oss i kväll" utan att få ångest!

Och jag tycker att det är roligt att få undan sorgliga surdegar som har stått ofärdigt i hur många år som helst. Som ventilen i badrummet (vilket dessutom löste kondensproblemen och höjde temperaturen med 4 grader rakt av, tom torktumlaren beter sig som vore den spritt ny och inte 20 år gammal!).
Som att sätta lister i bakkant innuti "lådskåpet" i köket så att det inte kommer in möss där och att låderna nu faktiskt går att använda!
Som att gräva fram grusgångarna framför huset så att det inte är igenvuxet med grös och kvickrot ända fram till husväggen.

Och jag njuter av att vi hjälps åt och gör saker tillsammans. Att det inte krävs lock, pock, tjafs och disskussioner in absurdum för att nåt ska bli gjort.

Att det på något sätt är enkelt nu.

Men är min drivkraft verkligen "rätt" eller är det bara *jag ska allt visa dig jag så du får gå resten av livet och vältra dig i ågren och ynkedom*?

Hur ska jag veta om jag gör det jag gör för min och flickornas skull eller om jag bara gör det för att hämnas på honom?
Hur ska jag veta om mitt beteende är sunt?

Tack för kramar och stöd ♥

Blomman: Ja, han hämtade dem från skolan igår. De har åkt iväg och är nu och åker slalom i finska fjällen.

Min brorsas fru jobbar på fritids så hon var där när han kom och hämtade dem. Han hade börjat gråta när han såg barnen. Rejält. Och de också. Att HAN gråter hör verkligen till ovanligheterna.

Jag har fått sms från T och de har det bra. De ska få pappas gamla dator så de kan Skypa med honom.

De verkar vid gott mod och jag hoppas han kan hålla sig från att snacka skit om mig och musikern, så att det inte blir så jobbigt för flickorna. Vill bara att de ska mysa och ha det gott med sin pappa.

Ingis - NU har jag sett lillebror
Och en tocken kisse! Och en träningsinstruktion som jag gärna kopierar om det är ok?

Nu - frukostmacka med kaffe och sedan möte.

Flamman: Det var ju för väl för töserna att aset verkligen kom. Hoppas innerligt att töserna får en härlig helg o att aset umgås med DEM o inte festar o super. *morrar*
Beklagar beskedet om din mammas cancer......hoppas innerligt att det finns ngt som går att göra för henne.
Diggar verkligen din läkare! Härligt med kramar o jag håller verkligen med henne! Du har gjort ett dunderbra jobb!

Skickar ett helt gäng med öronproppar+hörselkåpor o tonvis med ork o tålamod!

Oooo små eskimåerna! Håller tummar o tår så att de blir blååååååå! *Mängder med kramar osså*