• MSW

    Livets toppar och dalar

    I den här tråden har det "tjötats" en hel del genom åren (planeringen för nästa sommars femårsjubileum har redan påbörjats), allt eftersom har den gått från att vara en "hur vet man att man är gravid"-tråd till att bli en vänskapstråd!

    Här avhandlas allt som rör barn/familj, resor, internet shopping, tråddejter, husdjur, god mat/bak och allt annat man kan tänka sig! Och vi både gläds och gråter med varandra!

    Trots att vi är utspridda över hela Sverige (mer eller mindre) så blir det en hel del olika tråddejter i olika konstellationer!

    Tempot är för det mesta högt och det kan nog vara lite svårt att hinna med/komma in i tråden, men vi välkomnar alla, men vill då gärna ha en någorlunda presentation, typ var man bor, var i barnkarusellen man befinner sig, skostorlek och vilken favorit choklad man har och vad mer man kan tänkas vilja dela med sig av!

    Då kör vi!!

    Förra tråden finns här: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3733191.html

  • Svar på tråden Livets toppar och dalar
  • viktualia
    kängu skrev 2010-09-28 20:52:05 följande:
    Snigeln förresten, inte fasen får en höggravid kvinna släpa piano??!!
    INGEN borde få släpa pianon!!! Och om nån till äventyrs vill ha ett astungt, svart, jättevackert piano kan ni få anmäla intresse!
  • snaily

    Maken har nån smart plan på gång som innebär minimalt med lyftande, tydligen. Jag har hela tiden sagt att jag gärna vill ha pianot men är inte beredd att anstränga mig för att få hit det. Mina föräldrar är i alla fall överlyckliga över att bli av med det! Och vi kommer få ett trångt vardagsrum... undrar hur lång tid det tar innan vi ångrar beslutet?

  • FruCicci

    Snaily, våga inte ångra er nu! Det är en fantastiskt vacker möbel!
    Ynglet kommer nog gilla det om 1-2 år med

  • viktualia

    Snaily - hm... i vår familj har vi inte kommit så långt som till beslut... pianot bara står där.. för att pappa är sentimental.. hm...

  • passionsblomman

     


    FruCicci skrev 2010-09-28 19:24:46 följande:
    Men fy vad otäckt,k 4 år var nog det värsta jag varit med om i Sverige, såg ett program från England där det handlade om barn som var älddre som ammade. Jag tycker det är apäckligt!Jag var knäckt när Louise inte ville sluta natt amma förrän hon var 14 månader, tyckte det kändes förfärligt.Alla gör som de vill, men jag kan inte med att se stora barn ammas offentligt iaf 1 år är rimligt för mig, sen har de ju munnen full med tänder och kan äta mat!

    Cicci, jag ser att du läst mer efter att du ber mig rycka upp mig...Jag hoppas jag kan stryka den uppmaningen då.  

    För jag tycker verkligen på allvar att det behöver finnas en lite vidare norm för vad som är normalt, bra och sunt än vad det allmänt känns som att det gör. Och det som gjorde mig ledsen är mitt helhetsintryck av din åsikt och vad jag tolkar att du säger i det här inlägget, nämligen att allt över ett år egentligen är på gränsen till äckligt.
    Kanske tolkade jag det alldees fel, men det är ju faktiskt det som står där. Och det gör mig som sagt beklämd och ledsen att man ska behöva skämmas över att amma till upp i tvåårsåldern.
    Jag förstår inte vad tänder eller något annat har med saken att göra.

    Jag har HELA tiden både i den andra tråden och här pratat om att det gällde kommentarerna runt en tvååring (för det tycker Pullan i den tråden var sjukt äckligt, det med) och att amma offentligt är inget jag blandat in i det hela öht.

    Amningen har ju äldre barnet blir mycket lite med mat att göra. Även i U-länderna skulle jag tro. Vätska och vitaminer osv javisst, och det kan vi ersätta från start i Sverige, men för min son och mig var det absolut mer en närhet och trygghetssak. Och det var på kvällen , när vi varvade ner efter dagis och skola och inte hade setts på hela dagen. Att det drog ut på tiden för oss, hade bla att göra med att dagisinskolning och skolstart sammanföll och den jätteförändringen i våra liv gjorde att jag inte bröt även amningen eftersom jag tyckte förändringarna var många och stora nog ändå. Så det fick ta några månader extra.

    Det jag tycker är att det är så förbannat snävt allting och jag tycker det finns anledning att själv, som Svensk ganska ofta fundera över hvarifrån ens egna uppfattningar om vad som är "normalt" egentligen kommer.

    Vi lever i ett samhälle där kvinnor förväntas återgå till arbetsmarknaden inom ca ett år och där pappan helst ska vara hemma from 6 månader. Självklart präglar det hur vi ammar och hur vi därmed ser på hur länge"man" väl "ska" amma.

    De här snäva ramarna för normalitet finns på så otroligt många andra områden också.

  • FruCicci

    PB, jag trycker du tolkar fel och jag tycker verkligen att du går över gränsen!

    Tyck vad du vill, men jag reagerar starkt på hur du ressonerar.

  • snaily

    Cicci
    Nejdå, tänker inte ångra oss, bara transporten går som tänkt bara. Fast så snyggt är inte det pianot tyvärr, rätt litet och ful brun färg.
    Men jag ser framemot att återuppta lite pianoklinkande igen, har inte spelat nåt alls knappt sen jag gick i gymnasiet. Var aldrig särskilt duktig tyvärr, men tycker att det är lite skoj och behöver ju nåt att pyssla med om dagarna nu i höst.

  • kängu

    PB- håller inte med dig om att normen att pappan ska vara hemma från 6 månader. Min man var hemma från 6 månader och vi fick otroligt mycket negativa kommentarer på det och de flesta verkar tycka att det var superkonstigt och kommenterade just amningen etc. 


    Nåväl det var en parantes i ditt inlägg, men jag tror faktiskt att det finns mycket annat som påverkar (mer) hur länge det anses OK att amma än just detta. Jag upplever ändå att de flesta mammor runt mig ammat upp till ca ett år.

  • FruCicci

    Jag pratar utifrån MIG vad om är fel för mig, men visar respekt inför vad andra gör för val.

    Om du ville ha den närheten med din son, fine, jag säger inte att det är fel eller äckligt!

    Jag hade valt att göra annorlunda. Jag varvar ner mina barn med bad, film och annat, och det hade jag gjort även om det var omställningar.
    Jag skulle inte vilja amma så länge oavsett.
    Det handlar inte om samhällets syn - det handlar om MIG!

    Sen tycker jag fortfarande att det är mindre naturligt att amma en 4 åring om de så är ofentligt eller ej.

    Tänk om jag skulle bli ledsen för att du inte accepterar det!
    Snacka om att göra en HÖNA AV EN FJÄDER, så jäkla onödigt.

    Men jag beundrar dig för att du orkar skriva ner både här och i de andra trådarna hur du upplever det. För alla har rätt att uppleva det på olika sätt (vi lever i en demokrati och tycker som vi vill). Du formulerar dig jätte bra!
    Jag önskar du kunde se det lite mer på mitt sätt, så som du vill att jag ska förstå ditt (Vilket jag gör nu).

    Amning för mig handlar om mat, närhet och trygghet också, men i takt med att mitt barn blir större så ger jag det på annat sätt.
    Tack gode tid för jag gick ner tillräckligt när jag ammade.

  • kängu

    Jag har snarare upplevt att det finns en amningshysteri- dvs att alla måste amma (till varje pris), att man ska amma länge (minst upp till ett år) etc, att man som mamma ska vara hemma länge... Kanske beror på var man bor också iofs- men mest kommentarer fick jag nog på jobbet i större staden (där jag började när Ru var 6 mån) så det har inte bara med det att göra.


     

Svar på tråden Livets toppar och dalar