Livets viktiga och oviktiga frågor

snily och snorkis
jag vet, det är sjukt orättvist men jag kämpar för att tycka det är roligt. Samtidigt är det ju hoppingivande för kan hon kan väl jag. Eller?!? Fast varför kan hon och inte jag...

Jag tänkte vaccinera mig, av solidaritet, inte av rädsla att bli sjuk själv. Fast å andra sidan kanske det vore skönt att smitta chefen så hon är hemma några veckor, moahahahaha!

gosnosen
ååh jag vet det där med att ha planerat för mammaledighet ett tag. Det är ju som att fundera på att flytta, så fort man tänkte tanken tycker man det blev öken på jobbet och bara vill därifrån. Och under den tiden har jag bytt jobb 2 gånger, dock inte frivilligt andra gången....

Ore skrev 2009-10-12 20:08:09 följande:

Ore, jag tror nog tvärtom. Eftersom influensorna ändrar på sig varje år måste man vaccinera sig varje år mot årets sort men om man får en influensa har man mycket bättre skydd även mot kommande varianter. Som svininfluensan är nu är den ju väldigt ofarlig, lindrigare än den vanliga influensan till och med även om det är fler som blir smittade. Så det KAN ju vara så att det är bättre att få den nu, när den inte är så farlig, och få ett bra eget skydd. Om man vaccinerar sig nu och den kommer tillbaka nästa år i en farligare muterad form så står man helt utan skydd mot en farlig influensa. Då gäller det ju verkligen att dom får fram ett nytt vaccin igen och så blir det som en ond cirkel med vaccin.

Om jag inte var gravid skulle jag hellre bli sjuk nu i en influensa som inte är värre än någon annan influensa och sedan bli immun. Som gravid, med risk för lungkomplikationer, så är saken lite annorlunda.

Jag förstår inte riktigt det där med att det är en solidarisk gärning mot alla i riskgrupperna, huvudsaken är väl i så fall att riskgrupperna vaccinerar sig? När ni vanliga får tillgång till vaccinet ska ju riskgrupperna redan ha hunnit vaccinera sig.

Nog om svininfluensan, det är omöjligt att veta vad som är rätt och fel, alla får fatta sina egna beslut.

Åhh... vad deppigt det var här inne. Stor kram till alla och jag kan inget annat än säga "been there, done that".

nenne - vad otroligt härligt att ni har det så bra tillsammans. Jag och maken tackar varandra efter varje jäkla motgång att vi har varandra och försöker vara tacksamma för det. Jag står faktiskt hellre tillsammans med honom än utan honom fast med barn ... krångligt det där lät men jag tror du förstår vad jag menar. Hade jag inte träffat honom så hade förmodligen aldrig min barnlängtan heller uppstått.

gosnosen - hur har det känns under ert uppehåll? Har ni fortfarande försökt, funderat och blivit ledsna varje månad eller var det verkligen ett break från alltihop?

snorkfröken - man blir tyvärr inte mer hårdhudad. Dock har jag haft månader då jag varit mer likgiltlig än andra men så kommer man tilbaka till de där stora svarta hålen. De hårdaste smällarna kommer när man hoppas och tror som mest ... vid IVF.

Här är ännu en som sjunkit ner under deppmanteln för ett litet tag iaf gyn ringde upp mig nyss och eftersom vi är oförklarligt barnlösa så får vi ingen remiss förrän i februari när vi försökt i 2 år

Nu fika....

EA ... vaaaaaaa??!!! Vad är det för en jäkla regel? De säger ju att man ska gå vidare, undersökas och sen är det fritt fram för IVF efter 1 år.

Den enda gång jag har hört något om 2 år var när min väninna undersökte sig hos Sophiahemmet (Sthlm). Läkaren där sa att i vår ålder (tanter på snart 40 år) så är det mer 2 år som gäller än 1 år (för er yngre) när man försöker bli gravid.

EA - men fasen vad oflexibelt av dem!! Skickar kramar! Hoppas verkligen det tar sig innan dess!

Vår gyn sa samma sak till oss - två år var det som gällde om man skulle gå via landstingskön, fast han kunde tänka sig att rucka lite på den regeln och börja med förberedelser lite tidigare. Men nu kan vi FÖRHOPPNINGSVIS få bidrag från kommunen och då var det inga krav på några två år. Men jag fasar för att vi inte får bidraget och då måste vi också vänta, ända till i vår. Hoppas på mer information när vi ska på ivf-samtal på torsdag.

Epigenetik - superspännande! Måste läsa på!

EA - Vad??!!! Men finns det inget slut på eländet, hur kan det helt plötsligt vara 2 år!!! Jag har bara hört ett år jag med. Så om de inte hittar något fel, måste man alltså försöka ett år till på egen hand? Hur känns det?

Efter mina sammanbrott känns det alltid som jag nyktrar till och inser att de är de som har det mycket värre, och det är jag medveten om i normala fall, dock inte när jag rasar ner i depphålet. Så jag hoppas ni inser att jag vet många av er har det mycket jävligare än jag, jag tappar bara bort det en gång i månaden

Nenne - Jag tror jag skulle tycka det var väldigt jobbigt om ett syskon till mig blev gravid nu. Jag skulle INTE uppskatta det. Jag oroar mig för att min kusin som är 3 år yngre och gifte sig i somras ska bli gravid när som helst...blä...

EA