• BrudSommar2006

    Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

    Sedan 2006 har vi som hänger här försökt lista ut hur man märker när man är gravid och om ett efterlängtat plus möjligen är att vänta. Vi kan inte vara speciellt smarta för vi är inte ett dugg närmre en lösning på problemet nu än då och ändå ger vi inte upp.


    Nåja, se till att få tummetotten ur nu och hjälp oss komma upp till de nästan 12 000 inlägg vi kom upp till nu sist. 


    Jag har förstått att man helst ska uppge skostorlek, favoritchoklad, var i landet man bor och hur det står till på barnfronten för att börja hänga här med oss men jag vet inte jag, jag tycker att det går lika bra att skicka en slant direkt till mig.


    Hursom, här diskuteras hus och hem, resor och relationer, goda drycker och fester och så klart när nästa trådträff kan tänkas inträffa och var. Har man väl gett sig in i diskussionerna här så kommer man aldrig loss.


    Välkomna!


    Här finns förra tråden: 


    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3651505.html

  • Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
  • Tinga

     


    passionsblomman skrev 2010-07-08 16:16:18 följande:
      Nej. Men jag har städat bilen. Den är JÄVLIGT ren nu.

    Jag brukar springa en runda när sinnet rinner på mig. Att utmatta sig fysiskt tror jag är ett bra sätt att hantera känslor, så bilstädning var säkert en bra sysselsättning.


    Jag kan se genom dina svordomar i inläggen att det verkligen pyser frustration ur öronen på dig. Jag är själv likadan; använder inte så mycket svordomar i vanliga fall, men ibland måste man få använda de där fula orden - rejält, dessutom.

  • Lapinette

    pb - du får ursäkta men mitt i all din bedrövelse så börjar jag skratta (att du tvättat bilen).... försöker sluta. Så ja, usch och fy! Visst är det en jäkla press att alltid prestera på utsatta datum och försöka månad ut och månad in. Har ni någon gång tagit ett break och bara försökt att leva? Skit i de jävla stickorna och försök att nå varandra och ha sex spontant.

  • passionsblomman

    Tinga, Ja, det är det som är Gränsen. Jag brukar vanligtvis röja ur i mina själsliga vrår ganska rejält och omgående, men det här har ju pågått i många år vid det här laget och medan man håller på så undviker man väl helst att bryta ihop. Men nu bröt det utan att jag kunde göra något för att hindra det.
    Och jag vet att det inte är farligt-kanske tvärtom livsnödvändigt, men roligt är det inte.
    Och just när det händer känns det inte som om man någonsin kommer att bli glad mer.

  • Lapinette

    Skickar stora kramar till pb! Men nu måste jag slänga ihop datorn för maken kommer och hämtar mig. Tittar in i kväll! KRAM

  • Piggelin1

    PB, usch, sitter här med klump i halsen & tårar i ögonrån - det låter rent ut sagt ÖVERJÄVLIGT! Ingen förtjänar att må så! Har ingert vettigt att säga mer än att jag skickar ett oändligt antal kramar via cyberrymden

  • MSW

    Pb: jag skickar bara en stor kram, och en axel att luta på, mer vet jag inte.. *kramkramkramkramkram*

  • Piggelin1

    Hattis - jag träffade en kopmpis häromkvällen, som berättade att hon var gravid & hon hade blödningar av & till de första 10 veckorna & varit inne för det flera ggr. Nu är hon i vecka 12 & allt är tydligen OK, så jag håller verkligen tummarna att det är ngt liknande för dig. Kram

  • nennesjuttioåtta

    PB, älskade PB! Det var ingen liten pyspunka det där, mina flätor står rakt bakåt! Förstår att du är frustrerad, det är en jävligt jobbig situation det där förbannade ÄL-sexet, vet inte vad jag ska säga... Nä, jag har inget bra. KRAAM!!


    Förlåt, men jag skrattade också högt åt att din bil är så ren och fin nu!

  • passionsblomman

     


    Lapinette skrev 2010-07-08 16:21:41 följande:
    pb - du får ursäkta men mitt i all din bedrövelse så börjar jag skratta (att du tvättat bilen).... försöker sluta. Så ja, usch och fy! Visst är det en jäkla press att alltid prestera på utsatta datum och försöka månad ut och månad in. Har ni någon gång tagit ett break och bara försökt att leva? Skit i de jävla stickorna och försök att nå varandra och ha sex spontant.

    Skratta du, det är helt OK med mig...
    Jag vill påstå att vi levde och bara tog det piano med alltihop alldeles för länge. "det blir när det blir" var vårt mantra länge. Jag tog inte till stickorna förrän jag började fundera på om jag inte hade nån koll alls på min kropp eller vad det var frågan om.
    Så dags i livet var jag redan på väg att bli rätt gammal. Jag ldsnade på stickhelvetesprocedurerna rätt snabbt, men visste ju då att det var väldigt oregelbundet. Däremot visste jag inte att det fanns hjälp att få. Jag trodde verkligen att hade man ett barn redan så fick man inte göra något för att få fler via vården. Alltså ringde jag ingen förrän de i andra bebistråden här tjatat hål i huvet på mig. Sedfan rullade ju inseminarier och hela faderullan igång snabbbt som satan bara för att det ju nu är bråttom som fan enligt mina värden.

    Däremot har vi mellan inseminarier och ivf:er och allt vad det nu varit skitit helt i vad vi borde och inte borde i sängen. Jag har inte haft några stickor och dessutom måste jag säga att jag faktiskt nästan glömde bort att vi ju inte är stympade elelr så, trots att min eda öppna äggledare ger oss dåliga odds ihop med min ålder och allt. Så det har inte varit någon ÄL-jakt på det viset på länge.
    Men nu känns det som att allt bara kom ikapp mig och lades ihop i en stor jävla hög.

    Och längtat har jag ju gjort, hela tiden. Alla åren. Från att jag bara sa till folk" jo det hade varit roligt med fler barn bara vi bodde lite större" till att man numera skulle kunna slå ner folk som pratar om att slappna av. Så det blir många år av längtan. Särskilt när jag redan när sonen var i magen, visste att jag ville ha mer än ett barn. Nu är han nio, snart tio år. Det är mycket längtan som ryms i dem. Och så frustrerande lite av möjlighet att välja och bestämma själv.

Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen