• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • passionsblomman
    muggles skrev 2011-12-15 16:46:56 följande:
    Blomman: beklagar sorgen efter din morfar!
    Tack ska du ha!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • muggles

    Heloise : Argh känner igen mig i ditt resonemang. Jag ville inte göras fvp med tjejerna pga mf-risken när det tagit oss 1,5 år att få till dem. Berättar mer imorgon när jag är vid datorn, nu på väg till kompis 40-års firande.

  • passionsblomman
    Villemoa skrev 2011-12-15 17:43:46 följande:
    Beklagar sorgen efter din morfar Blommis!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Tänk vad tröga vi människor är egentligen!

    Jagmenar, vi kan uppfinna flygplan och penicillin, byta hjärta på folk och göra IVF:er och allt möjligt otroligt.
    Men omfatta evighet och livets gång med förståndet, det är det värre med.
    Jag känner mig verkligen som Mattis när Skalle-Per har dött

    men, han har ju funnits JÄMT....

    så sitter man där lite överraskad över att verkligheten och världen ändrats och stilla noterar man att allt ändå rullar på precis som vanligt. Idag gick solen upp som en jättestor apelsin över ån och dimmorna drog över vatten och äng. Och jag tänkte där jag satt i bilen att det var så konstigt att förstå att morfar inte kunde se den.

    Eller så kunde han det. På annat håll. Ur ny synvinkel...


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Daa

    Blommis: beklagar sorgen.


     


    Så vackert du skrev om din morfars sista stund. *kramar om*

  • Daa

    Heloise: åååh, vilket tungt beslut att fatta. Så många "om det blir si... men å andra sidan om det blir så..." Hoppas att ni snart kommer fram till något som ni kan hålla fast vid och känna frid över.


     


    Jobbigt att tröttheten ställer till det så mycket för dig.

  • passionsblomman

    Tack Daa. *kramar tillbaks* Nalle

    Dra mig baklänges vad mätt jag är! Jag åt för många potatisplättar med fläsk. Fast gott var det! Nu måste jag bestämt vila mig en aning tillbakalutad i soffan...


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Daa

    *kramar om Flamman*


    Du är så klok och en toppenmamma.


    Norrskensflamman skrev 2011-12-15 15:32:55 följande:
    Ja, visst är det så... Det är "sista rensningen" inombords som börjar nu. Allt ska ut för att göra plats för annat, som förhoppningsvis är bättre, tryggare, stabilare och sundare. En vardag med kärlek och omsorg, där alla i familjen får plats och respekteras. Det är dags att göra avslut och försonas med det som hänt.

    Självklart så får flickornas alla känslor finnas och det är nog just det att de vet att hos mamma är det okej att gråta, vara arg o besviken och sårad, som gör att alla de känslorna och de former som de uttrycks i såsom gråtattacker, tjurerier, rädsla, osv osv, kommer när de är hos mig. Det brukar vara andra dagen hemma efter att de varit hos pappa. Då kommer det. Och det får det göra. Jag finns där hela tiden.
  • Daa

    Fru Sy: 15 grader?! *ryyyser* Har ni fått ordning på pannan?


    Det vore ju verkligen skönt om din kropp har kommit på banan av sig själv och börjat greppa det här med ÄL.


     


    Im yours: ha en underbar helg du med.


     


    MSW: så mysigt med bebisleende!


     


    Villemoa: hur går det med foten? Eller har du berättat och jag har missat?


     


    Idag var jag på mitt sista kuratorbesök. Så är det tänkt i alla fall. Jag tog upp förra veckans humörsvacka (under vilken jag var helt och fullt övertygad om att det bästa för parvlarna skulle vara en annan mamma. Jag föreslog det faktiskt för maken, men han gillade inte idén.) och att sömnen stördes mycket under ganska många nätter. Nu kan jag se mer rationellt på det, och jag hoppas att jag kommer att kunna göra det nästa gång jag hamnar i det läget. Det är bara att vänta och se.

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård