I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Tack flickor för en supertrevlig fika, som vanligt!
O sicket krängande vi hade...eller ja.....mkt sött blev det...
Jag hade gjort kalljästa bullar som var nybakade när flickorna kom, sen hade jag bakat en banankaka, en aprikoskaka o en stooooor chokladtårta....som var helt galet mäktig.
O så kom gulliga E med jättesnygga blåbärsmuffins med grönt chokladgräs o gul fin påskkyckling på!
Så ja....JAG var inte speciellt hungrig på kvällen, drack mest vin! 
O maken började prata igen....han kan vara så jävla långsint....han blev sur när jag berättade att jag skulle ha gulliga flickor på fika.....för HAN orkar inte med besök o så skulle han vara ledig den dagen...men ja....inte ledig o mysa med oss...utan ledig o pyssla med huset.....*surar*.....men han fixade o pysslade själv i tvättstugan o garaget o vi flickor kunda sitta o snattra ostört i köket o spränga sockerskalan!
Idag har vi varit ute hela familjen o gått en låååång promenad på 1,5 h i helt fantastiskt vårsol! Riktigt ljuvligt o så fick vi tid o prata lite osså...alltså annat än husfix....väldigt efterlängtat av mig!
O glömde skriva....vi tänkte på er alla o kände hur ni var med oss!!!
Ingis, ja, det är kanske bra att berätta de mindre smickrande sakerna ibland, så man inte allesamman går och tror att man är det enda paret i världen som brakar ihop sådär av och till...
Det är ju lätt att börja undra "ska det verkligen vara såhär"
Men EGENTLIGEN tycker jag inte det är konstigt alls, vare sig man är mitt uppe i en flytt, en IVF-behandling, nyss har fått barn eller något annat som ställer världen och känslrona på ända för en.
Sedan vet jag ju att mitt temperament å ena sidan gör att det låter bra mycket mer än det kanske borde göra om våra diskussioner, men om jag inte hade mitt omedelbara temperament med hjärtat på kragen och allt det där, så skulle väl å andra sidan ingenting alls komma på tal-med tanke på mussel-taktiken som råder i hans familj.
Sedan har han en sådan oslagbar förmåga att lita så mycket på när jag är glad, stark och mår bra att det känns som han tar det för givet istället för att inse att tårarna kanske bara är en blinkning bort nästa stund. Och när ja påpekar att han borde fatta hur rädd jag är att bryta ihop, då gastar han "det får jag verkligen hoppas att du inte gör" och "det är ju inte NU utan om en vecka vi ska testa" och "vaffan hjälper DET, Man måste ju tänka på annat" och "jafg har faktiskt fullt upp med MIG på mitt jobb" och sådant som VERKLIGEN får en att känna att han har koll, bryr sig, förstår och är med på tget.
Då skriker jag "DJÄVLA IDIOT" och så är allt kört...
)....så det är inte konstigt för 5 öre att jag känner mig som en ensamstående mamma ibland....... Fasen va hon kan bitas HÅÅÅÅÅRT!! 
MUSSEL-TAKTIKEN
Det är alltså så den heter??
ÄNTLIGEN vet jag vad f-n det är.... här har jag skrikit att minsann sopar allt under mattan och sen stampar på det... och så är det musseltaktiken
Nä, Blomman, du är INTE ensam....nu var det ett tag sen det exploderade här, typ ett par veckor sen, men det är inte heller så förbannat lätt när man går hemma och maken har ett eget liv som man både vill vara delaktig i och lika mycket vill att han ska intressera sig för vad jag gör hemma.... vilket för tillfället känns som ingenting
Vilket ibland gör mig lite rädd också för Grodan kommer ju snart, och då är jag verkligen hemma heltid, fast med en massa mindre sömn och en busig tvååring och två äldre systrar som förvisso hjälper till, men däremellan bråkar så huset skakar och sen tröttnar jag och då blir det jordbävning... *ryser*
Fast nu är det som poletten trillat ner hos alla i huset att planering är Aoch O, inte för att jag är kontrollfreak utanför att vi ska kunna synka ihop oss och ffa, få EGEN tid ibland!
Musseltaktiken har också varit helt fantastiskt utnyttjad av maken efter hans mors begravning, helt plötligt är det som hon inte existerat, han har inte sagt ett knyst om henne.. tills jag en dag storgrät och undrade om han var helt sjuk ihuvudet som inte saknade mamma?? Jo... men jag ville inte besvära er med det...
jamen HALLÅ!!!! och du tror att ingen märker att du är som en igelkott ibland??
Barnen tycker du är läskig som har glömt din mamma och lilla vild pratar bara om farmor med mig...
Men sen en två veckor sådär så finns hon tack och lov med igen, idag skulle hon fyllt år och igår sa han att han saknade henne och var förbannad för att hon inte levde...
Då var det skönt att kramas!
Så i sommar när vi kommer ner till dig Blomman kan vi väl ringa efter Ingis så sätter vi de tre eremiterna i hönshuset så kan de stirra på varandra medans vi fikar
Förresten tog jag bort två tomtar, en ljuslykta med snöflingor och två te-burkar med tomtar på i förrgår... så lite tomtar till påsk hör till tycker jag
Skrålar med Ingis... toj hämtegummor gla i slåsen och kvastivastiga lura
Förövrigt har dagen tillbringats på en Fjällsjö i sol
Men ett helt gäng galna stugägare.. vi var 60 pers ungefär med alla barn som drällde runt! Det är en form av mystisk fisketävling som pågår, den stackare som vinner arrngerar nästa års tävling, jag och maken fiskade INTE
Vi fikade och umgicks och bara njöt innan vi for hem, och nu är han och jobbar och jag och lilla vild har myskväll. vi ska bada tillsammans lite senare.
Maken fick också bli hjälte idag, flera skotrar körde fast på isen (mycket vatten) så han bärgade några och eftersom vi har stugan vid samma sjö så kunde vi också låna ut strumpor och stövlar till en tjej som blött ner sig total.
Han fick en chokladguldmedalj och var så nöjd
(Tills jag fick en för att jag snart ska klämma ut Grodan.. )
Lilla vild strålade också för hon fick medalj och ett påskägg!
Och inga Grodor före påsk Leksi, det har vi bestämt här
Kram till alla!!
Hahaha, nä inte är jag så ensam när allt kommer omkring verkar det...
En skillnad bara: min sambo är SUPER-social, vilket har ställt till en del problem ibland då han är lika DUNDER-dålig på att berätta saker i förväg eller bestämma vissa saker TILLSAMMANS. Det har ofta ofta tackats ja till saker medan frågaren varit i andra änden telefon och jag bra fått en fråga "visst Passion?" vilket sätter mig på pottan totalt ifall jag faktiskt inte alls vill just den saken just då.
Det här med att planera, det är helt okänt som begrepp i den familj han vuxit upp i. Ju mer av överraskning-desto roligare. Medan jag tycker halva nöjet är att se fram emot saker.
