Jag vill att pappa leder mig till altaret...

Helt rätt, i princip SvKyrkan godkänner alla dop som skett i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det innebär att t ex dop inom de flesta frikyrkorna, katolska och ortodoxa dop är helt OK. Däremot godkänner man inte dop som skett t ex inom Jehovas, eftersom de inte döps på det sättet.

Ja, det var så jag hade för mig att det var. Jag är tex inte döpt i SVK. Inte konfirmerad heller för den dele, men min son är döpt där och då var enda kravet att vi inte fick välja faddrar som inte själva var döpta.

Ja,precis. Stämmer utmärkt.

Min lillasyster gick med i Katolska kyrkan alldeles nyligen och hade konfirmation och så. Nu var hon inte döpt öht förut så då döptes hon ju såklart nu, men om hon HADE varit döpt i annat samfund, hade hon ändå behövt döpa om sig för att få vara med i Katolska kyrkan? Eller hur går konvertering isåfall annars mer exakt till?

Jag är inte helt säker, men jag har för mig att Katolska kyrkan erkänner dop som är utförda inom lutherska kyrkor, så det borde inte ha varit något problem om hon varit döpt där.

Nej, hon hade inte behövt döpas om så länge det hade varit som Duchess sa, i sonens, faderns o den heliga andens namn dop, för det är ju så dem döps, dem flesta kristna kyrkorna. Jehovas annorlunda som sagt, då hade hon nog fått döpas om.

Så fick jag reda på iaf, i vår katolska kyrka, där fick min vän döpas om när hon gick med i vår kyrka, hon var jude men konverterade helt.

Jo, det verkar ju rimligt, för Judendomen har ju inget dop alls.

Det gläder mig att man från Katolska kyrkan godkänner övriga kristna samfunds dop, för de ärju annars rätt "stränga" eller hur jag ska kalla det, med att det är det Katolska som gäller med saker och ting, ifall ni fattar hur jag menar.

Nu hoppar jag in lite om dop. Jag är inte döpt alls. Mina föräldrar tyckte det var fel att "tvinga" in ett barn i kyrkan och tyckte det var bätre att jag fick välja själv när jag blev äldre. Tycker jag är himla smart gjort faktiskt...

Hur man resonerar i dopfrågan beror ju på vilken dopsyn man har.

Är man inte troende finns ju inte mycket vits med att döpa sina barn. Vi har ingen tradition av dop i släkten, faktiskt. Min mamma döptes tex inte vilket var VÄLDIGT ovanligt i Småland på tidigt 50-tal. Min styvfar blev "nöddöpt" på BB.

Är man själv religiös känns det antagligen naturligt att "uppta barnen i guds gemenskap" och någon skada lär det väl knappast göra. Sjävl döpte jag mig som vuxen i något slags (övergående) andligt rus men inte ens då tänkte jag tanken att döpa barnen.

Nu funderar dottern, som är 17, på att döpa sig. Och visst, det får hon väl göra. Men jag förstår inte vitsen...