Livets toppar och dalar

Godnatt från virrmajan...

Cicci, jag tycker du fick klok feedback av din make. Egensemester på hemmaplan är inte att förakta. Tycker det låter som om hjärtat talat-ganska högt också.
Kram på dig!

Mammor, vad sägs om det här:

www.brollopstorget.se/Forum-2-18/m3833003.html

Vill man bli tonårsmorsa alls egentligen?

Hörni, programmet igår om vaginorna....

...ni måste faktiskt se det tycker jag!

Det var väldigt mycket att fundera över för vilken kvinna som helst. Det finns väl säkert på TV4´s webbTV gissar jag. Har ni inget annat för er nu på morgonen så tycker jag ni ska leta rätt på det. "Den perektaa vaginan" var det väl det hette tror jag.

Cicci: stort lycka till på intervjun idag! Coolt att du fick så snabb intervju. Jag tycker också det låter som att stanna hemma och bara ta det lite lugnt med ansiktsbehandling (kanske egenlunch på stan?) mm är det rätta, klokt av din make. Jag har glömt skriva det men det är så bra att ni går till familjeterapeut och att det har förbättrat relationen! Bra att ni gör det lite kontinuerligt (en gång räcker ju liksom inte). Jag har sagt det tidigare men säger det igen: jag har kompisar där jag är helt övertygad om att de skulle varit skilda idag om de inte gått till familjeterapi.

MSW: kan du inte åka buss till festen och taxi hem? Ev kan du dela taxi med ngn?

Porchez: ja som jag förstått det så får man mindre rynkor av fet hy. Det är förresten ofta så att första gången hos en terapeut går åt till att dra hela historien, först nästa gång kan man börja jobba med det. Det låter som att det är väldigt bra att du har tagit tag i detta!

Just för tusan! Lycka till Cicci!

Nu lite bilkörning, för att reda upp saker sambon glömt.
Som att bilen skulle till verkstaden idag tex.

Lycka till Cicci!!! Och skönt med semester på hemmaplan.

Maken kom hem igår efter en träningskväll med grannen (det var första gången) och sa bara "du hade rätt" och jag visste med en gång vad han menade ... att grannen + fru genomgick IVFer för att få sin dotter - sju stycken!!!   Men jag kan mycket väl tänka mig detta om henne ... järnladyn som var så ilsk när han var gravid och uppenbarligen även när hon genomgick IVFerna (berättade hennes make). Självfallet dök då tanken upp igen om gav jag upp för tidigt? Frågade maken som övertygade mig om motsattsen.

Sen bestod min kväll om adoption för adoptionstidningen som kommer ut någon gång i kvartalet från AC kom igår. Läste där om åldersgräns på 43 år och att man vill förlänga medgivandena från 2 år till 3 år ... vilket innebär att man skulle kunna adoptera upp tills man är 46 år. Hmmm... om detta skulle ändras så finns det ju hopp för oss om ett syskon (om vi orkar och vill).