Barnfritt utan mer tjafs tack

Oj, här tappade du mig helt. Innan var jag beredd att hålla med dig till viss del men att jämföra ett barn med en hund är faktiskt riktigt dumt.

Et tbarn handlar inte om prioriteringa eller det är en prioritering som INGET ka nvinna mot. Finns inte ett bra barnvakts alternativ så finns det inget, inte ens mitt egna bröllop som kan få mig att lämna dottern.

Jag är ledsen men detta var bland det dummaste jag läst på länge.

Jag jämför inte barn med en hund. Det jag menar att alla prioriterar olika. För en person är hunden lika viktig som barnet är för någon helt annan person. För vissa personer betyder jobbet allt. Det jag egentligen ber om är lite perspektiv på att barn inte är allt för alla.

Hoppas att det blev tydligare och att du inte känner att detta var ett "dumt" ilägg...

Då är jag nog med lite bättre.

Det jag reagerar på är devisen "barnfritt utan tjafs" men det gäller på något vis bara gästerna. För brudparet verkar det vara frittfram att tjafsa på om gästernas verkliga anledningar, deras prioriteringar och hur de väljer att leva sina liv. Dubbelmoral kallar jag det. Väljer man barnfritt så får man ta att det kan ställa till det för gästerna och att vissa inte kan komma. (Märkväl att jag tycker dock gästerna ska ha så mycket hyfs själva att de respekterar att det är banfritt och stannar hemma om de inte kan komma)

Jag vill mena att ett bröllop är det största som händer för brudparet men inte för andra och det för med sig att man måste vara förberedd på att andra inte prioriterar det lika högt som en själv.

Min syster var nära att inte kunna komma på mitt bröllop.(men det löste sig) Hon hade inte råd och behövde jobba. Tråkigt, självklart men kan jag bli sur över det? Aldrig! Jag har inte rätten att utvärdera hennes prioriteringar och hennes privatekonomi. Kan hon inte så kan hon inte. Jag och min sambo har valt att gifta oss nu, hon har inte kunnat styra över varken tidpunkt eller plats och har hon då inte råd med det vi vill göra så är det så.

Jag litar på att hon gör sitt yttersta för att komma och så får jag förhålla mig till det.

När det gäller barn så är det yttersta många kan göra att försöka in i det längsta att hitta ett bra barnvaktsalternativ. Ett alternativ som barnet mår bra med och kan klara av. Men finns inte det, ja då blir man hemma.

Vill bara flika in...

En av mina väninnor har med sig hunden överallt. Hon har inte barn. Hon har till och med sagt att hunden är som hennes barn. Hon har gjort slut med killar för hundens skull och skulle mycket väl kunna tacka nej till ett bröllop om det körde ihop sig med hunden. Hon har aldrig hälsat på mig efter att jag flyttade till Norrland eftersom hon inte vill att hunden ska vara utan henne i flera dagar.

Vid barnfritt:

Antingen kan gästerna skaffa barnvakt och kommer eller också kan de inte skaffa barnvakt och måste vänligen tacka nej. Helt OK. Det jag tror Rufsas menar är att det finns folk som blir sura för att deras barn inte är bjudna. Det har ingenting att göra med om de kan få barnvakt eller inte. Vi har kunnat läsa detta i flera trådar här på BT. För inte så länge sedan satte en svärmor sig på tvären och ville inte komma för att hennes barnbarn inte var bjudna!

Om man får en inbjudan där det står "barnfritt" kan man tacka nej på ett vänligt sätt om man inte kan skaffa barnvakt eller av olika skäl inte vill lämna barnen hos en sådan. Det är omoget att bli sur för att barnen inte står med i inbjudan.

Det håller jag med om. Att tacka nej "av princip" är något helt annat. Det är bara ohyfsat.

Precis så är det för oss. De handlar inte om barnvakt eller ej, det handlar om att de är sura för att vi inte bjuder deras barn för att de tycker att deras barn ska vara med. Mycket mer princip än problematik med barnpassning som inte är relevant i detta fall. Det är det som känns så tråkigt, att någon annan, som inte är ett dugg engagerad i förberedelser eller liknande ändå vill bestämma åt oss vilken typ av fest vi ska ha för att de tycker att det skulle vara "roligt" för deras barn. www.maxiander.se/

Det finns folk som blir sura över att deras barn inte får komma & det finns brudpar som blir sura för att gästerna inte kommer pga sina barn. Tycker båda ståndpunkterna är lika fel.

Hade vi valt att ha ett Barnfritt bröllop hade jag räknat med att några med barn kanske inte skulle komma.

Nu har vi valt att ha barn med så nu räknar jag med att någon kanske tackar nej för att dom inte orkar med en massa barn.

Det jag vill ha sagt är att jag aldrig skulle bli arg om någon tackade nej till att komma på mitt bröllop, besviken ja, men inte arg. Man vill ju gärna ha sina vänner där men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Det hela den här debatten går ut på är att vi människor måste respektera varandra och att vi alla är olika med olika prioriteringar (som Rufsas nämt) Gästerna bör (sen att det inte görs är en annan sak) respektera och acceptera brudparets önskan om barnfritt och inte bråka om saken. Liksom Brudparet bör repektera att vissa gäster då väljer att stanna hemma och inte bråka om det. Man kan tycka att människor har konstiga prioriteringar. Men det är i varje människas rätt att prioritera som dom vill vilket bör respekteras.

Sen att det finns människor som helt enkelt inte kan förstå andras ståndpunkter och inte kan acceptera andra som dom är är deras problem och dom människorna är det synd om för dom är fastlåsta i sig själva.

Det är precis så jag menar. Det handlar om när det blir en princip. Och jag blir inte heller arg om någon tackar nej till vårt bröllop, bara besviken.

 

Sorry om jag är så otydlig. Känner mig lite missuppfattad men jag får vara tydligare nästa gång. Det är dessutom mycket med barn i bekantskapakretsen just nu som gör att jag har hornen i pannan gällande detta ämne.

 

Du har rätt FLOTTEN Jag slarvläste...Håller inte med SKuggan