Vi fortsätter blanda och ge

passionblomman - jag har också vissa inlägg sparade.

Måste lägga in en favorit:

Skrevs av nenne den 21 november 2008 (tror jag) då jag var rätt nere, trött och eländig.

Kom, vi dansar lite! *tanzing, tanzing, tanzing time
Vet inte var energin kommer ifrån idag, men det kan bero på en lätt KLADDKAKECHOCK! Jag vet precis hur du känner dig, vi är så lika ibland. Förutom att du är en symbios av Lindt 85%, gåslever och champagne så är jag mer popcorn, blodpudding och Trocadero.

KOM IGEN NU! *skaka rumpa*

Heyy, det här är nästan som en scen i Nalle Puh, jag är Tigger och Kaninen är Kanin!

Jag måste bara tillägga i Njut-diskussionen att jag tror det är något som kvinnor som redan har barn gärna påminner om just för att man kanske inte alls njöt så mycket som man i efterhand önskar. Som flera av er redan givit exempel på.

Och då menar man saker som SKIT i om det är städat, ge fan i att låta tusen personer hälsa på eller tro att ni måste hälsa på dem. Låt BLI att boka in hela jävla dagarna till aktiviteter så ni får rusa som skållade troll-vilket ungen inte har ett smack ut av, tro inte att ni måste ha frysen full av fikabröd, laga egen barnmat, tova egna blöjor eller att ni måste ha tillbaka sexlivet, vännineumgänget, träningstiderna eller jobba liiite hemifrån eller vad det nu kan vara.

VILL man och längtar efter något-som Ore efter träning eller Vickan efter jobb, eller ÄLSKAR att baka eller hälsa på folk-jamen gör det då. Men jag tror man vet om hur många myter och självpålagda krav som finns och vill hejda dem lite.

Och så finns en krock mellan gamla tidens föräldraskap -"ska du verkligen låta honom somna i famnen, du skämmer ju bort honom. Barn behöver skrika, då luftar de lungorna. De ska bara äta var 4:e timme" Jag kunde ha dödat min svärfar....

...samtidigt som jag måste säga att det blivit HELT hysteriskt runt att bli förälder idag, med perfektionskrav från föräldern på allt från hur ens graviditet ska vara till hur man själv saka vara. Det har blivit en prestation bland alla andra prestationer. I en värld som kräver lyckade, framgångsrika, roliga, vältränade, självförverkligande och jävligt attraktiva kvinnor- som naturligtvis är likadana i sitt föräldraskap.

jag vet inte om jag verkligen gillar de där kvinnorna så mycket. Jag tycker ärligt talat att det är mänskligare att bli lite av en sådan där med brun kofta som Vänner pratade om för ett tag sedan. Det absolut ENDA som barn egentligen behöver av dig påstår jag är din närhet. Din påtagliga och sanna närvaro, din ögonkontakt och kroppsvärme. Ditt hjärtas hela kärlek och att basbehoven som sömn och mat tillfredställs.
Barnen på barnhemmen i Rumänien-minns ni dem? tror ni de helst hade fått göra Kolmården SAstrid Lindgrens Värld och gå på babydans-sim-sång-studs-lek-bus-och tjolahopp eller tror ni de hade velat ha en famn, en famn, en famn och kanske en liten vaggvisa?

Jag tror att många, många kvinnor just förväntar sig det rosenröda-för det är allt man sett av bebisar och det är det man längtar efter och det är det kvinnor som redan har barn också saknar-de där ljuva stunderna som också finns.
Samtidigt som andra förväntar sig rena helvetet, för det är det de hört om och tagit fasta på.
Sanningen är väl att det ryms både himmel och helvete i en förälders tillvaro, precis som i en vanlig människas.

Men "NJUT- det är en så kort tid" tror jag verkligen mest handlar om att man själv inser hur gräsligt fort allt går och att man inte får tillbaka någon tid.

Numera får jag tänka likadant "VARFÖR ska jag bli irriterad när han tjatar att jag ska sitta kvar på sängkanten eller över att han vill bada i badkaret med mig-jag som helst vill bada själv. Vips är han 15 och lär verkligen inte vilja bada med sin mamam och på sängkanten drömmer han nog om att ha någon helt annan, NJUT av hans sällskap nu när du har det"

Jag försökte trösta mig under min dimmiga period-väldigt väldigt lik Mugglans och Sweeta- med att jag inte räckte till för tusen aktiviteter eller något av allt det där. Men jag hade en famn, och jag sjöng lite om trollmor.

Att jag sedan var oduschad och halvt i koma ganska ofta hoppas jag att han inte mäsrkte så mycket av.

Den lilla killen som i morse grät när jag skällt på honom och sa "Det känns som jag inte är någon bra pojke!"

*hjärtat i mos och tusen bitar*

Måste snabbt tala om att vi både löste morgonens konflikt OCH nu har haft ett nytt långsnack med kramar och bra överenskommelser. Men FY vad jag avskyr när det blir bråk på moronen! Jag har det med mig hela dagen.

PB
vad skönt att ni löst konflikten! Det är ju också en bra egenskap, att ni rensar luften på riktigt. Både min och Ps sida så gör är båda vana vid att ingen tar upp något någonsin igen (utom möjligtvis hans mamma) och ber om ursäkt eller reder ut vad som missuppfattades. Det skulle jag vilja att vi lärde oss och blev bättre på än våra föräldrar.

Telis

nenne - det var så himla gulligt skrivet när jag var superdeppig *KRAM*. Har även en lång diskussion med kokisen sparad (då jag satt här på jobbet och grät) och lite andra finurligheter sagda av bl a Sweet och Liten. Har inte sparat ned något på lääänge, kanske mest för att jag inte har behövt så mycket tröst .

lappis
usch, skrev jag så där klämkäckt när du var superdeppig? Jag borde ha en smäll! Fast om det hjälpte lite så...
Kul ändå att ha kvar, fast inte pga anledningen. och framförallt vad skönt att du sluppit spara ner några tröstande ord på länge!

Njaeeee, jag var nog inte superdeppig men hade haft en jobbig dag.