Barnfritt utan mer tjafs tack

Jag förstår verkligen inte den här disskussionen

1. Vill man ha barnfritt ska man så klart få ha det det är brudparets val det är deras dag. Dom kanske inte vill ha sura barn i kyrkan, som skriker för att dom är uttråkade. Dom kanske tycker att det är olämpligt för barn att vistas i alkohols närhet. Eller dom tycker att barn inte bör vara uppe så sent. Kan finnas många skäl.

2. Om någon hellre är hemma med sitt barn än går på barnfritt bröllop ska dom så klart få det. Det är deras val. Vissa föräldrar vill inte lämna sina barn, det finns ofta djupa känslomässiga skäl till detta. Jag hamnar lite halvt i den här kategorin. Jag tar alltid med min dotter om jag får. Kan jag välja att ha henne med så tar jag henne med. Men jag skaffar barnvakt vid sånt jag tycker är viktigt, som t ex bröllop. Men alla vill inte vara ifrån sina barn och det måste accepteras.

3. Om någon inte kan komma på barnfritt bröllop pga att det skitit sig med barnvakt, vilket lätt händer...Barnvakten kan bli sjuk eller ångra sig eller man känner helt enkelt ingen som inte redan är på festen man vågar lämna bort sina barn till. Detta bör brudparet ha förståelser för samtidigt som dom självklart har rätt att bli besvikna.

Summa summarum: Vi är alla människor med rättigheter och man ska ha förståelse för att alla är olika och har olika behov. Sen kan man så klart bli besviken. Förärldrarna som inte vill/kan komma på bröllopet blir besvikna om inte brudparet förstår. Brudparet blir besvikna på dom som väljer att inte komma och dela deras dag. Men sånt får man faktiskt komma över. Acceptera att alla inte ser världen med samma ögon som ni gör (oavsätt om ni är brudpar eller föräldrar) Vissa mammor kan inte förstå föräldrar som vill åka bort från sina barn 1-2 veckor medans andra föräldrar inte kan förstå mammor som vill vara med sina barn all den tid dom kan. Och vissa människor tycker inte om barn alls. Alla är olika, så är det helt enkelt

Eriane: kunde inte sagt det bättre själv

@eriane: helt rätt!!!!! jag tillhör den skaran mammor som inte har problem med att ha barnvakt åt mina små underverk, samtidigt som jag vill dela allt med dom. Har insett att man inte kan göra allt med dom, vill inte utsätta dom för fulla människor, då jag jobbar i en bar sen 6 år tillbaka och vet hur folk kan bli när dom dricker. Vi kommer att så långt det går att ha en barnfri fest på vårat bröllop, men kan inte gästerna hitta barnvakt är det helt ok att barnen är med, då ser vi hellre att dom är med och delar vår dag med barnen än att dom ska behöva avstå. Man kan inte snöa in sig totalt på att det ska vara barnfritt, även om man slappnar av mer utan barn springandes runt fötterna. Våra barn kommer vara med, men sen lämna festen med svägerska och mormor! man gör som man vill och det är en fulla rätt!!!

Förstår hur båda parter tänker och man måste recpektera de.
Vi har valt att ha ett barnfritt bröllop av lite olika skäl:

1.Våra mor- och farföräldrar ( de som finns kvar i livet) kommer på vårt bröllop och de orkar inte med ett bröllop om de är för mycke liv och rörelse omkring dem.
Säger inte att alla barn är bullriga, men ju fler barn destå mera ljud och liv (vilket är de härliga med barn)

2.Barnen får nästan alltid annars följa.
Så att komma i väg och umgås med bara vuxna en kväll kanske kan vara skönt också?

Självklart är de ju upp till var och en.
Men om man säger till brudparet att, Om vi inte får ta med barnen så kommer vi inte, för vi har ingen barnvakt.
(trotts att de kanske är två månader kvar?)

Så kanske brudparet känner de som att de ända sättet att få dela sin dag med sina vänner, är att göra de på deras vilkor.
Och de är väl kanske där de skär sig.
Brudparet känner sig besvikna för att de är deras dag och då ska deras önskan recpekteras.(De är ju trotts allt bara en dag i hela sitt liv de handlar om)
Tycker att de är tråkigt att en vänskapförstörs av ett sånt "gnabb"

Eriane: jag håller med dig helt och hållet.

Vi vill ju ha en barnfri fest med undantag för våra och syskonbarn. Annars hade vi haft 27 barn där, och det är inte den fest vi vill ha helt enkelt.
Och jag förstår verkligen att det kan vara struligt med barnvakt, herregud vi har ju barn själva..ibland strular det ju ihop sig bara.

Men något som faktiskt gjorde mig lite ledsen var en vän som inte tackade för inbjudan eller på något sätt visade någon glädje över att vi ska gifta oss eller att de är bjudna på bröllopet. Istället fick jag en kort och lite syrlig kommentar på facebook så att jag skulle förstå att det är väldigt besvärligt för dem att de måste skaffa barnvakt.

Hur svårt är det att säga tack eller gratulera? Även om de nu inte skulle kunna skaffa barnvakt, så kan man väl ändå visa att man är glad för en annan människas skull, inte bara sitta i sin "föräldrabubbla" och tycka att vi är elaka som ställer till det för dem. De har ju faktiskt möjlighet att tacka nej eller att bara hon går, (det är ju hon som ändå är min vän)