Vi fortsätter blanda och ge

Har koko och Lillebror kommit upp ordentligt och fått klappa den nygravida magen?

När vi kom hem kl 18.15 var det 10 grader inne. Nu är det 14,8, så det går ju åtminstone åt rätt håll!

Telis
Ja, de har kommit upp ordentligt! Vi dricker te och har så trevligt så! Men klappa min småfeta mage har de inte fått göra.

Här har det varit en tuff dag. Televinken och jag var på utflykt idag och på vägen hem i tunnelbanan så lackade han ur och tyckte att livet i barnvagn sög stenhårt. Som tur var skulle vi bara ett par stationer men jag fick onda ögat IGEN av en surkärring. Vad är det med folk? Tror dom att man tycker att det är så helfestligt att åka kommunalt med skrikande barn att man väntar till dom är riktigt hungriga och sen klär på dom lite för mycket innan man ger sig ut, eller?

Maken är dessutom borta så jag fick ensam ta hand om Televinkens kvällskris och ikväll höll han igång och skrek i fyra timmar. Pust och stön, har nog aldrig saknat maken så mycket. Till slut grät vi lika mycket bägge två.

Nu sover han dock, söt som spunnet socker , och nu längtar jag efter att han ska vakna så att jag kan trycka i honom lite mat innan jag kan gå och lägga mig. Och just därför vägrar han ju att vakna.

PB, brrr!

snaily, hälsa!

Telis, ååååh vad skitjobbigt!
Jag råkade i T-banan ut för en gubbe som verkligen suckade det högsta man kan sucka och utbrast "men HERREGUUUUD" när min son skrek i vagnen. Det var första ggn vi gav oss ut ensamma efter min depressions värsat tid. han hade lärt sig gå och lantisar sm vi var, så fattade han inte varför han inte fick kliva ur vagnen. Han var DÖ-ARG och skrek medans gjorde "ostbågen" (dvs spände hela lilla sig i en båge bakåt)

Jag började nästan gråta där i tåget och undrade vad fan jag skulle ut och göra. Usch! Jag glömmer aldrig hur det kändes! Stackars dig!

PB, jaaa, förra gången var det en kärring som satt och höll för öronen. Nästan lite komiskt nu i efterhand men då kändes det fruktansvärt jobbigt.

snaily, det kommer du att slippa där ute i vildmarken!!

Och förresten Telis, så minns jag sådan där gemensam gråt också! *kramar* Du är JÄTTEDUKTIG och världens bästa Televinkmamma. Han kunde inte fått en bättre!

Men vaaaaaaakna nu då, förgrymmade onge! Hur kan det komma sig att dom vaknar när dom inte ska och sover som små (söta iofs) stenar när man vill att dom ska vakna?

Och hur i hela H kommer det sig att man inte får sitta ner, oavsett hur mycket man gungar på dom, när dom skriker? Det räcker med att arslet närmar sig soffan på tre decimeters håll för att skriket ska tillta.