Smygläsaren vågar sig in...
Vill börja med att gratulera Freijs till att Bumsis äntligen är här! Låter som en lite dramatisk start, vilket man hade önskat er att slippa med tanke på din inte alltför enkla graviditet. Men nu är hon här iallafall, hoppas att hon mår bättre nu!
Grattis september till överraskande plus! Håller verkligen tummarna för att det är startskottet på en ny plusvåg!
Fina Nenne - det gjorde verkligen ont i hjärtat att läsa om att IVF:en inte fungerade den här gången! Förstår känslan av att vara på botten, men på något sätt hittar man upp igen. Det gäller att ni inte tappar bort varandra i detta utan bär sorgen tillsammans. Det blir mycket enklare så! Stor kram och jag håller tummarna för att någon av eskimåerna visar sig vara en Nenne-bebis!
Grattis till husköp Telis! Har inte riktigt följt med i vilken del av stan ni ska flytta till? Såg dock att det var någon diskussion om att det var långt till Nacka... Det kan jag hålla med om till viss del, man får bosätta sig på rätt sida om Skurubron bara så är det inga problem!
Ang. förra veckans väskdiskussion. Jag köpte min chokladbruna Bayswater förra sommaren i USA (bra dollarkurs gjorde att den blev en dryg tusenlapp billigare där än hemma). Är nu på jakt efter en mindre väska, gärna axelrems-variant. Har hittat ett Mullbär som är fin, men om någon har någon annan idé mottas det tacksamt.
Spottar - vi har satt spotlights från Hide a lite både i badrummet för tre år sedan och i köket i somras (variant 1201 under skåpen och variant 1205 i taken). De krävde inte särskilt mycket luft ovanför så vi har nog klarat oss undan med att sänka taket ca 5 cm.
Ego - i slutet av oktober är det dags för ÄD. Stoppar huvudet i sanden och försöker att inte hoppas alls. Vi känner oss båda väldigt coola för tillfället, men det kommer väl att ändras när det närmar sig. Telis, du frågade för ett tag sedan om jag fortfarande kände mig tveksam. Ja, det gör jag väl till viss del... Det är så mycket som ställs på sin spets när man hamnar i den situation vi har gjort. Men det är självklart en möjlighet som vi ska ge en ordentlig chans. Just nu känns det som att jag längtar "lite lagom" efter en bebis. Jag är väl också fortfarande lite orolig över att jag inte ska känna att det är "mitt" barn, men det är jag samtidigt övertygad om kommer att gå över om det där förbenade plusset skulle visa sig på stickan någon gång. Då kommer man nog att vara överlycklig ändå!
Finns massor som vanligt att kommentera, nöjer mig så här för nu! Stora kramar till er alla!