• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • BrudSommar2006

    PB, det är ju faktiskt rätt otroligt. I vår ålder som sagt! Helt galet.

    Tänk om inte Smint tittar in mer idag, hemska tanke. Jag som undrar så.

  • fru AM

    Hurmpf på dig själv du PB-sambon! Jag vet var du bor!

    Båten och apan: tror min pappa fick betala lite pengar som plåster på såren/för syns skull - men pengar var ju inte de där yachtägarnas problem Den där apan befann sig i husarrest för jämnan vill jag minnas. I en bur på däck. Fast ibland så "råkade" han slippa ut (har ingen aaaaning om hur det gick till *visslar oskyldigt*). Frånsett viss hjälp så var han utbrytarkung. Och våldsamt intresserad av att gömma sig i parkerade bilar och sitta tyst som en lite mus tills bilen startat och åkt någon timme ... Då hoppade han fram och skrämde vettet ur bilägarna. Och så gick ryktet på ön (Mallorca alltså) att det fanns en bortsprungen apa att hämtai någon by någonstans och min pappa fick ta en taxi dit ...

    Och apan bodde alltså på båten på Mallorca. Han var aldrig i Sverige.

     

  • Telis
    passionsblomman skrev 2010-12-15 19:35:04 följande:
    Åh men herreguuuud vad jag blir totalless på patetiska män som absolut och totalt bara vägrar att lyssna nån enda jävla gång!Skrikandes

    Jag bad min sambo-som skulle handla på hemvägen att ta "en pappkartong med orange färg. Det står Libresse på asken och det är trosskydd, inte plastförpackningar med bindor jag behöver"

    Hem kommer han med en blå plastförpackning med de tjockaste och längsta nattbindor som finns. Fråfga på affären var alldeles för pinsamt och det är minsann inte så jävla lätt att köpa sådant där. Nä, men skillnad på papper och plast och på fägerna oregnge och blå är väl rätt tydlig? Och varför inte ringa hem då och fråga? Nej, för "jag vill inte stå bland allt folk och prata om sån´t där"
    Allvarligt talat så trodde jag inte sådant kvalade in under "pinsamt" när man kommit upp i vår ålder, genomlevt ivf-ruljansen och allt annat som tillhör vardagslivet.

    Jag är helt övertygad om att han köpte fel med flit och vilje i förhoppningen att jag ska låta bli att sätta upp just den varan på inköpslistan fler gånger.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Exakt samma sak hände mig för ett par månader sen, fast då var det färgen rosa som tydligen var svår att identifiera.
  • Telis
    fru AM skrev 2010-12-15 19:45:08 följande:
    Min erfarenhet av att uppfostra smabos/män är att ge dem MER ansvar på de områden de misslyckats.

    Efter att min man nästan fått oss att missa planet hem från Italien för att han glömt sitt pass på ett hotell LÅNGT borta så fick han bli ensamt ansvarig för våra resehandlingar  på alla resor i evinnerlig tid. Då MÅSTE han ju skärpa sig. Det hade annars varit enkelt att tänka "nehej men då får väl JAG ta han dom passen (också) i fortsättningen" ...
    Vilka nerver du måste ha, AM! Det hade jag aldrig pallat, min man är notoriskt disträ, tänk professor Kalkyl, så jag släpper aldrig ifrån mig min biljett och mitt pass. JAG ska iallafall komma hem.
  • fru AM
    Telis skrev 2010-12-15 19:51:46 följande:
    Vilka nerver du måste ha, AM! Det hade jag aldrig pallat, min man är notoriskt disträ, tänk professor Kalkyl, så jag släpper aldrig ifrån mig min biljett och mitt pass. JAG ska iallafall komma hem.
    Jo jag vet - jag brukar kolla i smyg att grejerna är med ... Men maken ska tro att han har hela ansvaret. Tänk om jag tog på mig allt han inte kan hålla reda på ... jag skulle få gå dubbla skift och klona mig själv.

    Och vem tar Televinkens pass?  
  • fru AM

    Men det är nästan sjukligt. Ger man min man en papperslapp - det kan vara en inköpslista, en kassakåpskombination till Fort Knox eller den enda lappen med ett jätteviktigt telefonnummer .- så har han slarvat bort den inom fem minuter. Det är magiskt.

  • fru AM

    Vi vill ha Smint-uppdatering! Det är lite därför jag är kvar här ju! Snart väntar soffan och julens traditionsenliga visning av Love Actually med kärleksgodis, whisky och julmust!

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!