Barnfritt utan mer tjafs tack

Nej nej, det är klart att folk får ha sina egna prioriteringar. Sen kan ju brudparet tycka att det är tråkigt men de kan inte heller kräva att folk skall komma.

Jag tycker att man som gäst och brudpar skall tycka att det är kul utan krav. Annars är det ingen ide.

Väljer man att ha barnfritt måste man kunna acceptera att alla kanske inte tackar ja....även om man tycker det är udda...

Precis

ja, och en sund förälder SKA prioritera barnen.

för ja, självklart ska man i högsta mån försöka fixa barnvakt men det är inte i alla fall det går. Vid en viss ålder är barn t.ex. extra mammiga och pappiga och att under 2 månader vänja barnet vid att vara med en barnvakt är inte alltid möjligt. Det kan även vara så att barnet och den tilltänkta barnvakten inte "klickar" trots träning och då är det inte snällt mot varken barn eller barnvakt att lämna barnet där.
Sen kan det alltid finnas barn som t.ex. har adhd eller rent allmäna problem att relatera till människor och dessa kan oftast bara bli passade av mycket nära människor. Då är det inte bara att ring in en barnvakt. Så man får anta att de som säger att de inte kan komma på grund av barnvakt, helt enkelt inte kan komma!

(och nej, jag har inga egna barn)

Jag ska nu försöka att svara på de ovanstående inläggen...

Eriane, du behöver inte tycka synd om mina framtida barn och hädanefter betackar jag mig sådana meningar. Du vet varken om jag fått fem missfall eller kanske faktiskt inte ens vill ha barn. Man ska akta sig för att förutsätta att alla vill eller kan få barn. Jag har heller ALDRIG sagt vad jag personligen skulle prioritera. Om vi kan höja snäppet på diskussionen vore det bra. Jag reflekterade fritt. För mig handlar det naturligtvis om vilka som gifter sig och hur nära man står dem. Ja, hade det varit min systers bröllop och jag riskerade att få sparken så hade jag gjort det. För det hade visat att min arbetsgivare uppenbarligen inte jobbar med Employer Branding.

Flotten, jag förstår verkligen att du får prioritera och jag respekterar det. Jag försöker återigen komma till de föräldrar som blir sura för att deras barn inte är bjudna. Tycker också att det är viktigt att vuxna får ha sitt liv och att allt inte hänger på barnen.

hernamesiapekka, jag vet att vissa barn har speciella behov, MEN jag tycker allmänt att det daltas för mycket med barn. Det är oftast inte något problem förrän föräldrarna gör det till ett problem. Och detta sker dessvärre omedvetet. Det är inte för intet att begreppet curlingföräldrar har uppstått och används frekvent...

Rufsas: Förlåt om jag missförstod din post men som du skrev lät det som att det var precis så du prioriterar. Bröllop före hund, jobb och barn. Hunden kan väl vara hemma och svälta ihjäl bara gästerna kommer. Barnen kan få skrika tills dom spyr hos en barnvakt bara gästerna kommer. Får mina gäster gå arbetslösa resten av livet är väl det ok bara dom kommer på mitt bröllop.

Du får ursäkta men så lät din post. Nu förstår du kanske att jag blev upprörd som fick kämpa i 5 år för att få min dotter efter ännu fler års längtan efter barn. Ber om ursäkt att jag var hård men jag prioriterar inte på det sättet som det lät i din post som att du gjorde.

För att gå vidare så håller jag fullkomligt med dig om att det daltas för mycket med barn vilket inte leder till något gott. Vilket syns i samhället. Ett par ex: Är på väg hem till en kompis tillsammans med henne och hennes son. Sonen skriker och hon ska i tjugo minusgrader ställa sig och blanda välling åt honom fast det tar 5 minuter att gå hem. Eller ett barn slår ett annat och föräldern säger inte ens till på skarpen. Finns hur många exempel som helt. På överklemande föräldrar men även på föräldrar som inte bryr sig tillräckligt.

Men jag håller fortfarande fast vid min ståndpunkt bra föräldrar prioriterar sina barn framför bröllop.

Åhå detta heta ämne. Innan vi började planera bröllop hade jag aldrig kunnat drömma om att det skulle skapa irritationsmoment, det är ju en underbar dag som planeras som ska firas med kärlek ♥
Men... Ja vi har också detta problem. Känner inte så många med barn men det är tre familjer på vår gästlista som påverkas. Barnen är välkomna till kyrkan och några ska vara näbbar, men på festen vill vi ha barnfritt. Två av dessa familjer med barn är snarare positiva till vår önskan om barnfritt då de får möjlighet att njuta av vår dag ännu mera och inte behöver passa bar och gå hem tidigt pga av barn. Men den tredje familjen bara vägrar acceptera vår önskan och mer eller mindre tvingar oss att låta deras barn komma på festen. Det känns väldigt olustigt och jobbigt för oss att behöva känna såhär. De har absolut inte svårt med barnvakt men de vill ha med sig dem då de tycker det är en viktig dag de vill att deras barn ska minnas. Dessutom så ser deras femåring fram mot festen. Jag blir väldigt sällan irriterad och ser det mesta från den ljusa sidan men det här stör mig faktiskt. Det är väl våran dag? Inte barnens dag?

www.maxiander.se/

Nu har jag varken hund, barn eller ett jobb som jag absolut inte kan ta ledigt ifrån. Det var bara exempel. Men verkligen tack för ditt inlägg. Jag respekterar att du prioriterar ditt barn före bröllop, även om jag har en annan ståndpunkt.

Jag kanske ska förklara mitt agg mot människor som blivit föräldrar och helt plötsligt blivit lite för viktiga för att göra saker:

För ett halvår sedan la en gammal klasskamrat till mig på Facebook. Fine, tänkte jag. Hon skrev då på min wall att hon har fått två barn, var hon bor osv. Sedan frågade hon om mitt liv och hur det ser ut. Jag svarade då att jag gillar mitt jobb, umgås med Fästisen och våra vänner. Skrev också något om att jag skulle sakna uteserveringarna när de stänger igen under vintern.

Jag fick ett fruktansvärt syrligt svar som löd: "Du ska se att allt det där inte är lika viktigt sen när du får barn."

Say WHAT? Fem sekunder senare kastade jag hennes Facebook-"vänskap" i papperskorgen. Efteråt ångrade jag mig och tänkte att jag minsann borde skrivit typ: "Tack, men jag fick missfall igår..." Och allvarligt talat, vad ger henne rätten att säga vad som är viktigt i MITT liv?

Detta är bara ETT exempel. Jag vet inte hur många människor som bara antar att jag och min blivande ska ha barn så fort bröllopet är över. Tycker därför att det är tråkigt att bröllopet kan bli så förknippat med barn.

Jag ska bara tillägga att jag älskar barn över allt annat, har jobbat som lärare i flera år. Har aldrig varit med barn och aldrig fått missfall. Vi vill gärna ha barn men inte än. För er som undrar om jag är en barnhatande filur, så är jag alltså inte det.

Tycker det är kul med barnfria fester! Men det handlar inte om prioteringar för har man ingen barnvakt så har man inte det. Har själv varit tvungen att tacka nej till bröllop då vi saknat barnvakt, men blev dock inte sur för att vi fick stanna hemma.
Tycker gärna om att vara lite egoistisk annars så jag går gärna på fest utan barn om jag har den mökligheten.

Du skämtar? Helt sjukt. Jag hade aldrig låtit de ta med barnen, but that's just me.

Det är jag.

En barnahatande filur, menar jag!