I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Bruttan, OMG!

Jag hoppas alla trådmakar som har det tufft får den hjälp de behöver omedelbums, så att deras fina fruar får den avkoppling och uppskattning som de behöver.

Oh, undrar hur det går för Villemoa??

Bruttan: säger jag bara!

Undrar osså hur det går får villemoa....på fejjan är det osså ett tag sen hon skrev...börjar bli lite nervös.......

Daa har väl inte heller varit inne idag? Hur är det vännen?

Nyvaken. Efter en lååång tupplur. Känner mig inte som en zombie, så jag antar att det behövdes.

Inget från Villemoa än, alltså? *börjar nästan bita på naglarna*

Tack för rapport, Bruttan!

Lanovia: så jobbigt för dig och maken. Hoppas du får tag i någon som kan hjälpa honom och er snart.

Bruttan: skönt för din make att komma till lite insikter. Tack för helg-rapporten.

Flamman: en riktigt schnygg helloween-brud 

Ingis: jobbigt med bihålorna och huvudvärken.

Här är en annan borttappad tant... Jag tror inte att jag behöver presenteras, för jag är ändå en tant som läser snarare än en som skriver i trådar. Men jag läser tråden här, ska ni veta! Vill ju veta hur det går för mina tantpolare! Tänker på er. *vinkar*

Nu manades jag ändå att skriva av Lanovias inlägg, om hennes man. Anledningen till att jag försvann ur tanttråden i våras var att även jag hade ångest. Jag vet inte varför det kom, det bara gjorde det. Ångestattacker som hindrade mig från att sova och äta när det var som värst (men inte jobba, på jobbet mådde jag alltid bättre). Riktigt svår ångest hade jag bara ibland, men däremellan är man så förskräckligt rädd för nästa attack och vill till varje pris undvika den. Jag tror det är så man utvecklar tvångsbeteenden... Jag utvecklade en fobi, för något jag hakade upp min ångest kring.

Just nu går jag i kbt för att få bukt med fobin. Ångesten fick jag aldrig någon hjälp med, för jag märkte själv att den långsamt blev bättre - fast väldigt långsamt, några månader var riktigt hemska. Nu är den nästan borta.

Lanovia, jag kan inte ge dig några råd, eftersom jag saknar kompetens och jag vet ingenting om din mans situation. Men jag vet det här: ångest i sig är _fruktansvärt_, men känslan i sig är inte farlig. Den går över varje gång. Att minska rädslan för ångesten har varit viktigt för mig, och kanske även för din man.

Hoppas på att det blir bättre snart!

Rapport från Villemoa:

Frökern Puerto ligger numera som hon ska

Villemoa kommer in ikväll och uppdaterar!

Duktiga duktiga Puerto! Nu håller du huvudet neråt så du kommer ut snart

Yes! nu kan jag gå hem med lugnt sinne...

på er alla