• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • Telis
    passionsblomman skrev 2010-12-15 16:38:41 följande:
    Bra Mugglan! Förresten så undrar jag o  det där ämnet som gr så ont i en kanske ändå kan vara skönt om någon berör-i rätt sammanhang och på rätt sätt. Som att jag tycker det är en oerhörd skillnad på om någon frågar. "hur tänker ni runt barn? Är det något ni funderar på?" Eller som för oss då, "Har ni tankar på fler barn eller känner ni att ett är det som passar er?" Jag menar, de som är mina vänner bryr jag mig ju om hur deras liv och tankar och längtor ser ut även när det gäller just familj och barn och vi har ju alltid pratat om de sakerna innan, så jag vill kunna undra-även om det är att beröra något som gör ont. Även andra ämnen kan ju svida och smärta. Och säger folk att "ursäkta om jag petar i något som känns för privat" så tycker jag itne det gör något om de frågar.
    Det är skillnad när folk bara kläcker plattityder och fraser som att "jaha, borde ni inte skaffa syskon" "Vore det inte dags för en liten flicka också" "Ska ni verkligen bara vara tre i det där stora huset" osv. DÅ blir jag illa berörd. Eller när folk bara pratar om att "skaffa"i största allmänhet.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Håller helt med! Jag tyckte alltid att det var svårt att vid en middagskonversation säga att "vi vill gärna ha barn men det funkar inte" men däremot hade jag inga problem att berätta om det om någon frågade. Så länge dom frågade på ett bra sätt precis som du säger.
  • smint

    BS: Nej sambon märkte inget i morse när han lämnade, men jag märkte iaf på 2 av pedagogerna när jag hämtade att dom inte var på sitt vanliga humör.. Man lär sig snabbt hur folk är till sättet... Jo vi har förskola i samma koncern..

    usch nej vill att klockan skall bli 18 nu så jag får veta vad det är..  Tack för alla tankar, återkommer när jag fått veta.. 

  • passionsblomman

    Telis, ja men precis! Och det kan ju för övrigt kännas precis lika vidrigt när folk går an om "jaha har du fått något jobb än då" eller som någon sa till mig "är det inte på tiden att du skaffar dig ett RIKTIGT arbete" (det var när jag jobbade på 7-11 vilket givetvis inte är ett riktigt arbete.) Det är inte så säkert att man har större lust att avhandla sin misslyckade karriär eller ångesten runt att vara arbetslös HELLER vid ett middagsbord när man gått ut för att äta och umgås och helst inte tänka så mycket på vare sig sin barnlöshet eller arbetslöshet. Det gääler säkert detsamma för singlar som "borde träffa någon snart", eller för par osm kanske faktiskt inte allas förtvivlat föröker utan inte vill ha barn.

    Bättre att fråg på ett sätt där man känner att man faktiskt kan avböja att prata vidare om saken. För det känner jag ofta, att säger jag "det där är inte ett ämne för allmäna åsikte och diskussioner just nu"-vilket främst gäller mitt yrkesliv för egen del och för närvarande, så tycker folk att man är onstig och håller inte alls tyst utan börjar med "jamen jamen".

    Då vill man ju skrika istället! Hallå! Bara för att jag inte är i läge att diskutera mitt jobbsökande och mina karriärsplaner, så betyder det naturligtvis inte att jag inte HAR några tankar och drömmar. Bara att det inte är läge att BABBLA om det just nu. För att det är privat, eget och skört, och i en fas där det behövs lugn och ro och jag inte vill ha goda råd eller har några färdiga svar att leverera till undrande släkt och vänner.

    Jag har för stunden isåfall lättare att prata om min sorg över barnet vi inte fick, än jobbet. Men det är så självklart att man ska prata jobb, så det är ingen som ens tänker på att det dessutom kanske gör jvligt ont att höra om befodringar, lönelyft och headhuntande likväl som om graviditeter, just när man själv kammar noll och mindre än det. I synnerhet när folk gnäller om hur jobbigt de har det på sina 30 000 tkr jobb och hur lite semester man har. Jag får lika stor lust att säga "vi kan gärna byta" som man kan känna när folk "bara klagar" på sina graviiditeter eller på hur hemskt det är att ha småbarn.

    Egentligen fattar man ju att allt i livet har sina sidor, men när något är viktigt och svårt för en själv blir man ju mer benägen att reagera på vad andra säger. Väldigt sällan är ju saker på allvar illa ment, men det kan vara desto mer tanklöst istället.
    Sedan kan man ju inte stänga av sitt eget liv och låta bli att prata om det som berör och engagerar, gläder och smärtar en själv bara för att någon annan har motsatt situation heller....


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • sweetstreet

    PB,
    jag tror som du att vi alla lite till mans har sådana där "problem" som det gör ont när folk taktlöst petar i. Men för den skull måste man som du säger, inse att folk omrking än är uppslukade av sina egna liv och inte kan stanna upp helt endast p g a hänsyn till andra. MEN om man står varandra hyfsat nära och anser sig vara  vänner eller åtminstone ha en lite mer nära relation än bara "mingel" på en fest där man iten känner fler än värdparet. DÅ bör man kanske fundera lite mer över vad eller speciellt HUR man säger saker.

    Detta med jobb är ngt jag verkligen funderat mycket på. Jag har också varit arbetslös även om det var endast ett drygt halvår innan vi flyttade hit men det var ändå jobbigt med tanke på att det mer eller mindre alltid pratas jobb! I Sverige jobbar dessutom nästan alla (som ej är arbetslösa eller pluggar) så det är liksom inga andra som inte har ett jobb. Här i USa finns ju flera framförallt mammor som är hemma, men det finns ju itne i Sverige. Så det är mycket i det sociala umgänget som kretsar kring just jobbet.
     

  • BrudSommar2006

    Nu är klockan sex och Smint är på sitt möte. Undrar så vad det kan vara.

    Idag fick alla på makens jobb ett mail där de på grund av det kraftiga snöfallet som väntas komma ombads kolla att markiserna utanför just det fönster de satt närmast var ordentligt infällda. Det är första gången det har kommit ett sånt mail så det verkar vara otroliga mängder snö som väntas över Stockholm?

  • passionsblomman

    BS, de varnar på nyheterna att man ska hålla sig ifrån trafiken och hålla sig innen om maninte absolut måste ut imorgon. Det väntas uppåt två dec snö i stora delar av landet. Alla skolbussar på Öland ställs in imorgon och stark vind i kombination med mycket kraftigt snöfall väntas ställa till stora problem över landet. Här där vi bor derkar det bli galet mycket och jag tror de sa över Sthlm också.

    Jag undrar väldigt över Smint fsk-möte också....


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • fru AM

    I väntan på rapport från förskolemötet ...

    Angående min pappas/Pippis pappas båt. Att ha en skuta/stor träbåt är verkligen ett åtagande som man troligen inte överblickar från början ... Vet inte hur många miljoner min pappa och hans kompanjoner plöjt ner i de båtar de ägde tillsammans. Min pappa sålde "Pippibåten" på 70-talet (sedan sjönk den ett par år senare under en storm i Medelhavet) och han och några av hans kompisar köpte en mindre båt (bara 20 meter) i katastrofalt skick för ca 15.000 (1978 tror jag). Men som sagt kostade det multum sammantaget (+ alla arbetstimmar (10 år)) att få den i segelbart skick. Och vilken påfrestning för förhållanden en sådan båt är. Om inte båda i paret är med på det och lika intresserade så är mitt råd att skippa det hela. Vilka slitningar i relationerna för båtens delägare man fick bevittna under de där åren ... och jag var ju ändå bara ett barn när de köpte den.

    (och PB: den senaste båten min pappa hade (den "lilla") köptes av 4-5 killar från Oskarshamn och där ligger den så vitt jag vet nu. Ljusblå dansk fiskekutter. Om din sambo är nyfiken på båtar alltså )

  • Fru E

    AM-spännande läsning

    I väntan på maken funderar jag på om jag ska ta mig i kragen och koka PBs kola eller leta en skänk till köket som inte kostar skjortan

  • Fru E

    Måste bara hitta termometern först i någon av kvarvarande kökskartonger

  • BrudSommar2006

    PB, i så fall tycker jag det där stället ni var på verkar trevligare! Vi har biocheckar som går ut i mitten på januari och nu funderar jag på om vi skulle försöka få biobesök + middag avklarat när vi är på Öland för innan jul tror jag inte att vi hinner. Jaja, vi får se hur det blir men Öland skulle nästan vara lättare för mina föräldrar då vi alla bor på samma ställe.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!