Livets toppar och dalar

Nähä, ska kanske avsluta monologen... Återkommer imorgon istället, tänkte jag skulle försöka hinna med att vara lite mer aktiv i tråden i höst...

Kram & gonatt

September;

Nej du var inte för hård!

Handling<jag springer ifrån mamma i affären.

Reaktion<mamma blir rädd och arg och får nog.

Konsekvens<vi åker hem.

Prislapp<det blev kanske inte värt vad det kostade att springa iväg.

Resultat<stor chans att framtida springningar kan minska och om/när de inträffar kan påminnelse göras om tidigare konsekvenser.

Hur annars lär sig barn? De behöver öva impulskontroll runt saker som är farliga/skadliga /oacceptabla. Och att springa ifrån sin mamma ute på stan är alla tre sakerna.

KJag tycker det var jättebra att du åkte hem. ÄVEN om det vore så att du bara tappade lusten/orken. De fattar faktiskt sådant med"nä, för nu blev det så skittråkigt och jobbigt allt det här, med springbarn och allt, så nu ändrade jag mig och vill inte göra det här längre"

Du är så klok, PB - när du skriver sådär tydligt, då ter sig allt så himla logiskt & helt rätt! Tänkt om man kunde vara så klarsynt lite oftare

Gomorron förresten!

Kul att se dig här, Izzie! Hoppas du haft en fin sommar!

September - vår E pratar också mycket och bra, vilket hon också kunde tidigt. Jag vet inte hur många gånger jag deppat och undrat om man krävt för mycket och om man ställer för höga krav!

En av slutsatserna jag kommit fram till är att det dåliga samvetet nog följer en hela tiden som förälder. Man älskar sitt barn så mycket och det finns alltid och kommer alltid att finnas saker man kunde/skulle vilja har gjort/göra bättre. Och man kommer aldrig att lyckas fullt ut med det. Men så länge man försöker och gör sitt bästa så ofta man orkar och ber om förlåtelse och förklarar när man misslyckas är man ändå den bästa mamman för sina barn tror jag. Även om barnen är för små att förstå allt man säger förstår de känslor och känslostämningar så mycket bättre än vi kan ana tror jag.

Och testar gränser gör ju alla barn, vårt jobb är att se till att de kommer ut på andra sidan med livet i behåll, eller iaf så oskadda som möjligt.

Godmorgon, kloka diskussioner angående uppfostran tycker jag, precis som PB skriver måste det bli konsekvenser av handlingar. Straff är något helt annat, och att att lämna lekrummet ser inte jag som ett straff utan som en konsekvens. Det är helt naturligt att tålamodet emellanåt brister som förälder, och om man ibland säger eller gör något som man sedan ångrar så tror jag inte att barnen någonsin är för små för att efteråt förklara för dem varför man överreagerade och be om ursäkt. Att gå omkring och ha dåligt samvete är inte bra för någon

Nenne - förresten, får du inte gå på några fler överburenhetskontroller? Här går man varannan dag på specmödravården tills 42+6.

September: Vinterskor: jag gillar märket Superfit som gör smidiga, lätta skor och stövlar. Minns inte vilka Livia hade förra året - antingen var det  Superfit eller en variant av Viking som var som en goretexstövel som bara var att kliva i. Bra skor tex här: http://www.barnskospecialisten.se/webbshopen.aspx?mn=Vinterskor&mnid=5&page=3

Nu ska jag ta mig ett bad!

Godmorgon förresten!

Haha, smint - lika bra att du kliver in i stugvärmen du med, om du hängt här så länge & har sådan stenkoll på oss
Om du vill förstås!

Nämen dra på trissor – hej Izzie!!!!! Hoppas du kan vara mer här i höst!!!!!

PB – men jag SÄGER ju det, du har ju svar på alla situationer som man förstår! Guru!

lunagarden – i morgon ska vi på kontroll, 42+0, därefter vet jag inte. 

AM – ÅÅÅH bada för mig med!!!!!