I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Har inte hunnit läsa eller skriva här så mycket sedan lille A gjorde entre, lite har jag väl lyckats uppdatera er.
Först Snartis, tack för tipset. Fick det förra gången på BB men hade glömt det så uppdatering behövdes.

I övrigt rullar livet på här, vi går väl i skönt liten bubbla ännu även om den inte alls är på samma vis som när E föddes. Amningen börjar kännas bättre. Idag blev jag av en slump sittandes på ett annat sätt som faktiskt gick bättre. Den ena bröstet börjar gå så där lätt så att man bara slänger dit ungen när det är hungrigt. Det andra sitter jag fortfarande o kämpar med mig själv för att våga släppa dit honom.
Killen är väldigt lugn o snäll, sover, äter o bajsar. Skriker inte mycket. Minns första tiden med E hur vi gick o bar o tröstade i magont o skrik.
I natt har vi dock haft det lite tuffare, 9 dar gammal har stackaren lyckats bli snorig. Det är inte lätt när man är så liten. Så inatt fick vi turas om att sitta upp med honom i sängen, för ligga vägrade han. Amma ville han inte heller då han inte fick luft, men med näsfrida fick vi löst det problemet... Stackars lillgrabben.

E tycker den lille saken vi tatt hem är väldigt spännande, vill pussas o kramas mycket. Lika spännande tycker hon väl inte att det är att få mindre uppmärksamhet av oss. Vilket bla har märkts på sämre sömn, bråkar när hon skall somna, trotsigare mot oss. Men det är ju fullt naturligt.

En kort sammanfattning av förlossningen kanske någon vill ha?? Om inte hoppa över.
Kan säga att denna gång yttrades inte några ord i stil med: var det inte värre än så här??!! Snarare strök jag snabbt tanken på ett tredje barn. (men det kan nog ändras ) Inte för att förlossningen var sååå mycket värre än den förra, men jobbigare och smärtsammare var den. Och jobbigast var kanske att den bara gick 1½h snabbare än Es. Efter att hört från alla håll o kanter om hur snabbt andra förlossningen oftast går så var jag inställd på att den skulle ta ungefär halva tiden. Så det var lite psykiskt jobbigt när den tiden gick förbi.
Kl 4 på natten satte värkarna igång, och jag trodde att vattnet hade gått, men det hade det tydligen inte... (samma visa som med E). Kl 4 satte sig även E upp i sin säng så hon var uppe med oss o lekte innan vi åkte in. Farmor o farfar kom o tog hand om henne. Vi åkte in o genomgick alla de normala kontrollerna där de konstaterade att vattnet inte gått. Då var jag typ 4 cm öppen o än var det väldigt lugnt så vi fick gå o äta frukost på BB. Det var gott, vi var totalt vrålhungriga. Sedan var det upp igen o fortsätta möta värkarna. Dessa togs emot hängandes mot maken som lugnt stöttade mig igenom andningen. Efter ett tag bad vi om gåstol o lustgas. Lustgasen är min frälsare!!! Efter ett tag höjde BM lustgasen utan att fråga mig, då började partyt! Tjena vad rusig jag blev, salen snurrade runt, musiken svävade bort och jag räknade helt allvarligt med att få se rosa elefanter vilken sekund som helst. Lite äckligt var det men behövligt. Till slut fick jag sitta grensle över en stol, vilket var skönt för började bli trött av att stå. Värkarna kom tätt nu, avlöste mer eller mindre varandra. Någonstans mitt i detta upplever jag ett så underbart ögonblick- Barnmorskestudenten frågar vad barnet skall heta. Maken svarar A. VAd heter tjejen hemma: E svarar han och lägger en hand på mig. A och E vad fint. Mitt däri inser jag att vi skall verkligen ha TVÅ barn nu med namnen A o E och snart har vi A hos oss. Jag börjar gråta var på BM studenten började undra vad som hände: Fast jag fick snabbt lugnat henne med att det bara var glädjetårar. Efter ett tag föreslår de att det är dags att ta hål så vattnet går. Jag klarade inte ta beslutet så maken bestämmer att det är lika bra så jag o A slipper det här. Sagt o gjort. Detta sker ungefär 12.45, därefter går det riktigt riktigt fort o barnmorskerna blir nästan chokade, jag hann inte med många värkar innan den råmande kossan kom fram o det var dags att krysta. Rummet fylls av barnmorskor och alla såg så allvarliga ut att jag höll på att få panik, jag frågade flera gånger medan jag krystade om allt var ok med barnet. Vilket de intygade att det var. 13.15 har vi vår älskade gosse hos oss.

På minnet från förlossningen står det att Lanovia har fött fram en gosse med god hjälp av Herr Lanovia och det kan jag intyga att utan honom hade jag inte fixat detta. Varenda värk stod han vid min sida o stöttade mig.  

Oh ge mig tålamod var just inne hos E, som nu har haft en timme på sig att somna. För andra gången i kväll har hon rivit upp hela sin släng och kastat allt på utsidan, förutom lakanet som ligger i en hög i sängen. När skall hon somna ikväll????? Ikväll höll hon på i typ 2h.
Detta är alltså tjejen som annars somnar av sig själv... *sväljer en masa tålamod och gå in till henne*

Snartis: jisses är ni redan inne på stl 74?! Det är vi också Här är det korta runda tjejer som gäller

Klockarbol: missade kommentera ärkenöten: Var kommer dessa egoistiska karlar ifrån?! Finns det kvinnor som beter sig så också mot sina barn???

PB: åh hej åh hej *försöker få ur tummen på vagnsköparen* Vad kul med en ny kompis/vän!!! Och från vår trevliga stad som jag förstod det? Och jag reagerade "har du redan bott där 2 år?!". Jag minns det som igår när ni flyttade... Och ja, vi har ju bott i vårt hus i 2 år nu så det stämmer ju precis

Har precis suttit och gjort årets fotobok. Brukar göra en om året med alla årets kort och så skänker jag en kopia till svärföräldrarna som tack för allt de gör för oss (och att vi bor där och äter och dricker under julen) och en kopia tar vi själva. Har jag inte piskan på mig att göra detta innan jul så blir dte aldrig gjort. I år var det oändligt många bebiskort att gå igenom och välja bland kan jag tala om Och jisses vilken mage jag hade - magnifik som maken kallade den. Och ni skulle sett min mage efter förlossningen - som en normalstor 40veckors ung... Så jag får vara rätt nöjd nu att dne börjar arta sig och se normal ut. Nu ser den mer lite otränad ut; jag ser iaf inte gravid ut längre tack och lov.

I natt kunde jag inte sova. Vaknade halv två och var sedan vaken till kl 05 när jag somnade till - men då vaknade småtjejerna Försökte söva om dem (maken lyckas oftast få dem att somna om till kl 06) men det gick inte så 06 gick jag upp. Jihoooo...

Daa: har ni råkat ut för det att era parvlar gått isär när det gäller matningar? Vi har hittills hållit stenhårt på att synka dem med mat och det har funkat bra. Men trots att det bara skiljer 0,5 kg på dem så känns det som att Beda som är större klarar sig längre på att äta mindre och äter mindre ofta. Lilla Ada behöver äta oftare både på dagen och natten.

Lanovia: tack för förlossningsberättelsen, alltid intressant att läsa tycker jag!

Jag såg ett program om smärta på typ Vetenskapsmagasinet (el vad heter det på svt?). De hade undersökt vad det är som gör att vi upplever smärta och hur det kommer sig att den upplevs så olika stark. Tex var det en kille i USA el Kanada som fastnat med sin arm på något sätt bakom värmepannan i källaren i huset och ingen hörde honom när han ropade. Han insåg efter några dygn att han skulle bli tvungen att skära sig loss, dvs kapa armen. Och tydligen så tyckte han inte att det gjorde särskilt ont, iaf inte så ont som han trodde. Och de kom fram till att om vi upplever att en smärta är nödvändig så gör den mindre ont. Intressant aspekt i samband med förlossningar tycker jag...

Lanovia: tack för berättelsen! Fort gick det efter vattenavgången! Oj måste rusa! Slänger in en snabb kram till er alla! Kraaaaaaaam!

Vadfalls tjejer! Är det fler än jag som har annat än att sitta framför datorn så här ett par veckor innan jul? Det är ju inga sidbyten alls i tråden just nu!

Lanovia, tack för din berättelse. Önskar jag hade skrivit ner en sådan när det begav sig. 

Mugglan, jo, det är din, Piggelins och Lanovias hemtrakter den här kompisen kommer ifrån. Mycket uppfriskande!  Lite blandning i livets fruktsallad gör det intressantare liksom.

I helgen ska vi åka och gratulera min morfar som fyller 95 bast. Hajjar ni! 95!!! Det är ganska länge att ha levt. Hoppas vädret tillåter att vi åker, för ska det vara som det var i helgen som gick, då sätter jag mig inte och riskerar livet på hela familjen ute i vintermörkret.  

Körigt på många håll, här med. Tack Lanovia för fin berättelse!

Tack lanovia! Härligt med nya vänner blomman! Jag har träffat trevliga tjejer på öf och ska fika med dem idag:) Just nu är jag inne på första timmen av glukosbelastningen och aldrig har jag velat kräkas mer än just nu men då lära jag göra om det, så jag kämpar ner det :(