Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Bruttan, jag vill gärna se bilder från festen! 
Blommis igen, det där med att den starka parten inte behöver något stöd och tröst tror jag är en väldigt vanlig missuppfattning. Det tas för givet att man alltid ska ha ork och styrka att dra hela lasset och lyfta upp de andra, men vem lyfter upp en själv?
Ja, tänka att det verkar så vanligt med strutsgrejen!
Fast ibland får ja känslan att alla andra s a m t a l a r och så fiiiint med varandra och gullar och pluttar och masserara och öht har värsta film-förhållandet. Och tex är jättekära mitt i sina bråk så de KASTAR sig i säng direkt efter "oh, baby I´m sorry.."
Så är det inte här.
Daa: Man får ha bryt och jag för min del tror du fortfarande hanterar allt det som hände och hur det blev och att du innerst inne är rädd att det inte ska kunna funka för dig alls.
Sett tll statistiken över hur vanligt det är med MF så är det naturligtvis befängt att tro att det inte skulle bli alls "bara" för att man haft ett MF, men vem FASIKEN sitter och fyller hjärtat med statistik!!!!
Hej och kramen till alla som behöver.
Blommis; jag tycker också det är för j-igt att du ens ska behöva diskutera med dem varför den andra kliniken gjorde si eller så. Den diskussionen borde de före sinsemellan varandra. Men, prestige tror jag fenomenet stavas. För j-a dåligt att du som patient/klient ska behöva hamna mitt i det tjafset!
Jag har skrivit det förr: Jag fattar inte varför folk (i det här fallet män då) är så rädda för känslomässig smärta och sånt som är jobbigt. Jag har nyligen haft diskussionen med min kära make ang varför han inte kan prata om sin döda mor med vår dotter T som jämt frågar och saknar och fantiserar om henne. "Men det är så jobbigt för mig, det är smärtsamt" OCH?! Det är smärtsamt för vår dotter att inte få VETA allt om sin farmor, som hon är döpt efter. Jag har aldrig träffat henne och kan inget berätta.
"Överhuvudtaget, varför pratar ni inte om de som är döda?" frågade jag. "Om jag dör, ska du sopa minnet av mig under mattan och inte prata om mig med barnen då? För att det är jobbig och smärtsamt" Ja, typ i princip så. Man ska låta de döda vara. - var det svar jag fick. Gaaaahhhhh 
Daa: du och din reaktion är fullständigt normal. DEt tar tid att bearbeta ett MF och det är klart att du blir påmind om det och att det smärtar. Kram på dig.
Eeehhh, nej, inte här heller...
Sex mitt i ett bråk?! Det går ju inte när man är en långsint martyr! Hur skulle det se ut, om jag föll till föga mitt i mitt tysta surande? Då tror han kanske att vi är sams?! Ve och fasa...
Och hörni; doktor gyns skarpaste:
.."och jag HOPPAS verkligen att du inte sitter och läser och tar din infpormation utifrån diskussioner på NÄTET, för det är det dummaste man kan göra. Vare sig det gäller hur många månader man kan äta Pergotime eller när det är dags att gå vidare till ev IVF:er så är det UNIKT för varje par och man ska SKITA i hur och vad alla andra gör!!!!!"
Han lät riktigt arg.
-"Eh, nääääääääää, jag lyssnar bara på doktorn...."
Jag tror inte jag lät riktigt övertygande där.
Hade glömt bort Martyr-Ninnis. 
Vad skulle jag göra utan er, ni kloka (och gulliga 
)?
Tack. *bestämmer mig för, tillfälligtvis i alla fall, att jag inte är knäpp eller ovanligt klen*
